Foto: Str / Epa / Tt

Det här är Västsaharas konflikt (och därför bör du bry dig)

Bråket mellan Marocko och Sverige har på nytt riktat strålkastarna mot Västsaharas fyra decennier gamla konflikt. För den som till äventyrs inte är helt uppdaterad reder vi här ut läget.

I kategorierna Sv_världspolitik ochVärldshälsa

Förvänta dig inga tårtor och ballonger när Västsaharas infekterade territorialkonflikt i november fyller 40 år. I fyra decennier har Marocko och den algeriskt stödda Polisario-rörelsen bråkat om området, och när årsdagen nu närmar sig vittnar inblandade om tilltagande oro, och en växande risk för ett återvändo till väpnat våld. Under den gångna veckan har konflikten, som inte sällan beskrivs som ett ”glömt krig”, hamnat i svenskt strålkastarljus. Detta eftersom Marocko av oro för ett stundande svenskt erkännande av Västsahara hotar med bojkott av svenska varor.

Men innan vi fördjupar oss i det: Vad är det egentligen som den decennier långa dragkampen, handlar om?

Vi på Geo har satt ihop en snabb introduktion, eller kanske en minnesuppfriskning för den som av en händelse inte uppdaterar sin lägesbild varje dag.

  • Marockanska demonstranter ropar slogans i en protest utanför svenska ambassaden i Rabat. Protesterna gäller ryktet om att ett svenskt erkännande av Västsahara är nära. Foto: Str/Epa/TT
  • Många tusen marockanska demonstranter samlades utanför den svenska ambassaden i Marockos huvudstad Rabat. Foto: Str/Epa/TT
  • Demonstranterna manade till bojkott av svenska företag och varor. Foto: Str/Epa/TT
Helskärm

Vad handlar det egentligen om?

Västsahara, eller södra Marocko som marockanska regeringen anser det vara, är ett glest befolkat område av huvudsakligen öken som ligger i nordvästra Afrika, vid Atlanten. Det angränsar i norr mot Marocko och i öst mot Mauretanien.

Spanien tog över styret över Västsahara 1884 och 1934 blev området en spansk provins. I början på 1970-talet växte sig nationella och antikolonialistiska strömningar bland den nomadiska urbefolkningen saharawi till en gerillarörelse. 1973 sjösattes Polisario som rörelsens representant, och 1975 drog sig Spanien tillbaka från Västsahara.

”Polisario, som är baserad i Algeriet, förde länge en väpnad kamp mot Marocko i Västsahara.”

Efter att Spanien drog sig tillbaka gick dock grannländerna Marocko och Mauretanien in som nya ockupationsmakter i området, trots att Polisario 1976 utropade självständighet under namnet Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR). Polisarios exilregering leds sedan 1976 av generalsekreteraren Mohamed Abdelaziz.

Mauretanien drog sig 1979 ur Västsahara, medan Marocko än i dag ockuperar två tredjedelar av området. Polisario, som är baserad i Algeriet, förde länge en väpnad kamp mot Marocko i Västsahara. 1991 utropades en FN-medlad vapenvila och det finns ett avtal om att Västsaharas framtid ska avgöras i en folkomröstning, vilket inte har blivit av. Ett av nyckelproblemen är oenighet om vem som egentligen ska få rösta. Sedan dess har egentligen mycket lite hänt, och flera försök att nå nya avtal har kollapsat.

International domstol erkände 1975 saharawifolkets rätt att avgöra sin egen framtid. Ett antal länder, framför allt medlemmar av Afrikanska unionen, har erkänt Polisarios planerade republik. Det har däremot inga västmakter gjort, enligt The Guardian.

 

Men någonting är det väl som händer nu?

Jo, det kan man säga. Flera saker faktiskt. Det enda är att det har gått 40 år sedan Spanien drog sig tillbaka. Den typen av jubileum betyder kanske inte så mycket rent praktiskt men det ger ytterligare bränsle till den växande frustrationen många inom den västsahariska självständighetsrörelsen känner.

”Det internationella samfundet har ett ansvar i den här frågan, det är en fråga om kolonisation och det borde ha lösts för 40 år sedan.”

– Vi accepterade en fredlig lösning för 25 år sedan, och det skulle ta sex månader. Nu har det varit 40 år av konflikt, säger Aliyen Habib Kentaui, som är Polisarios representant i Sverige.

– Det visar att det internationella samfundet har ett ansvar i den här frågan, det är en fråga om kolonisation och det borde ha lösts för 40 år sedan.

Aliyen Habib Kentaui beskriver situationen som ”oroande”. Läget är efter fyra decennier spänt, och Polisario anser sig inte se en förhandlingsvilja från den marockanska sidan.

