Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anne-Sofie Näslund

Gränsland (2): Han heter Tim, bär pistol och jagar – mexikaner

Foto: Axel Öberg

Tusentals människor riskerar livet på Medelhavet varje dag och Europa upplever den största flyktingströmmen sedan andra världskriget.

På andra sidan Atlanten gör USA allt för att säkra sin gräns mot ovälkomna.

I en serie reportage (tidigare: Här staplas liken ingen vill, eller vågar, kännas vid) rapporterar Expressens Anne-Sofie Näslund och Axel Öberg från den mexikanska gränsen – en fråga som kan avgöra nästa års presidentval.

Foto: Axel Öberg

SASABE.

Tim Foley öppnar dörren barfota och med bar överkropp. Ett par slitna jeans och en pistol i det kamouflagefärgade hölstret. Det luktar kaffe och solen håller fortfarande på att gå upp när vi sätter oss utanför huset.

Vi har kört i nästan två timmarna, värjt för präriehundar och ökenkaniner i Arizonas vildmarker utan att möta en människa.

Här, på den amerikanska sidan av Sasabe söder om Tucson, bor bara åtta invånare. Allt som finns är några fallfärdiga hus, en bensinstation, ett postkontor – och så stängslet. Flera meter högt rostbrunt stål över lummiga kullar. Kilometer efter kilometer. Stängslet som skiljer byn Sasabe från staden med samma namn på andra sidan gränsen, dit byborna åker för att handla billig mat.

Kilometer efter kilometer med stängsel.
Foto: Axel Öberg

Stängslet som ska hindra mexikaner från att ta sig till USA.

Det är här Tim Foley bor och arrangerar sina operationer. Det är så han kallar dem, de veckolånga turerna till bergen, med privatpersoner från hela USA som ansluter för att hindra immigranter från att komma över gränsen.


Timingen är egentligen märklig. Enligt statistiken minskar den illegala invandringen till USA, speciellt från länder som Mexiko. Runt millennieskiftet stoppade gränspolisen 1,6 miljoner försök på ett år. De senaste åren har samma siffra legat omkring 400 000, enligt en sammanställning i Washington Post.

Målet på andra sidan stängslet: USA.
Foto: Axel Öberg

Faktum är att det är fler mexikaner som lämnar USA än vad som anländer. Ingenting tyder heller på att trenden kommer att vända tillbaka, visar analyserad demografi från Pew Research Center.

Samtidigt har antalet gränspoliser fördubblats sedan 2004. Mer än 100 kilometer stängsel har byggts, tekniken har moderniserats med sensorer i marken och drönare i luften och budgeten har tiodubblats på 30 år.

Just nu leder Donald Trump varenda mätning på republikanernas sida

Men det är inte så det låter när man talar med Tim Foley, eller lyssnar på nyheterna. Speciellt inte sedan miljardären Donald Trump bestämde sig för att bli president.

I sitt första tal kallade han mexikaner för våldtäktsmän, beskrev problemet som akut och lovade att bygga en enorm mur så att inga fler tar sig över.

Gränsen i Sasabe mellan Mexiko och USA.
Foto: Axel Öberg

Enligt Donald Trump spenderar USA 130 miljarder dollar på människor som kommit illegalt, en summa han vill lägga på annat och för att bekosta muren. Och de uppskattningsvis 11 miljoner människor som redan befinner sig i landet illegalt ska ut.

Just nu leder Donald Trump varenda mätning på republikanernas sida. Sedan dess har flera av de andra kandidaterna följt efter, anpassat sin retorik och sina förslag och gjort gränsen till en av de viktigaste frågorna, och den frågan som tydligast splittrar det republikanska startfältet.


Vi packar in oss i Tim Foleys svarta pick-up truck. Insektsspray, extra dunkar med vatten, kommunikationsradion, cigaretter, förbandslådan, pistolen i hölstret. Allt är med.

Tim Foley har hört snacket om hårdare tag förut, men tror inte på det. Det är därför han hamnade här, säger han. När alla andra hade svikit hans land var det upp till honom.

– Det är enkelt – jag gör det av kärlek till mitt land. Jag har barn och jag vill inte se det här landet förvandlas till ett tredjevärldens helvetesland.

