Axel Öberg
SEOUL.
Det piper från hissen när den stannar på femte våningen i den anonyma byggnaden i centrala Seoul, en av världens allra största städer. Ut kliver två unga kvinnor, på väg in till ett ställe som heter Lauren. Det ser mest ut som en blandning mellan frisörsalong och parfymbutik, med väggarna fulla av glossiga affischer på fotomodeller som berättar om skönhetsprodukter och speglar överallt. I andra änden av det som visar sig vara ett väntrum börjar en lång korridor, vars dörrar leder in till olika operationssalar.
USA var länge det land där flest plastikoperationer utfördes, sedan tog Brasilien över förstaplatsen
Lauren är en klinik för plastikkirurgi och specialiserar sig på att operera in permanenta leenden. Det är därför Mi Sook Lee, 24 år, och Moom Ju Kim, 24 år, nu kliver ut ur hissen.
USA var länge det land där flest plastikoperationer utfördes, sedan tog Brasilien över förstaplatsen.
I både Nord- och Sydamerika har sådana operationer varit vanliga i årtionden men det är först de senaste åren som fenomenet har spridit sig till Asien.
Ingenstans utförs fler plastikoperationer per capita än i Sydkorea visar siffror från de senaste åren. Bara under 2012 lät var femte kvinna i huvudstaden Seoul plastikoperera sig. I jämförelse har en av 20 amerikanska kvinnor genomfört ingrepp, enligt siffror från branschorganisationen International Society of Aesthetic Plastic Surgeons.
Det vanligaste ingreppet i Sydkorea är att ändra ögonlocken så att ögonen framstår som rundare. Det näst mest populära ingreppet är fettsugningar medan näsoperationer är den tredje vanligaste proceduren i Sydkorea.
Nu skjuter antalet leendeoperationer i höjden.
Väninnorna och kollegerna Mi Sook Lee och Moom Ju Kim har tagit bussen från hemstaden, som ligger tre timmar utanför Seoul för att komma till kliniken.
Sist de var här betalade de runt 10 000 kronor var för att operera in det som ska vara ett permanent leende. Lauren är en av sex kliniker bara i Seoul som utför detta ingrepp och kvinnorna har rest hit för att genomgå en av de många efterbehandlingar som ingreppet kräver.
Mina föräldrar har alltid sagt till mig att jag ser arg ut
– I dag har vi fått injektioner som ska ta bort ärren, förklarar Lee senare.
Hon kan nästan inte röra munnen och det gör ont att prata.
Hon ler inte när hon förklarar varför hon valde att genomgå en operation som ska ge omvärlden illusionen av att hon är gladare.
– Folk har alltid sagt åt mig att jag ser arg ut, säger Lee.
Främmande, vänner och kolleger, alla har sagt det. Till och med familjen.
– Mina föräldrar har alltid sagt till mig att jag ser arg ut.
Opererar du dig för deras skull?
– Tja. Kanske 50 procent av anledningen är för att jag själv vill och resten är för deras skull, säger hon.
Om man möter någon man inte känner betyder leendet mycket
Väninnan Kim känner också att hon har vuxit upp utan att ha ett leende.
– När jag ler reagerar inte folk. De säger till mig: Ler du nu?
Hon försöker le när hon säger det, men leendet lyckas inte nå ögonen.
Varför är det så viktigt att le hela tiden? Mi Sook Lee förstår inte riktigt frågan. Det är som att fråga en svensk varför man tittar på Kalle Anka på julafton.
– Det är personligt, säger hon efter lite eftertanke.
Bordet vid sidan av henne är fyllt av broschyrer med leende människor som marknadsför smink och skönhetsprodukter.
– Om man möter någon man inte känner betyder leendet mycket. Att le mot andra är en belöning till sig själv. Det ger en tillfredställelse. Det är skillnad på om man ler mot pojkar eller flickor och hur du ler beror på statusen och åldern på den du möter. Men oavsett vem det är så gillar folk att mötas av ett leende.
Förklaringen till att många väljer att betala för att få full narkos, skäras upp i vardera sidan av munnen, sy igen den och ha ont i veckor efteråt handlar till stor del om en kinesisk filosofi. Sydkorea är nämligen ett av världens mest konfucianska länder.
