Amerikanska troféjägare siktar in sig på Iran

Foto: Clyde Bentley

Troféjakt har hamnat i rampljuset sedan den amerikanske tandläkaren Walter Palmer lockade ut lejonet Cecil från nationalparkens trygghet och sköt honom med sin pilbåge. Det är ett dyrt nöje som lockar ett välbeställt klientel. Jägarna betalar ofta hundratusentals kronor för chansen för att få avlossa det dödande skottet. Ju mer exklusivt byte desto dyrare jakt. Allra mest kostsamt, och prestigefyllt, är det att skjuta fridlysta eller utrotningshotade djur.


Troféjakt är kanske främst förknippat med Afrika. Men savannen är inte det enda som lockar de beväpnade turisterna från västvärlden. Enligt BBC har fårjakt i Iran vuxit till en mångmiljonindustri.

Kunderna är i första hand amerikaner. Det kanske förvånar med tanke på att USA och Iran sedan 35 år saknar diplomatiska relationer. Men troféjakten står ovanför politiken.

Våra kunder kommer inte att ha några problem med polisen, armén eller andra myndigheter

Sedan USA:s finansdepartement för drygt tio år sedan undanröjde de juridiska hindren har jaktföretag arrangerat resor till Iran. Numera utfärdar Iran årligen omkring 500 licenser till utländska jägare.

”Våra kunder kommer inte att ha några problem med polisen, armén eller andra myndigheter. Iranska medborgare är mycket gästfria och många välutbildade iranier är väldigt intresserad av den amerikanska livsstilen. Förhoppningsvis kan närvaron av våra jägare bidra till förståelsen mellan länderna”, skriver ett av de dussintals företag som arrangerar jaktresor på sin hemsida.


Iran erbjuder tacksamma jaktmarker och landets fauna inkluderar såväl björnar som stora kattdjur och det mesta däremellan. Till de mest eftertraktade bytena hör den transkaspiska urialen, ett stäppfår med välvda meterlånga horn som är snabbt nog att undfly sina naturliga fiender som varg och leopard. Lagstiftning förbjuder att fysiska troféer förs hem till USA men det ståtliga djuret gör sig med sin gyllenbruna päls och sitt vita skägg utmärkt på bild. Efter att först ha skjutits föstås.


Arten förekommer i Uzbekistan, Kazakstan, Turkmenistan och Iran och klassas som sårbar av Internationella naturvårdsunionen. Sedan transkaspisk urial 2005 fridlystes i Turkmenistan är det enbart Iran som tillåter jakt.

Vad som däremot står klart är att landets djurliv är hotat och att troféjakt är en bidragande orsak

Uppgifter av hur många stäppfår som fortfarande strövar bland de iranska kullarna saknas. Vad som däremot står klart är att landets djurliv är hotat och att troféjakt är en bidragande orsak. Av den persiska leoparden finns i dag bara runt 5 000 exemplar kvar. Den iranska geparden är akut utrotningshotad. 50 exemplar tros finnas kvar i det vilda.


Jaktlicenserna är en betydande inkomstkälla för de iranska naturvårdsmyndigheterna. Men i den lagliga jaktens spår följer tjuvjakt. Iranska naturvårdsvakter som försökt sätta hårt mot hårt har själva fallit offer för landets repressiva rättsystem. 2011 dömdes åtta naturvårdsvakter till döden efter att – enligt uppgift i självförsvar – ha skjutit ihjäl en tjuvskytt. Sex av dem släpptes fria i mars, enligt iranska sajten Payvand som hänvisar till statliga nyhetsbyrån IRNA.


Den som vill skjuta en transkaspisk urial måste vara beredd att betala. På nätet finns gott om jaktföretag som arrangerar resorna. Priserna ligger runt 200 000 kronor inklusive avgifter till iranska myndigheter.

Många tycker att det är värt det. Åtminstone att döma av de hundratals bilder som jaktarrangörerna lägger upp på sina hemsidor, där leende amerikaner poserar framför nyss nedlagda exemplar av den hotade arten.