Foto: Diego Azubel / Epa / Tt

Därför skrotar Kina enbarnspolitiken

Kinas ofta våldsamt genomdrivna enbarnspolitik har varit på väg bort länge, i dag är Kinas problem ironiskt nog det motsatta.

I kategorierna Världshälsa ochVärldspolitik

När den nederländske matematikern Geert Jan Olsder i början på 70-talet fick i uppgift att guida runt den kinesiske kollegan Song Jian som var på besök från Moskva, kunde han knappast ha förutsett den kedjereaktion som nu sattes i rullning.

Olsder hade nyligen författat ett paper med kioskvältartiteln ”Population Planning: a Distributed Time-Optimal Control Problem" i vilket han såg befolkningstillväxt som ett matematiskt problem där ett perfekt födslotal kan hittas.

”Jag insåg det inte då men nu när jag ser tillbaka och tänker på vilka konsekvenserna blev så tror jag att han triggades av den här sortens forskning.”

”Givet en viss inledande åldersprofil så måste befolkningen ’styras’ så fort som möjligt till en annan, utvald slutlig åldersprofil genom att ett lämpligt födslotal väljs”, skriver Olsder i sin text.

”Detta paper handlar inte om sociala och politiska problem med att etablera den bästa mekanismen i ett program för befolkningshantering”.

Över en öl snackade den nederländske forskaren igenom sina slutsatser med den kinesiske kollegan. Song Jian lyssnade med intresse, åkte hem och blev sedan ingenjören bakom Kinas kontroversiella enbarnspolitik som Kina i dag skrotades till förmån för en tvåbarnsvariant.

– Jag insåg det inte då men nu när jag ser tillbaka och tänker på vilka konsekvenserna blev så tror jag att han triggades av den här sortens forskning, säger Olsder själv i en intervju med Freakonomics Radio.

En mamma med sitt barn i Kina. Enbarnspolitiken har funnits i landet sedan 1970-talet, men har nu skrotats till förmån för en tvåbarnspolicy. Foto: Paula Bronstein

Olsder beskriver Song Jian, och sig själv, som dominobrickor i ett långt förlopp.

– De började bara falla. Slutresultatet blev förstås enbarnspolitiken i Kina.

Att Kina införde sin kontroversiella politik där antalet barn begränsades berodde på oro för en snabbt växande befolkning. Mellan 1949, då Folkrepubliken Kina grundades, och 1979, då enbarnspolitiken infördes, hade befolkningen växt från 542 miljoner människor till 975 miljoner. Kinesiska myndigheter hade då gjort analysen att man inte kunde försörja fler.

Enbarnspolitiken har väckt skarp kritik världen om. Beskrivningar av hur kvinnor tvingats till sena aborter och ofrivillig sterilisering ledde till upprörda reaktioner.

Delvis på grund av denna interna och externa kritik har Kina flera gånger lättat något på reglerna, genom att till exempel låta familjer vars första barn vad en flicka eller hade en funktionsnedsättning skaffa ett andra barn.

Att de här två faktorerna buntades ihop är ingen tillfällighet. I Kina har pojkar föredragits framför flickor, inte minst därför att de förväntas försörja sina föräldrar när de blir gamla. Det har tur bidragit till selektiva aborter där flickor har valts bort, något som i sin tur innebär att Kina i dag har en obalans mellan män och kvinnor. Hur mycket själva enbarnspolitiken har påverkat är omtvistat, inte minst för att andra länder som Indien som saknar den typen av begränsningar också har liknande problem. Samtidigt framhåller många begränsningarna för antalet barn som en i alla fall påverkande omständighet.

”Som ett ensambarn i min familj hade jag ändå kunnat få två barn, men det är inte lätt att ens ha råd med en bebis.”

Men det är en helt annan obalans som har lett Kina till att nu överge enbarnspolitiken till förmån för en tvåbarnspolitik. Det handlar, precis som i många andra länder, om ålder. Kinas befolkning blir allt äldre och antalet som föds i Kina har i flera år varit mindre än de som dör.

På senare tid har Kinas bekymmer nästan varit det motsatta gentemot tidigare – att det inte föds tillräckligt många. Med det sagt finns det fortfarande gott om arbetare i världens mest folkrika land, och någon akut brist är det knappast frågan om.

Flickor är i numerärt underläge i Kina, något som kan bero på att selektiva aborter är ganska vanligt, där flickor väljs bort då många föredrar att få en pojke. Foto: Feature China / Barcroft Media

Efter flera ändringar för att mjuka upp förbudet mot mer än ett barn är beskedet om en tvåbarnspolitik väntat. Och, för många, välkommet (BBC har en intressant samling kinesiska reaktioner här). Med det sagt är det tveksamt hur mycket födslotalen faktiskt kommer att påverkas av de nya reglerna.

Många i Kina vittnar om att familjer med ett barn överlag blivit en social norm, och höga kostnader för barn kan också avskräcka.

”Jag tror inte att politiken påverkar mig särskilt mycket”, skriver 22-åriga studenten Ying Xin till BBC.

”Som ett ensambarn i min familj hade jag ändå kunnat få två barn, men det är inte lätt att ens ha råd med en bebis och få bra näring och utbildning i Kina”.

På individnivå är det för många ett uppmuntrande besked. På nationell nivå lär det däremot knappast ändra Kinas demografiska färdriktning, om den överhuvud taget påverkar den märkbart.