Känns det som att det håller på att hända?

– Japp.

Hunden Rocko har precis hoppat in i baksätet när Tim Foley upptäcker spindeln. Han får tag i en sko, slår så hårt han kan och svär när den ändå hinner in under sätet.

– Se upp för den där, säger han. Den bits. Så är det här ute – allt kommer skada dig, inklusive människorna om de bara får chansen.

Tim ”Nailer” Foley har startat en frivilligorganisation som letar efter folk som passerar gränsen illegalt.
Foto: Axel Öberg
I bilen spanar Tim efter mexikaner.
Foto: Axel Öberg
Han undersöker spår i sanden.
Foto: Axel Öberg
Tim bär pistol i hölstret.
Foto: Axel Öberg
Pistolen.
Foto: Axel Öberg
Han hittar vad han tror är fotspår efter illegala immigranter, och en vattenflaska.
Foto: Axel Öberg
”De är så många, och lämnar bara skit efter sig. Om de beter sig så för att komma hit, vad kommer de då göra när de väl är här?”, säger Tim om immigranterna.
Foto: Axel Öberg
Tim säger att han behandlar människor med respekt.
Foto: Axel Öberg
På sin vägg hemma har han satt upp bilder av federala agenter som dött vid gränsen.
Foto: Axel Öberg
Tims rygg: tatuering av Don Quijote i form av skelett.
Foto: Axel Öberg
Expressens Anne-Sofie Näslund.
Foto: Axel Öberg
1 / 11

Han vevar ner rutorna och tänder en ny cigarett.

– Det är ett vackert här ute, konstaterar han. Men fullt av skräp. Så mycket skräp att staten Arizona förra året samlade ihop 225 ton sopor.

Han pratar om mexikanerna som kommer genom öknen.

– De är så många, och lämnar bara skit efter sig. Om de beter sig så för att komma hit, vad kommer de då göra när de väl är här?

Byggjobben var de första som försvann, inklusive mitt. Sen förlorade jag huset

Han beskriver de mexikanska kvarteren i Phoenix. Det var där han bodde, innan han fick nog, beväpnade sig och flyttade till gränsen. Han hade familj, hus och fast jobb. Men 2007 kom den ekonomiska krisen och bostadsbubblan som sprack. Övervärderade, överbelånade hus som plötsligt inte var värda ett dugg. Banker som tvångssålde människors hem för att rädda sitt eget skinn. Och hans egen bransch – byggbranschen som från ena dagen till den andra stod utan uppdrag.

– Byggjobben var de första som försvann, inklusive mitt. Sen förlorade jag huset för att banken hade ägnat sig åt sig ”liar loans”, lån utan kreditvärdighet, inte mitt men andras. Mer än tusen hus tvångssåldes bara i mitt postnummerområde, vilket sänkte värdet även på mitt.

Gränsstationen mellan Sasabe och Mexiko.
Foto: Axel Öberg

Motsvarande 1,4 miljoner kronor i värdeminskning på 13 månader, över 100 000 kronor månaden, räknar han ut.

– Jag kände bara h e l v e t e, det här går inte.

Siffrorna från Pew Research Center visar att det var precis då invandringen vände. Det stora antalet mexikaner som kom till USA under 1980-talet och fram till början av 2000-talet berodde på USA:s kraftiga tillväxt. Det i kombination med att den amerikanska arbetskraften avtog samtidigt som antalet mexikaner i arbetsför ålder växte snabbt, förklarar New York Times i en artikel.

Trump är ingen politiker, utan pratar som någon från arbetarklassen

När bostadsbubblan sprack blev situationen genast annorlunda: inga jobb och många flyttade tillbaka.

Som arbetslös började Tim Foley fundera över invandringen och frihandelsavtalen som han menar har skickat jobben utomlands och ökat konkurrensen på hemmaplan.

– Så många illegala kom hit att de dumpade priserna. För dem var det fortfarande mer pengar än de var vana vid, men för mig som varit i branschen i 35 år…

Hettan i öknen är närmast omänsklig.
Foto: Axel Öberg

Han använder ordet ”illegala” på samma sätt som Donald Trump, trots att många uppfattar uttrycket som kränkande. Människor kan inte vara illegala, bara handlingar, menar kritikerna. Att dessutom skippa ordet immigranter och bara kalla dem ”illegala” är ännu värre. Men det är precis sådant Tim Foley uppskattar med Donald Trump.

