Foto: Martin von Krogh

30 år efter Tjernobyl (3): Nu växer träd på gatorna i ”drömmarnas stad”

Pripjats kärna är igenvuxen tre decennier efter Tjernobylolyckan och platsen har förklarats obeboelig – i 24 000 år. Se bilderna från den spöklika staden.

Tre decennier efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl fungerar den förstörda reaktorn och spöklika Pripjat som ett enda stort monument av den misslyckade jakten på snabba ekonomiska lösningar med naturen som offer.

Med anledningen av 30-årsdagen av katastrofen uppmärksammar Expressen Tjernobyl i en rad texter här på Geo.se.

I dag: Följ med till området runt Pripjat som Expressens reporter Henrik Ek och fotografen Martin von Krogh besökte i mars 2013.

Här är några av bilderna och berättelserna som beskriver vad platsen är i dag.

Expressen träffade för tre år sedan Mariya och Ivanovych Semeniuk i byn Paryshiv, strax utanför Pripjat i norra Ukraina. Här bodde som mest 678 personer i de små husen. 140 lyckades återvända (”på egen risk”) 1988, men i dag är under tio personer kvar. Paret Semeniuk, båda närmare 80 år, berättade att de var för gamla för att oroa sig för radioaktivitetens risker. Men livet på en så ödslig plats var inte enkelt. De tvingades bli mer eller mindre självförsörjande. Foto: Martin Von Krogh

Historien om Pripjats ursprung gör dess öde än mer skakande.

Staden intill Tjernobyl hade upprättats på 70-talet för alla de människor som verkade i och kring kärnkraftverket. Det var en framtidens stad och allmänt sedd som ett arkitektoniskt mästerverk. En stad av drömmar dit framför allt unga människor flyttade för att börja sina liv.

Allt som behövdes i ett litet samhälle fanns här – idrottsplats, simhall, ett topputrustat sjukhus och gott om butiker. Bara kort efter katastrofen var tanken att ett precis färdigställt nöjesfält skulle invigas.

”Ingen av invånarna kom någonsin tillbaka. Platsen har bedömts som obeboelig i 24 000 år.”

Det var en plats som ingen annan i Sovjet.

Historierna om vad som hände de nära 50 000 invånarna är många. Gemensamt för de flesta är att Pripjat var en dröm som gått i uppfyllelse och sedan ryckts ifrån dem på det värsta av sätt.

Det tog 36 timmar efter olyckan innan regeringen beslutade sig för att evakuera hela staden. 1 200 bussar körde de chockade invånarna från sina hem med ett löfte om att de snart skulle få komma tillbaka.

”Ta bara med de viktigaste, ni är snart hemma igen”, hette det.

Ingen av invånarna kom någonsin tillbaka.

Platsen har bedömts som obeboelig i 24 000 år.

Det är i dag omkring 3 000 personer som fortfarande arbetar i Tjernobyl. En del med att avveckla de gamla reaktorerna, många andra med att bygga det EU-finansierade jättevalv som ska sättas över den reaktorbyggnad som exploderade. Bly och betong täcker i dag resterna av reaktorn, men det nya taket ska bli det slutgiltiga locket. Det beräknas bli klart i år. Foto: Martin Von Krogh
Då och då händer det att familjer som evakuerades 1986 återvänder för minneshögtider och annat. För många är det en plågsam påminnelse om något de hade, men som gick förlorat. I en intervju med The Guardian berättade nyligen Natalya Syomin, 60, om känslorna till sin förlorade hemstad: ”Vi har så många minnen i Pripjat. Vår son föddes där och alla saknar det… Senast vi var där såg vi hur allt var igenväxt, så vi måste hålla hårt i våra minnen… Det var för tufft att åka dit och se allting, så vi har slutat göra det”. Foto: Martin Von Krogh
Stadskärnan och torget i Pripjat har vuxit igen. Inne i de butiker som en gång trängdes längs gatorna syns i dag spår av djurlivet som tagit över. Mitt på torget har träd trängt sig upp genom stenplattorna. Ord som ”spökstad” har använts flitigt för att beskriva det besökare ser. Men det går att förstå varför staden en gång beskrevs som en framgång ur ett stadsplanerings-perspektiv. Det moderna sättet att bygga går inte att ta miste på, trots decennier av förfall. Foto: Martin Von Krogh
Strålningen i Pripjat med omnejd är i dag omkring 0,62 microsiverts. Det är dubbelt så mycket som bakgrundsstrålningen i London, slår The Guardian fast. Men det är mindre än om du skulle gå igenom en flygplatskontroll tre gånger. Det är därför säkert att besöka zonen i dag, men inte att bo där under en längre tid. I år når Tjernobyl också halveringstiden av det giftiga ämnet cesium-137. Men det finns ingen risk att platsen kommer att öppna för boende igen inom överskådlig framtid. Platsen har bedömts obeboelig i 24 000 år. Foto: Martin Von Krogh
Många som kom till Pripjat kom att uppskatta de vattendrag och sjöar som fanns eller lät byggas i området. Det fanns till och med en sandstrand och många ägnade sin fritid åt att fiska. Nu, 30 år senare, är det lättare att konstatera att kanalernas egentliga syfte hela tiden var att kyla kärnkraftverkets reaktorer. Bilden som lever vidare är den av en konstruerad friluftskänsla med ekonomiska och politiska motiv som gick för långt. Men där och då var det inget invånarna reflekterade över. Foto: Martin Von Krogh
På väggarna hänger fortfarande tidstypiska instruktioner vars syfte var att ingjuta trygghet i invånarna. Om olyckan var framme var det lätt för alla att veta vad som behövde göras. I dag – just här – är samma instruktion en skräckfylld påminnelse om att ingenting kunde göras när en olycka av den här magnituden ägde rum. Foto: Martin Von Krogh
31 personer omkom i samband med olyckan, men det är omöjligt att säga hur många andra som också gått bort i sviterna av den radioaktiva exponeringen. Uppskattningar varierar mellan 4 000 och en halv miljon. Allt på en plats som från början var fylld av drömmar. Foto: Martin Von Krogh