I det här sammanhanget innebär det enkelt uttryckt att extremt stor vikt fästs vid uppförande som ett tecken på respekt för andra man möter. Ett leende är därför ett tecken både på respekt – och självrespekt.
De flesta gör ögonlocksoperationer eller fixar näsorna
Lee och Kim jobbar bägge på industrikonglomeratet LG:s kontor. De pratade om leendeoperationen i ett år innan de genomförde den.
– Det var inte lätt. Vi var väldigt rädda, säger Kim.
Är ni nöjda?
– Nu är det fortfarande ärr kvar, men när det går bort blir det väldigt bra, säger Kim, som under tiden täcker över ärret med smink.
Det är vanligt bland väninnorna att operera sig.
– De flesta gör ögonlocksoperationer eller fixar näsorna, säger Kim.
Pratar ni om det?
– Om någon frågar så säger vi att vi har gjort operationer. Men det är inte något vi tar upp själva, inget vi berättar om innan vi blir tillfrågade, säger hon.
Att Sydkorea har blivit ett land med stora kunskaper och många kliniker för plastikkirurgi har startat en operationsreseboom till landet. I Malaysia är det mer tabubelagt med kosmetiska ingrepp men enligt den malaysiska tidningen Sun Daily reser upp emot 30 malaysier varje månad till Seoul för att genomgå plastikoperationer.
Det finns över 4 000 kliniker för plastikkirurgi i Sydkorea. Enligt siffror från landets hälsodepartement var det i fjol 24 075 utlänningar som kom hit för att utföra ingrepp, tio gånger fler än bara fem år tidigare.
Av dessa kom 68 procent från Kina, 20 gånger så många som fem år tidigare.
Enligt en undersökning från den över 40 år gamla branschorganisationen International Society of Aesthetic Plastic Surgeons utfördes världen över 14,7 miljoner skönhetsoperationer under 2011.
Redan när man landar på flygplatsen Incheon möts man av industrin i form av en informationsdisk där turister som kommer för att operera sig kan få hjälp.
Kliniker har startat egna resebyråer som hjälper till med visum och bokar hotell och ordnar sightseeing medan man återhämtar sig.
Även om de flesta som opereras är över 20 år har det blivit en storindustri som 2012 omsatte runt 35 miljarder kronor
Den ökade populariteten för så kallad K-Pop, som Psys ”Gagnam Style”, diverse flick- och pojkband och andra lokala kändisar som öppet snackar om ingrepp nämns som en stor orsak till att fler nu söker sig till klinikerna.
Den supermoderna tunnelbanan i Seoul är full av reklam för klinikerna och det har under de sista åren blivit vanligare att arbetssökande i alla yrken måste bifoga en bild av sig själva i sina cv.
I fjol gav Utbildningsdepartementet ut en broschyr till landets alla gymnasieelever som varnade för ”plastikkirurgi-syndromet”, med bilder av misslyckande operationer på kändisar som Michael Jackson och vanligt folk som fått mindre smickrande resultat. Även om de flesta som opereras är över 20 år har det blivit en storindustri som 2012 omsatte runt 35 miljarder kronor.
Ok Kim Kim är 32 år. Ända sedan tidiga 20-årsåldern har hon haft lust att fixa ögonen och munnen. De pekade åt fel håll, tyckte hon.
– Mina ögon gjorde så att jag såg ond ut, säger hon.
Ögonvrårna pekade uppåt. För att göra det hela värre, i hennes tycke, pekade mungiporna nedåt.
Flera jag känner har gjort liknande operationer efter att ha sett hur lyckade mina har blivit
– Vänner, familj, kolleger, även främlingar, har alltid sagt till mig att jag ser sur ut, tystlåten och kall, berättar Kim.
Hon nästan viskar det:
– Jag tyckte själv att jag såg djävulsk ut.
Efter ett par operationer pekar ögonen ned och mungiporna upp och skapar det hon anser vara en liten sol av symmetri.
– Jag är väldigt nöjd med operationerna. Flera jag känner har gjort liknande operationer efter att ha sett hur lyckade mina har blivit, säger Kim.
Hon var inte rädd för att det skulle vara riskabelt att genomföra operationerna och såg inte heller några etiska eller moraliska dilemman med det.
– Nej, inte på det hela taget. Operationerna och förändringarna de har gett mitt ansikte hjälper mig att umgås med andra människor, menar hon.