– Han säger vad alla tänker och är inte rädd. Han är ingen politiker utan pratar som någon från arbetarklassen. Han har ju jobbat hela sitt liv till skillnad från politikerna. Kolla bara på Obama, vad har han gjort?

Men skulle du vilja se Trump som din nästa president?

– Ja, för det kan inte bli värre än det redan är.


Det är andra gången vi träffas. Kvällen innan har Tim Foley tagit med oss på bio inne i Tucson. Det var premiärkväll för ”Cartel Land”, en dokumentär av regissören Matthew Heineman som redan uppmärksammats på flera filmfestivaler. Tim Foley är en av huvudkaraktärerna. Efteråt ställer han sig upp, han har samma militärgröna T-shirt som i filmen, och uppmanar biobesökarna att ställa frågor.

– Underbart att du äntligen får uppskattning, säger en man och skakar hans hand.

Men Tim Foley är inte säker.

– Jag har sett den nio gånger, men jag vet inte vad jag ska tycka. Av 11 000 filmade timmar tog de bara med 23 minuter. Det finns saker jag önskar var med och saker jag önskar att de tagit bort.

Stängslet skär genom det obebodda ökenlandskapet.
Foto: Axel Öberg

Filmen utspelar sig i gränslandet. I städerna i Mexiko som helt kontrolleras av kartellerna. Det är vapen, narkotikatillverkning, maktmissbruk och människosmuggling. Grupper på båda sidor gränsen – som med olika medel och agendor kämpar emot. En gråzon av gott och ont, rätt och fel. I filmen säger Tim Foley att han slåss för det goda. Nu är han orolig att de framstår som skjutgalna.

– Vapnen är ju bara till försvar, men jag tänker inte möta ett automatvapen med en slangbella, säger han och förklarar vilket vapen som gör mest skada om man snabbt måste oskadliggöra flera fiender på samma gång.

Sist drev de 23 smugglare och 53 gränskorsare rakt i armarna på polisen

Och scenen där hans vän talar om raser ”som inte borde blandas” är olycklig eftersom de inte alls är rasister, påstår han.

Visste du inte att han hade den typen av åsikter?

– Jo, men inte att han skulle säga så. Jag visste att han var med oss för att han inte gillar mexikaner och det är okej, så länge han följer våra regler.

Tim ”Nailer” Foley: ”De har bara mat för ett visst antal dagar, en extra dag kan göra att de inte klarar sig. En kurragömmalek.”
Foto: Axel Öberg

Mannen som pratade om raser har varit med vid flera operationer. Deltagarna brukar samlas när det är fullmåne, det är då det är lättast att se och flest immigranter ute. De anmäler sitt intresse via hemsidan och reser sedan från hela USA – ”New York, Kalifornien, Montana” – rabblar Tim Foley. Sju dygn i sträck med målet är att tvinga gränskorsarna till mer öppna områden där de är lättare för patrullerna att upptäcka dem. Sist drev de 23 smugglare och 53 gränskorsare rakt i armarna på polisen, berättar han

Tim med sin hund, Rocko.
Foto: Axel Öberg

Som jakthundar?

– Jag kallar det en mänsklig mur. Vi nekar dem inträde. Jävlas med deras scheman. Tar det två, tre dagar extra att komma runt oss så tar förråden slut. De har bara mat för ett visst antal dagar, en extra dag kan göra att de inte klarar sig. En kurragömmalek.

Tänker du på att det kan innebära att någon dör?

– Vid det laget är de redan förbi oss. Om de kan komma runt oss – jag bryr mig inte.

Samma ord som han lite senare visar upp i nacken, tatueringen med förkortningen DILLIGAF. ”Does it look like I give a fuck?”

Inte alls?

– Jag vet inte om det har hänt, och jag vill inte se det, men väljer du att ta in 20-40 kilo droger i vårt land borde du bli dödad.

Men om vi pratar om de som kommer hit för ett bättre liv?

– Du älskar den frasen, eller hur?

