Farouk al-Kasim, den norska oljeboomens räddare i nöden

Norges unika oljesaga handlar inte bara om kloka affärer utan också om mänsklighetens framtid – i alla fall enligt en av hjärnorna bakom den.

I kategorin Världsekonomi

När Farouk al-Kasim, ett av den irakiska oljeruschens skarpaste snillen, i maj 1968 packade väskorna och tog farväl av Irak lämnade han inte bara ett land bakom sig utan också lyxlivets bekvämligheter. I irakiska Basra hade han privatchaufför och hus med egen trädgårdsmästare. I Norge, dit han nu var på väg, förväntade sig al-Kasim att köra runt andra eller kanske stå i en kassa någonstans.

Men framtiden hade något helt annat på lut för Farouk al-Kasim, större än han då hade kunnat föreställa sig.

Flytten till Norge var något som Farouk och hans norska fru Solfrid gemensamt hade bestämt. Irak kunde inte erbjuda familjen den vård deras son, som fötts med cerebral pares, behövde.

Att lämna hemlandet hade visat sig vara en utmaning för den då 31-årige al-Kasim. Irak närmade sig en nationalisering av oljetillgångar och vilja ogärna se en framtida nyckelperson glida dem ur händerna. Till slut hade han ändå lyckats ta sig till Oslo efter att ha försäkrat myndigheterna i Irak om att resan var tillfällig och dessutom på grund av medicinska skäl. Kanske ingen fullständig lögn, men inte heller hela sanningen.

  • Geologen Farouk al-Kasim var en av den irakiska oljeboomens skarpaste hjärnor. Foto: PRIVAT
  • Farouk hade inga förhoppningar om karriär i det nya landet. Men Norge ville annorlunda. Foto: PRIVAT
  • Farouk al-Kasim i dag. Foto: PRIVAT
Helskärm

Farouk al-Kasim anlände till Oslo utan familjen som hade åkt i förväg till fruns släkt, och tåget dit gick inte förrän på kvällen. Med ett par timmar över och en gnagande oro över hur han skulle försörja sin familj promenerade al-Kasim bort till industridepartementet. Kanske kunde de föreslå arbetsgivare i varje fall besläktade branscher till den han lämnat bakom sig. En bensinmack kanske? Även norrmän kör ju bil.

– Jag var redo att köra taxi, att sitta i en hotellreception – vad som helst där jag kunde tjäna någon sorts pengar att lägga undan, berättar al-Kasim, som i dag bor i Stavanger.

Några förslag blev det inte. Tjänstemannen förklarade att alla nog var på lunch, och bad i stället al-Kasim att komma tillbaka om någon timme. Till slut lät sig den irakiske geologen övertalas. När han kom tillbaka möttes han av ytterligare två tjänstemän som pepprade honom med nyfikna frågor.

”Det var bara en tidsfråga innan Norge skulle bli en storproducent”

Av en slump, eller kanske på grund av ödet om man tror på sådant, satt al-Kasim nu i en osannolik arbetsintervju. Det visade sig att Norges förhållandevis nybildade och definitivt oansenliga oljemyndighet höll på att drunkna i en flod av komplexa data som knappast någon i Norge hade kompetens och kunnande att uttyda. Knappast någon, det vill säga, förutom Farouk al-Kasim.

Några månader senare hade al-Kasim sin första arbetsdag som konsult åt det norska industridepartementet. Han behövde inte arbeta länge innan det stod klart vad som väntade Norge.

– När jag studerade geologin stod det klart för mig att det här fanns olja, gas eller båda, säger al-Kasim.

– Det var bara en tidsfråga innan Norge skulle bli en storproducent eftersom strukturerna jag såg på djupare vatten var gigantiska.

 

Den första stora utmaningen blev att övertyga den norska regeringen om att det nu var bråttom. Om Norge inte förberedde sin hantering ordentligt hade det varit en enkel match för oljebolagen att köra över det lilla skandinaviska landet, som saknade såväl praktisk branscherfarenhet som teoretisk kunskap.

