Carl Fridh Kleberg
BEIRUT.
Det var någon gång kring att den tionde, eller kanske tolfte, smällen ekade över Beiruts stadsdel Hamra som några ur busslasten utländska sommarstudenter började skruva på sig oroligt. En del hade fått förvarningar om att fyrverkerier var att vänta när elever och deras familjer just denna dag fick de slutbeskeden från de libanesiska examensproven. Men oron över att det var något helt annat än smällare stod tydligt skrivna i ansiktena på flera av studenterna som samlats för en utflykt här i centrala Beirut.
– Jo, visst. Så är det. Det finns folk som skjuter för att fira, för att vara helt ärlig är det rätt pinsamt, suckade en av lärarna och sneglade upp emot den klarblå himlen.
Att skjuta skarpt i luften för att fira är en väletablerad om än milt sagt kontroversiell tradition runtom i världen.
Bara nu i sommar har flera personer skadats av skott avfyrade för att fira
Många förknippar det nog främst med Mellanöstern med omnejd, utifrån tv-bilder på väpnade män som i glädjeyra avfyrar skottsalva efter skottsalva rakt upp i luften, till synes utan den minsta oro över att det som åker upp i enlighet med fysikens mest grundläggande principer också måste dimpa ner någonstans. Det är en föreställning som inte helt saknar grund, bara nu i sommar har flera personer skadats av skott avfyrade för att fira, eller i alla fall högtidlighålla tillfället.
I juni skadades tre personer av förlupna kulor i samband med begravningar för medlemmar av den libanesiska shiarörelsen Hizbollah, som strider på den syriska regimens sida mot rebellgrupper i Syrien. Det handlar inte heller bara om kulor, utan raketgevär avfyrades flera gånger i början på sommaren vid när Hizbollah-soldater som stridit mot sunnitiska jihadistgrupper vid Libanons gräns mot Syrien skulle begravas.
Det riskabla firandet har gått så långt att Hizbollahs ledare, generalsekreteraren Hassan Nasrallah, tidigare i år uppmanade skarpladdade anhängare att lägga ned ovanan.
”Med tanke på de juridiska och islamiska förbuden, skadorna det orsakar folk och hur det förklenar tillfällets betydelse, talar jag med er för att insistera och uppmana till ett (…) helt undvikande av skottlossning”, heter det i ett brev undertecknat av Nasrallah som släppts av Hizbollah-partiets medieavdelning.
Men att folk skadas eller till och med dödas av förlupna kulor från firande eller liknande skotlossning förekommer långt ifrån bara i Mellanöstern. I helgen dödades en 16-årig flicka i delstaten Georgia i USA av att en kula från en grannlägenhet.
– Hon satt bara där på soffan och skötte sitt när kulan kom genom väggen och träffade henne, säger polistalesmannen Scott McBride till lokala nyhetssajten 11Alive.
– Det är en rätt förfärande tanke att veta att man inte är säker i sitt eget hem.
I norra Frankrike dödades en ung kvinna också i mitten på juni av hagel från ett gevär som en ung man ska ha avfyrat för att ”bidra till stämningen”.
Men hur farlig är egentligen den här typen av skottlossning?
Utrikesreportar runtom i världen har i tv-bild ofta tagit ett allt fastare grepp om sina hjälmar när väpnade grupper släppt loss en skottsalva för att fira en seger eller sörja en stridskamrat, och det har korrespondenterna gjort med god anledning.
Bland de som träffats av kulorna ingick personer som mest bara ägnat sig åt sina vanliga dagliga bestyr
En läkarstudie i amerikanska Los Angeles identifierade mellan 1985 och 1992 118 fall av skottskador som förmodas ha berott på fallande kulor. Polis kunde bara spåra sex av kulorna, samtliga till skottlossningar upp till en och en halv kilometer bort medan andra träffats av kulor som färdades i hög hastighet från okänd ”avsändare”. Bland de som träffats av kulorna ingick personer som mest bara ägnat sig åt sina vanliga dagliga bestyr, långt ifrån där skotten avfyrats.
De som träffats av kulorna avled också i betydligt oftare än folk som sköts i största allmänhet i det undersökta området. Enligt Martin Luther King/Drew-sjukhuset där läkarna som genomförde undersökningen arbetade ledde i typiska fall mellan två och sex procent av vanliga skjutningar till dödsfall medan de som träffats av fallande kulor dog i närmare en tredjedel av fallen.
Skälet är det uppenbara, att den som har oturen att träffas av en fallande kula i regel träffas i huvudet – i 77 procent av de undersökta fallen – och trots att kulorna rör sig långsammare efter att ha färdats så långt räcker hastigheten med råge för att krossa en skalle. Faran från fallande kulor fick staden Los Angeles att 1989 förbjuda skjutandet upp i luften, och senare förbjöds försäljningen av kulor inför nyårsafton som identifierades som en särskilt farlig kväll.
Men medan konkreta lagändringar införts i USA, och makedonska myndigheter 2005 tog till sin slogan ”Kulor är inte vykort – fira utan vapen” är ett slut på den här typen av farligt, för att inte säga dödligt, firande i Libanon avlägset.
Den libanesiska bloggaren Elie Fares beskriver nyligen, i en intervju med emiratiska nyhetssajten The National, hur han mötts av fallande kulor på sin balkong. Han förklarar tjusningen många finner i skottlossningen med en libanesisk anda av att "leva som om man inte har någon morgondag", och en allmän avtrubbning i förhållandet till våld.
Regeringen kan inte stoppa skjutandet eftersom dess makt är extremt begränsad, summerar han läget helt kort
Alla dessa, i kombination med en generös tillgång till skjutvapen och en kanske något machobetonad inställning till offentliga uppvisningar, är inga oväntade ingredienser i den dödliga soppa som är "glädjeskott". Varken i Libanon eller någon annanstans i världen där det förekommer.
Fares sätter dessutom fingret på en annan anledning till varför skjutningarna inte stoppas.
– Regeringen kan inte stoppa skjutandet eftersom dess makt är extremt begränsad, summerar han läget helt kort.
Hizbollahs Hassan Nasrallah har framförts som en av få libanesiska makthavare som, till skillnad från de svaga centrala myndigheterna, någonsin lyckats stävja ovanan bland de egna anhängarna. Men även där har effekterna varit tillfälliga och begränsade, och något riktigt slut har det aldrig blivit.
Det är frestande att avsluta med att man väl nu får se om Nasrallahs senaste uttalanden kan få några mer långsiktiga effekter på skjutandet. Men givet att en artikel i Svenska Dagbladet avslutades på just det sättet för snart ett decennium sedan utan att någonting egentligen har hänt känns det en aning fånigt.
I stället kan man kanske nöja sig med en from förhoppning om en mindre peppigt benämning än ”glädjeskott” (som även på engelska under namnet "celebratory gunfire" låter lite väl fryntligt givet vad det faktiskt handlar om), som bättre återspeglar hur farligt det faktiskt är. Förslag mottages med öppna armar via e-post, Twitter, Facebook eller någon annanstans där vi på Geo kan hittas. Om vi får in några förslag lovar vi att återkomma och vem vet, kanske finns det plats i nästa uppdatering av den svenska ordlistan?