Jag är så jävla trött på snacket att allt är rasistiskt

Han är irriterad nu. Säger att det är något fel när människor inte kommer den lagliga vägen.

Har du någonsin känt sympati med dem och förstått varför de valde den vägen?

– Ja, och jag ringde ändå gränspolisen. För ett år sedan träffade jag på en 19-årig kvinna från Ecuador. Hon var vacker. Det hade tagit henne sex månader att ta sig till gränsen. Det var hon och 23 män, och natten de korsade gränsen våldtog de henne allihop. 23 män som ”kom för ett bättre liv”, va? De har en machokultur som gör att de tar vad de vill. De har det i sig.

Många skulle nog tycka att det är rasistiskt att prata så om en etnicitet.

– För att folk är för politiskt korrekta ja! Du kommer få dina känslor sårade men du är vuxen, så väx upp. Jag är så jävla trött på snacket att allt är rasistiskt. Det handlar inte om ras! Det handlar om att jag inte behöver en till kriminell i mitt hem. Behöver jag en till idiot som kommer våldta min dotter?

– Vi vet vilka de är för de kommer inte med identifikationer.

Jag försöker formulera en fråga utifrån statistiken jag läst på vägen hit, men kommer inte långt.

– Men vem presenterar statistiken? Om du tror på siffror från staten beror det på att du redan blivit hjärntvättad.

En stund senare upprepar Tim Foley att de behandlar människor med respekt.

– Du vet scenen i filmen när vi hittar illegala uppe i bergen och en av dem hade fått skavsår?

Ja?

– En grej som klipptes bort är att det är jag som ger honom plåster i väntan på gränspolisen.


Dagen innan har vi varit ute med Joel Smith. Mannen med långt grått hår och 1 500 liter vatten i en tank på biltaket. Han har praktiska funktionsbyxor och cowboyskjorta. Bara något år efter att Tim Foley blev av med jobbet och huset gick Joel Smith igenom en skilsmässa och förlorade sin fru och sina barn.

– Efter det behövde jag något att göra, någonting att bry mig om, säger han.

Kan ni förstå att man vandaliserar vattenstationer fast man vet att människor dör?

Vi har skumpat fram i timmar. Öppnat och stängt grindar. Hälsat på gränspolisen som på grund av sensorerna vet precis hur vi rör oss. Vi har stannat vid sju olika vattenstationer, fyllt på, mätt kvalitet och provdruckit. Tre av stationerna är vandaliserade. Vattnet uthällt och dunkarna sönderskurna med kniv.

Joel Smith arbetar för organisationen Human Borders.
Foto: Axel Öberg
Hans uppgift är bland annat att placera ut vatten i öknen för att förhindra att immigranter dör av törst.
Foto: Axel Öberg
Under vårt möte upptäcker han att en vattenbehållare stulits, Joel Smith ersätter den med en ny.
Foto: Axel Öberg
Han kontrollerar vattennivån i tunnorna.
Foto: Axel Öberg
Påfyllning av nytt färskt vatten.
Foto: Axel Öberg
Joel Smith provsmakar.
Foto: Axel Öberg
”Kan ni förstå att det finns så mycket hat. Att man vandaliserar vattenstationer fast man vet att människor dör”, säger Joel Smith.
Foto: Axel Öberg
1 / 7

– För mig är det lika med mord, säger Joel Smith.

– Kan ni förstå att det finns så mycket hat. Att man vandaliserar vattenstationer fast man vet att människor dör.

Det är nästan 40 grader varmt och helt vindstilla när vi kommer till dagens sista stopp, det som ligger på andra sidan gränsen, för många en sista chans att förbättra oddsen att överleva. Passkontrollanten vinkar förbi oss utan att titta i passen. Att korsa gränsen åt det här hållet är inget problem. Joel Smith berättar att hans pappa jobbade internationellt för amerikanska flygflottan och att han som liten fick flytta med. Eller också handlar det bara om medmänsklighet.

Dricksflaskor som lämnats vid gränsen, troligen av immigranter.
Foto: Axel Öberg

– Jag gör ju inte så mycket. Jag brukar ge dem vatten och mat. Torra strumpor brukar också gå åt. Ibland behöver de bara få sitta en stund i bilen med luftkonditioneringen på och kyla ner sig.

