Live i Nordkorea: Rockens kanske största ”what the fuck?!-event”

I dag sparkar det kontroversiella industrirockbandet i gång sin nordkoreanska ”Liberation Day Tour” till tonerna av Sound of Music, men kommer ”Elvis” (förlåt, Den käre ledaren) själv?

Det är inte alltid utrikespolitiska bedömare och rockjournalister hittar gemensam mark. Men när det slovenska industrirockbandet Laibach tidigare i år annonserade planerna på en blott två spelningar lång miniturné i Nordkorea för att högtidlighålla 70-årsdagen av Koreahalvöns befrielse från japansk kontroll uppstod en rörande enighet om att det här var bland det mer uppseendeväckande någon hört talas om.

För glupska internationella medier var det naturligtvis en aptitretande historia, som ledde till just den omfattande uppmärksamhet arrangörerna får förmodas ha planerat för.

Nu, drygt två månader efter att bandet offentliggjorde sin minst sagt annorlunda turnéplan är allt på plats för Nordkoreas första spelning med ett västerländskt band. På låtlistan står, enligt uttalanden inför spelningen, bandets egen musik men även populära koreanska låtar och kanske mer oväntade hits som Sound of Music-musikalen, som tydligen är välkänd i Nordkorea.

Milan Fras, sångare i Laiback sedan 1983. Foto: JOERUND F PEDERSEN

– Å ena sidan så är det absolut ett riktigt ”what the fuck?!”-event, säger Morten Traavik, den norske konstnären som arrangerat turnén och som är konstnärlig ledare för konserten, i telefon från Pyongyang där sista repetitionerna hörs i bakgrunden.

– Å andra sidan är det rätt logiskt. Om ett ickekoreanskt, europeiskt pop- eller rockband ska spela i Nordkorea så är det helt självklart att det måste bli Laibach.

Traavik påpekar att Laibach, ett slovenskt band som bildades 1980 av ett konstkollektiv i Slovenien och som gjort sig kända för att blanda industri-, synth- och rockmusik inte sällan i coverversioner av kända poplåtar, alltid har haft som konstnärligt signum att utforska massrörelser och idoldyrkan i sitt skapande. Exempelvis har man spelat på likheter mellan politiska personkultuter och popmusikens idoldyrkan, säger Traavik som bland annat refererar till svenske journalisten Fredrik Strages bok ”Fans”, som handlar om fanatiska artistdyrkare.

Laibachs hela estetik andas totalitär stat.

Men trots att arrangörerna själva framhåller hur naturligt det är att just Laibach framträder i Pyongyang är många runtom i världen som mottagit nyheten med förvåning.

– Man får ju säga att det är väldigt otippat att det är just Laibach och inte något folkdanslag. Jag har svårt att se att det finns en stor nordkoreansk publik för Laibach, eller att någon ens känner till dem, säger Jerker Hellström, säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Men Laibach är också ett omtvistat band som orsakat, för att inte säga inbjudit till, kontrovers. Laibach har använt kontroversiella symboler och anspelat på totalitära uttryck. Bandets namn är till exempel taget från det tyska namnet på Ljubljana som tyskarna använde under andra världskrigets nazistiska ockupation av Jugoslavien.

Men medan kritiker anklagat Laibach för att flörta med fascism eller nazism så har bandets anhängare betonat att valet av symboler, exempelvis uniformer på scen, i själva verket utgår ifrån en kritik av totalitära ideologier. Laibach förbjöds bland annat från att spela av kommunistregimen i Jugoslavien. Men valet att spela i just Nordkorea, en av världens mest slutna diktaturer, har på nytt väckt frågor om bandets politiska image och åsikter.

– Vi är inte intresserade av att stödja regimen. Det är inte vår huvudpoäng men naturligtvis kommer folk att försöka utnyttja det, sade nyligen bandmedlemmen Ivan Novak.

– Men vi åker inte heller till Nordkorea för att provocera det nordkoreanska folket eller nordkoreanska myndigheter. Om något åker vi dit mer för att provocera alla utanför Nordkorea.

”Bojkott, sanktioner och att vänta på att den nordkoreanska staten kollapsar av sig själv har man försökt med i 60 år, föga framgångsrikt”

Novak tillägger att de också åker för att uttrycka stöd för ett koreanskt återförenande av nord och syd, och på grund av 70-årsdagen av Koreahalvöns frihet från japansk ockupation. Han säger att steget till förändring är långt, men att han tror att Nordkorea försöker, och att inbjudan bandet fick är ett uttryck för det.

