Carl Fridh Kleberg
Det är knappast någon tillfällighet att både Ryssland och försvarsalliansen Nato samtidigt genomför några av de största militärövningar respektive sida har genomfört. Respektive sida, därför att även om de två officiellt framhåller att övningarna riktas mot en hypotetisk fiende så är det väl få som tvivlar på vem förberedelserna har i åtanke. De båda övar och fördömer samtidigt den andra sidans övningar enligt ett väl inarbetat mönster många nog känner igen vid det här laget. I en rapport från i fjol levererar forskare från brittiskt baserade tankesmedjan European Leadership Network den inte helt chockerande analysen.
”Ryssland förbereder sig på en konflikt med Nato och Nato förbereder sig på en möjlig kontrontation med Ryssland”, skriver experterna.
Samtidigt är det inte bara ”business as usual”. Sedan Ryssland annekterade, alltså tog över, Krimhalvön från Ukraina i ett drag som fördömts av västländer som en chockerande och olaglig invasion befinner sig Europa i ett minst sagt spänt läge. Och inte bara så där som diverse expertpersoner regelbundet säger.
Det stämmer visserligen att Rysslands armé för egen del behöver en grundlig översyn av utrustning och reserver. Elittrupper och högteknologiska förband som dem i det ryska stridsflyget är särskilt efter Rysslands involvering i Syrien och Ukraina väloljade maskiner. Men den stora massan av hundratusentals och åter hundratusentals reservister varav en del var med i Röda armén en gång i tiden är något annat. Man ska därför vara försiktig med att dra för snabba slutsatser där alla ryska militära aktiviteter tolkas som först och främst en signal mot västländer.
LÄS MER: Putins blixtövning: Kallar in miljoner soldater
Men i det här läget blir stora och plötsliga militärövningar mer än bara en praktisk fråga. Oron för någon sorts nära förestående domedagsscenario där Ryssland och Nato hamnar i direkt strid med varandra är kanske inte särskilt grundad och man ska inte överdriva motsättningar och risker. Men det är en farlig situation och det är en gammal besk läxa att spänningar kan förvärras snabbt och på sätt som är svåra att förutse.
En av de mest oroande riskerna är förstås att förberedelser och blixtövningar i sig själva bidrar till att utlösa just den konflikt de ska förbereda sidorna på. En sorts självuppfyllande utrikespolitisk profetia.
Politiker på olika sidor framhåller gärna behovet av att minska spänningar och tona ned konflikter snarare än att bidra till att de förvärras. I praktiken ser vi dock mycket litet av detta.
Vill du ha fred så förbered dig på krig, låter det gamla latinska ordspråket. Med tanke på det allt med spända säkerhetspolitiska läget i Europa känns det kanske inte så där klockrent. Samtidigt är det ingen som vill backa eller visa sig svag, och därför kommer nog vapenskramlandet att fortsätta till vidare.