 

En källa med god insyn i situationen för västsaharierna i de stora lägren i västra Algeriet beskriver för Geo hur vissa grupperingar i dag säger sig vara redo att ta till vapen om ingenting snart händer. Vad man vill ska hända är att folkomröstningen om självstyrande ska komma till stånd och att de ska få möjlighet att göra sin röst hörd.

– Den största risken jag ser är att extremistgrupper som ai-Qaida ska fortsätta att infiltrera befolkningen i lägren och kunna värva nya medlemmar, säger källan.

Barnen som vuxit upp i lägren har ofta möjlighet till grundskoleutbildning, men varken skola och sjukvård håller någon imponerande kvalitet. Människorna är totalt beroende av hjälp utifrån och upplever det som att världen glömt bort dem. Många lider av näringsbrist och hudåkommor. Därtill är vattenbrist ett stort problem.

– Det är ett väldigt primitivt liv för dem, på gränsen till misär. Vattnet i de egengrävda brunnarna är så dåligt att det inte ens duger för djuren, säger källan.

Ikea stoppades från att öppna sitt första varuhus i Marocko av landets myndigheter. Detta efter ryktet om att ett svenskt erkännande av Västsahara skulle vara nära. Foto: Abdelhak Senna/Epa/TT

Och vad är det här bråket med Sverige om då?

Ett växande diplomatiskt gräl mellan Sverige och Marocko har fört upp frågan om Västsahara på dagordningen även i svenska medier under den gångna veckan. Det började med att Marocko stoppade öppnandet av ett Ikeavaruhus i Marocko, med hänvisning till rykten om att Sverige är på gång med att erkänna Västsahara.

En centralt placerad källa nära den marockanska regeringen säger till Expressen att man genom att stoppa Ikea velat skicka en signal till Sverige. Enligt källan ska svenska utrikesministern Margot Wallström ha bett om flera möten med sin marockanska kollega när hon nyligen besökte FN i New York.

– När Ikea-saken kom upp blev er utrikesminister nervös och var rädd att det skulle bli en ny mardröm som problemen med Saudiarabien. Så hon mötte vår utrikesminister Salaheddine Mezouar i New York. De möttes i tisdags en gång och i onsdags två gånger, säger källan.

”Sverige har inte någonsin uttalat att vi erkänner Västsahara. Vad vi har är en intern genomlysning av vår Västsaharapolitik.”

Sveriges regering har, om än i något vaga ordalag, förnekat att det finns ett beslut om att erkänna Västsahara. Regeringen har i stället velat betona att en ”intern genomlysning” av Västsaharapolitiken fortfarande pågår.

– Sverige har inte någonsin uttalat att vi erkänner Västsahara. Vad vi har är en intern genomlysning av vår Västsaharapolitik, den pågår. Men vi har inte fattat något sådant beslut och har inte gett uttryck för någonting som är ens i närheten av det, säger statsminister Stefan Löfven till Expressen.

Marocko har hotat med en totalbojkott av svenska företag efter att ha hävdat att Sverige försökt driva igenom en bojkott av marockanska varor från Västsahara, något svenska myndigheter har förnekat.

 

Varför är det viktigt?

Förutom att frågan om Västsaharas framtid naturligtvis spelar roll för både Polisario och Marocko, vilket man kan tycka bör räcka, så är det också en större fråga. Territorialdispyten bidrar nämligen till att destabilisera också den större regionen, särskilt om fredsavtalet skulle brytas och väpnat våld åter skulle blossa upp.

Precis som Geos källa i Algeriet beskriver förekommer regelbundet medieuppgifter om att islamistiska extremistgrupper, som al-Qaida, i Polisarios läger försöker slå rot. Frustrationen växer och FN finns bland dem som under de senaste åren uttryckt oro för utvecklingen i lägret inte minst sedan andra länder i regionen, som Mali, skakats av väpnade konflikter.

”Det är inte överraskande att många bedömare beskriver konflikten i Västsahara som en krutdurk.”

”Alla tillfrågade regeringar har uttryckt oro över risken att striderna i Mali kan spridas in i grannländer och bidra till att Västsaharas flyktingläger radikaliseras”, skrev FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon 2013 i en rapport till säkerhetsrådet.

Inte ens Polisario ”utesluter infiltration från terrorister”.

Det är inte överraskande att många bedömare beskriver konflikten i Västsahara som en krutdurk. Så länge den förblir olöst växer risken för att frustrationen tar sig uttryck i våld, en tanke som inte bara borde oroa grannländer utan också resten av det internationella samfundet.