Traavik säger att det är oemotståndligt för medier, när de presenterar Laibach för en bredare allmänhet som inte känner till bandet sedan tidigare, att "dra ner de gamla nazianklagelserna från vindsförrådet", inte minst när Nordkorea inte sällan jämförs med just Nazityskland. Men han avfärdar helt anklagelserna och jämför med hur punkare på 1970-talet använde nazistsymboler för att provocera och chocka.

Laibach i Nordkorea – i dag blir de det första västerländska band att ge konsert i det slutna landet. Foto: JOERUND F PEDERSEN

– Det är ju helt fel. Laibach har aldrig haft någonting ideologiskt sett med nazism att göra. Det är som att anklaga en punkare som går med en hakkorströja för detsamma, säger han.

Den andra mer allmänna kritiken mot turnén har handlat om hur lämpligt det överhuvud taget är att arrangera en sådan här konsert i Nordkorea, och om det innebär att man stöder eller legitimerar regimen i Nordkorea. Ser Traavik några sådana problem?

– Massor, men bara praktiska och logistiska. Jag förstår vart du vill med frågan men jag är trots allt i Nordkorea just nu. Men jag kan säga att både jag och Laibach har tagit mycket klar ställning för att oavsett vad man tycker om den Nordkoreanska statsstrukturen och samhällssystemet så kan öppenhet och dialog bara vara av godo.

Traavik tillägger att det är den nordkoreanska befolkningen som lider mest av de internationella sanktionerna mot landet, men är också medveten om och öppen med att han fått mycket högljudd kritik på grund av arrangemanget i Nordkorea av politiska skäl.

– Men jag har utmanat mina kritiker gång på gång genom att säga: okej, vad tycker ni att vi ska göra då, bortsett från mer av detsamma? Alltså bojkott, sanktioner och att vänta på att den nordkoreanska staten kollapsar av sig själv. Det har man försökt med i 60 år, föga framgångsrikt vill jag säga.

Frågan om huruvida den här typen av internationella utbyten kan bidra till att Nordkorea förändras i en riktning omvärlden vill se är inte svartvit, anser Mikael Weissmann, forskare vid militärvetenskapliga institutionen på Försvarshögskolan.

Han håller med om att politisk isolering inte har fungerat, men säger att man samtidigt inte ska förvänta sig ett stort politiskt skifte bara för att ett band kommer och spelar i landet.

– Personligen tycker jag att utbyten är bra eftersom den motsatta strategin inte har fungerat.

 

Det är inte bara internationellt som konserten mött motstånd. Nordkoreanerna tycker, som Traavik uttrycker saken, att arrangemanget är ”skitläskigt”. Ett kontroversiellt avantgardband som Laibach väcker särskilt oro över mottagandet, inte minst när internationella medier på nytt lyft anklagelser mot Laibach om nazism eller fascism.

Bandets egna affischer inför spelningarna på Nordkorea har utformning av tusentals personer med plakat som satts samman till helhetsintryck (här kan du komma att behöva förstora bilden).

Det har funnits ett ”mycket stort motstånd i den nordkoreanska apparaten från olika håll” mot att hålla konserten, säger Traavik. Att det ändå blir av handlar enligt den norske konstnären om att man från den nordkoreanska sidan önskar mer kulturella utbyten och samarbeten med omvärlden, vilket han också tror kan bli en i alla fall långsiktig konsekvens.

– Det är ju definitivt många människor som nu, världen om, vet att ett rockband och därtill ett ganska experimentellt och ”svårt” rockband kan spela på ett ställe som Nordkorea. Bara det erkännandet borde vara nog för att några nya tankar och frågetecken ska uppstå.

Att nordkoreanska myndigheter kan ha intresse av ett utvecklat samarbete, om det nu vore möjligt, är kanske inte så förvånande. Hur oroade de är över konserten, och i så fall för vad, är däremot svårt att veta, säger Jerker Hellström FOI. En Laibach-konsert är inte direkt den typen av kulturupplevelse Nordkorea i första hand fruktar.

– Är det någonting de är oroade för utifrån så är det saker från Sydkorea snarare än från resten av världen. Sedan kommer detta dessutom att vara i väldigt begränsad omfattning, det är inget som kommer att nå ut till gemene man i Nordkorea utan det är en begränsad krets, säger han.

Totalt finns plats för en 1 500 platser stor publik vid konserterna, som hålls i en av landets mest prestigefulla konsertbyggnader. Diplomater och andra organisationer är inbjudna, men arrangörerna väntar sig att ungefär 95 procent av publiken kommer att vara nordkoreanska studenter, konstnärer, musiker och andra kulturpersoner. Men den stora frågan blir då: kommer ”Den käre ledaren” Kim Jong-Un själv?

– Vi vet inte, säger Traavik.

– Vi tror inte det – att ”Elvis” kommer. Man kan inte heller utesluta det helt, men chansen är nog rätt liten.