Reaktionerna al-Kasim fick var, som han själv beskriver dem, ungefär vad man kan förvänta sig av norska myndigheter. Man tackade för de intressanta rönen men framhöll ändå att försiktighet var bäst och att man nog skulle vänta och se. al-Kasim undrade försynt varför man egentligen anställt honom, om inte för att i god tid förvarna om eventuella fynd. Han fick som svar att man i Norge inte ville förhasta sig.

Just denna försiktiga inställning får ofta förklara Norges unikt framgångsrika hantering av sin olja. Såhär i efterhand är det nog det klokaste Norge någonsin gjort, säger al-Kasim.

– De gick långsamt tillväga, behöll sitt lugn och höll emot gentemot oljebolagen. Jag måste ge Norge en stor eloge. Inget land borde kunna klara av en sådan press men Norge gjorde det, och på ett elegant sätt.

 

Elegansen handlar inte bara om att inledningsvis ha gått försiktigt fram, utan kännetecknar varje del av den norska oljeindustrin. Man har motstått frestelsen att snabbt pumpa upp så mycket som möjligt ur den enorma skattkista som Norge plötsligt fick nyckeln till. Man har genom delägande bevarat norskt bestämmande, och genom att låta oljepengar finansiera industrins utveckling innan de på allvar nådde ekonomin i sin helhet har man överlag undvikit ”oljeförbannelsen”, där en exploderande oljeindustri slår ut andra sektorer av ekonomin.

”Han har ofta kallats Mannen som räddade Norge från oljan”

Farouk al-Kasim har fortsatt att arbeta i den norska oljeindustrin. 1972 blev han chef för resursförvaltning vid norska oljemyndigheten Oljedirektoratet (OD, eller NPD). Sedan mer än två decennier tillbaka är fristående konsult och han var i ett tidigt skede inblandad när Irak skrev ny oljelagstiftning efter USA-invasionen 2003.

al-Kasim har ofta kallats mannen som räddade Norge från oljan, och hans roll har väckt stor internationell uppmärksamhet. 2012 utnämnde norska kungen honom till riddare av S:t Olavs-orden. I en artikel i Financial Times beskrev tidigare Statoilchefen Willy Olsen al-Kasim som den ”kanske störste värdeskaparen Norge någonsin har haft”. al-Kasim själv, som i dag närmar sig sin 80-årsdag, viftar anspråkslöst bort alla sådana beskrivningar. Påståenden om att han avgjort vilken väg Norge tagit kallar han ”rätt larviga”.

– Det handlar inte om Farouk al-Kasim, lita på mig, säger han.

– Det handlar däremot definitivt om NPD, om hela oljeadministrationen och definitivt om den samlade norska insatsen som säkrade den här framgången.

 

Om al-Kasim tröttnat på att berätta sin historia så märks det inte. Han framhåller tvärtom vikten av att påminna norrmännen om deras enorma framgång, och vad som lett till den. Själv är han mest tacksam för att ha fått uppleva det historiska experimentet.

I framtiden ser al-Kasim däremot stora utmaningar för Norges oljeindustri. Tillgångar kommer att bli svårare att utvinna, konkurrensen från andra energikällor växer och priser kommer att bli svårare att förutspå.

– Jag hade tur och kunde rida på vägen från början, när den var kristallklar med stor kraft och stabilitet. Jag tror att mina kolleger på NPD i dag har ett mycket svårare jobb, säger han.

Men Farouk al-Kasim går också längre. Han medger att han kanske låter som en drömmare, men han ser i det stora norska oljeexperimentet något viktigt inte bara för Norge eller för världens andra oljeländer, utan för mänskligheten i stort. När han ser mänsklighetens utveckling framför sig ser han tydligt hur vi, om vi inte tyglar utvinningen av naturtillgångar, förstör vår jord.

– Det norska experimentet är viktigt i frågan om balans mellan människans önskan om större välstånd och dess skyldighet gentemot framtida generationer, säger han.

– Det finns en sådan dimension som tilltalar mig i hela den här berättelsen.