Är det någon särskild du hjälpt som du minns extra tydligt?

– Allihop, precis varenda en stannar kvar i mitt hjärta och jag slutar aldrig undra om de klarade sig.

Mycket mer än så kan han inte göra. Organisationen han jobbar för är godkänd, han har egen nyckel till grindarna och polisen är förbjudna att övervaka vattenstationerna. Men han har ögonen på sig och gränsen för medhjälp till människosmuggling är hårfin, berättar han.


Plötsligt stannar Tim Foley bilen. Det är någonting som reflekteras i solen, högt uppe i berget. Han tar fram kikaren och det dröjer bara någon minut innan han får syn på dem. Två scouter, det är så de kallas, kartellernas män som planerar rutterna, håller utkik och med hjälp av radiokommunikation styr smugglarna i rätt riktning när gränspolisen närmar sig.

Den ena har röd tröja och är lätt att upptäcka. Den andra ser ut att sitta mot ett träd.

– De har redan sett oss, 100 procent säkert. De är alltid ett steg före, säger Tim Foley.

I samma berg kokar smugglarna meth om nätterna. Många av människorna som korsar gränsen betalar sin del genom att bära. Andra har det som jobb att gå fram och tillbaka.

En socka från vad som antas vara en immigrant ligger slängd i sanden.
Foto: Axel Öberg

Tim Foley vet precis hur scouterna rör sig och rapporterar alla iakttagelser vidare till gränspolisen. Vi möter en av dem nere vid gränsen. I vanliga fall brukar han komma förbi hos Tim Foley och dricka kaffe. Men inte på sistone.

– Jag hoppades att du skulle vara här, säger han.

Sedan lutar han sig fram och viskar att cheferna sagt åt dem att hålla sig undan. Åtminstone tills det värsta lagt sig. Medlemmar ur en annan milisgrupp har nyligen gripits misstänkta för att ha rånat smugglare på fem kilo kokain.

På 45 minuter kunde jag dricka 12 öl och 12 shots

Tim Foley säger att han vet vilka de är och att det tidigare försökt få delta i hans operationer, men att han sagt nej. Det är kartellerna Tim Foley vill åt och då kan man inte själv bli som dem, säger han.

I november har han varit nykter i 20 år. Han började dricka som 8-åring. Började med LSD och kokain när han var 12. Levde ett år på meth. Som längst var han vaken 23 dygn i sträck, berättar han.

Bilderna på döttrarna.
Foto: Axel Öberg

Men största problemet var ändå alkohol.

– Sättet jag drack på var overkligt. På 45 minuter kunde jag dricka 12 öl och 12 shots.

En dag på väg till affären, mitt i en omkörning, körde en bil ut framför honom. Han försökte väja men tappade kontrollen. Bilen voltade sex varv. Han fick upp bildörren och det var då den ramlade ut, plånboken med bilderna på hans döttrar uppåt. Han tar upp plånboken, samma som för 20 år sedan, och visar bilderna.

– Jag tänkte bara ”okej, jag fattar”.

Han fick hjälp, blev nykter och insåg att drickandet var ett sätt att hantera barndomen och minnet av att bli misshandlad av sin pappa.

Tim Foley i hemmet.
Foto: Axel Öberg

– Jag tror att jag undermedvetet försökte döda mig själv, men efter olyckan började jag se annorlunda på livet. Det hade inte varit rätt mot mina döttrar.

Tänker du någonsin att det här med gränsen är din nya grej? Vissa med missbrukarpersonlighet gör ju så.

– I så fall är jag beroende av att andas, äta och ha sex också. Jag drack och tog droger för att jag var deprimerad, för att tränga undan känslor.

Blir du lycklig av det här?

– Ja, det ger mig ett lugn.

Om ett år hoppas han kunna lägga sin röst på Donald Trump. Kanske skulle det innebära att han kan gå vidare, säger han. Hitta något annan att kalla sitt liv. Vad det skulle innebära för tusentals immigranter är inte hans problem, det är som med tatueringen i nacken.

– Jag har sagt att jag kommer hålla på tills vi säkrat gränsen. Med Trump som president skulle det kanske gå. Det vore i alla fall väldigt skönt.

Tim Foley.
Foto: Axel Öberg