Mission impossible: Knäcka Putin

Med bara några månader kvar till val i Ryssland ser det mörkt ut för den djupt splittrade liberala oppositionen. Inte ens frågan om man överhuvud taget bör ställa upp har ett solklart svar.

I kategorin Världspolitik

När Ryssland senast hade parlamentsval, 2011, duggade anklagelserna om valfusk tätt och ledde till de största gatuprotesterna Ryssland sett under president Vladimir Putins styre. I september är det dags igen men av optimismen som gatuprotesterna gav Rysslands liberala opposition är det inte mycket som dröjer sig kvar.

Den mer västvänliga liberala oppositionen är splittrad och har inte ens kunnat samla enad front inför valet. Samarbetet mellan kände antikorruptionsaktivisten Aleksej Navalnys parti Framstegspartiet och den i fjol mördade Boris Nemtsovs parti Parnas har kollapsat.

Frågan är för många om man ens ska ställa upp i ett val man ser som uppgjort och Putins regeringsparti Enade Rysslands makt hotas knappast av de två partiernas blygsamma opinionssiffror som inte ens sammanslagna fått mer än några enstaka procent.

”Personligen är jag inte säker på att vi borde ställa upp”, säger Navalnys kampanjchef Leonid Volkov. Foto: Carl Fridh Kleberg

För Navalnys kampanjchef Leonid Volkov, som vi träffar på kontoret för deras antikorruptionsorganisation i Moskva, har det inte varit självklart.

– Personligen är jag inte säker på att vi borde ställa upp men vi är under mycket press från våra anhängare och vi måste lyssna på dem, säger han.

Navalnyj har blivit Kremls internationellt kanske mest kända motståndare och lyfts ofta fram som den liberala oppositionens galjonsfigur. Samtidigt har han också gett uttryck för djupt nationalistiska åsikter och har kallat sig själv ”demoktratisk nationalist”. Som borgmästarkandidat i Moskva vann han 2013 överraskande höga 27 procent av rösterna enligt den officiella räkningen och det resultatet har enligt Volkov skapat förväntningar om ett ”nytt mirakel” hos anhängare.

Beslutet att inte bojkotta valet har dock också en till förklaring. Putin och hans allierade har redan all makt och alla pengar men måste ändå hålla val för att uppehålla skenet av en öppen demokrati, säger Volkov.

”Vi har inget att förlora på detta, bara att vinna.” Foto: Carl Fridh Kleberg

– Matematiskt är det alltid bra för oss att delta. Vi kan inte förlora något, utan bara vinna.

På gatan i Moskva är det många som avstår från att kommentera Navalnyj och hans parti, men av de som ändå vill prata är det få som säger sig ha något större till övers för dem.

– Nej. Jag är inte så intresserad av politik men jag tycker att de är populister, säger 51-åriga Ljudmila som jobbar som lärare i Moskva.

 

 

OPPOSITIONELLA I RYSSLAND

 

Foto: Konstantin Zavrazhin / GETTY IMAGES / ALL OVER PRESS / GETTY IMAGES / ALL

Aleksej Navalny:

Oppositionell aktivist, antikorruptionsbloggare och advokat som internationellt blivit känd som Putins kanske största fiende. Han har haft en del framgång i politiska sammanhang, bland annat i valet till Moskvas borgmästare, men får av inte ställa upp som kandidat i dagsläget på grund av ett fängelsestraff han själv dömt ut som politiskt. Han har beskrivit sig själv som ”demokratisk nationalist”.

 

 

Emlilia Slabunova:

Leder liberala partiet Yabloko (Äpplet). Yabloko är ett västvänligt liberalt parti som beskriver sig själv anhängare av ”social marknadsekonomi” partiet har också ovanligt nog också diskuterat frågor som HBTQ-personers rättigheter öppet. Slabunova tog över som partiledare i fjol.

 

 

Foto: Alexander Roslyakov / AP

Nadezjda Tolokonnikova:

Konstnär och politisk aktivist. Blev internationellt känd som del i konstgruppen ”Pussy Riot” som 2012 framförde en rocklåt mot president Putin i Frälsarkatedralen i Moskva och senare dömdes till fängelse.

 

 

Foto: Ivan Sekretarev / AP

Sergej Udaltsov:

Radikal vänsterpolitiker som blev känd som en av ledarna i proteströrelsen mot Putin 2011 och cirka två år framåt. 2013 greps han dock för sin del i protesterna som han sedan dess dömts till fängelse för.