Carl Fridh Kleberg
Anonyma källor inom den amerikanska underrättelsetjänsten uppger nu samtidigt för amerikanska NBC att Putin har en direkt roll i hackerattacker mot Trumps motkandidat Hillary Clinton.
För alla oss som inte vet exakt vad som sagts så är det svårt att bedöma. Framför allt i fråga om vad som avses med ”direkt roll”. Att hackare knutna till ryska underrättelsetjänsten ligger bakom attacken är däremot något USA redan tidigare har gått ut med. Om det i så fall har skett inom ramarna för deras normala arbete så är det svårt att föreställa sig att ingen skulle ha nämnt detta för Kreml och därmed Putin.
Ryssland styrs förvisso delvis utifrån outtalade regler och krav där lägre tjänstmän ängsligt gör vad de tror förväntas av dem. Det är en ovisshet som praktiskt nog låter överordnade förneka all specifik kännedom om skumraskaffärer. Men vilka underrättelsechefer vågar ta så stora politiska risker utan åtminstone en diskret blinkning från toppen? Bara de dumdristigt vågade.
CIA uppges tro att Ryssland aktivt har arbetat för en Trump-seger. Bland annat FBI har inte velat ställa sig bakom den analysen, även om de också anklagar Ryssland för hackandet. Att Trump har varit favorit i ryska statliga medier och bland många ur det ryska etablissemanget råder det dock inga tvivel om. Trump ses av somliga som oförutsägbar men hyllas överlag. Clinton beskrivs som en rysshatande krigshetsare som dessutom direkt stöttat den ryska proteströrelsen 2011-2012 mot Putin.
Frågan om rysk påverkan på USA-valet är förstås mycket allvarlig. Det medges även av experter som ironiskt konstaterar USA:s egen historia av politiskt näsan i blöt-läggande. Att Ryssland faktiskt har påverkat utgången är betydligt mer omtvistat men nog försöker Kreml, enligt lång rad experter jag har talat med. Försök att manipulera en valutgång är allvarligt nog. Särskilt när oron smittar av sig på andra västländers val.
Då måste nog politiker bestämma sig för vad man ska göra åt saken. I en debattartikel argumenterar namnkunnige experten Mark Galeotti för politiska sanktioner, ett stärkt cyberförsvar, utbildning i skolor, och att inte blåsa upp Rysslands makt till den grad att man glömmer bort hur mycket mäktigare USA är på i princip alla punkter.
Som journalist är det inte ens jobb att ge politiska råd. Men nog vågar man konstatera att behovet av utbildning i hur propaganda funderar och redigt källkritiska glasögon är större än på länge.