Hon har inte upplevt några biverkningar och säger att hon är nöjd. Det blir inga fler operationer. Hon har ändrat det hon ville.
I klinikens väntrum packas broschyrer för övertäckningskrämer och botox ned i handväskor. Längst ned i gången där operationssalen ligger sitter en läkare.
– Jag tycker inte om sjuka människor, säger doktor Ji Hyeong Lee, som är chef för kliniken.
I ställer för att vara omgiven av sjuka patienter är han strålande nöjd med att utföra skönhetsoperationer. I snitt utför han två om dagen.
Bortsett från att han inte gillar sjuka människor var det en tillfällighet som gjorde att han specialiserade sig inom plastikkirurgi.
När medicinstudierna närmade sig slutet hade Lee nämligen ingen aning om vilket fält han helst ville jobba inom och pratade med en studievägledare.
– Han menade att det var en bra idé att bli plastikkirurg, och då blev det så, berättar läkaren.
Det finns två skäl till att koreaner låter plastikoperera sig. Det är billigare och mer tillgängligt än någonsin och det är säkrare och bättre än någonsin
För fem år sedan grundade Lee kliniken Lauren.
Även om andra kliniker i staden berättar om många patienter som kommer med bilder av kändisar som ska användas som måttstock för den kosmetiska ommöbleringen, säger Lee att han sällan upplever det. Han menar att koreanernas dille på plastikoperationer är lättare att förklara än så.
– Det finns två skäl till att koreaner låter plastikoperera sig. Det är billigare och mer tillgängligt än någonsin och det är säkrare och bättre än någonsin, säger Lee.
Hue Young Lee var bara en liten flicka när hon började drömma om att jobba i det militära. När grannlandet och fienden heter Nordkorea och har en enorm armé som kan nå Seoul på en dagsmarsch kan man lätt slå fast att Lee är en tuff dam. Större delen av karriären har hon varit i infanteriet, soldaterna som faktiskt är på marken i krigssituationer.
Efter operationen förväntar jag mig att se varmare ut än innan
Det finns fortfarande inte något officiellt fredsavtal mellan Nord- och Sydkorea och nervositeten ger sig till känna på daglig basis, både för militärer och civila.
– Situationen är skrämmande, men jag är soldat så jag kan inte vara skrämd. Det var därför jag blev soldat, för att slippa oroa mig. Att vinna slaget är inte det viktiga utan att skydda människorna här. Det är det viktigaste för mig.
Efter att ha stigit i graderna och blivit kapten jobbar hon nu för tiden på kontor som chef över en mängd människor. Det har fört henne till kliniken för att operera in ett leende.
– Jag tänker att jag ser tråkig och kall ut. Efter operationen förväntar jag mig att se varmare ut än innan, det är därför jag ville operera mig.
Också hon är här på efterbehandling.
Är du nöjd med ingreppet?
– Jag vet inte ännu. Det är för tidigt att säga. Jag är verkligen osäker. Jag tror att den här delen, det här ingreppet… Än så länge har det inte gett resultat, och det är sex månader sedan jag gjorde det. Jag överväger att göra ett till.
Behöver en soldat verkligen se glad ut?
– Som soldat, generellt, är ett kallt ansikte utmärkt. Men nu jobbar jag inomhus och då vill jag ha en vänligare relation till soldaterna. Det är nödvändigt att ge dem en bra känsla. Då känner jag också att jag kan kontrollera dem lättare.
Men jag känner inte själv att det är någon stor förändring när jag ser mig i spegeln
Så du gör detta på grund av jobbet?
– Kanske lite, men det är nog mest för min egen skull som jag gör det.
Också hon har flera vänner som har opererat sig, men hon är än så länge den enda som opererat in ett leende.
– Mina vänner är intresserade av vad jag har gjort och frågar om det, men det var många som inte ville att jag skulle operera in ett leende, säger Lee.
Känner du att du uppfattas annorlunda av kollegerna nu än innan operationen?
– Det är inte någon stor skillnad, men jag provar alltid att le. Mest för att jag själv vill låtsas att jag har fått ut något av ingreppet. Men jag känner inte själv att det är någon stor förändring när jag ser mig i spegeln.
Text: Kjetil Lyche
Foto: Axel Öberg