Jobbat ett helt liv – har inte råd att köpa kläder

I Sverige lever cirka 245 000 pensionärer under EU:s fattigdomsgräns, som ligger på 12 100 kronor i månaden. Kvinnorna är en stor majoritet av dem. Inger Stark, 69, från Farsta, söder om Stockholm, är medlem i Tantpatrullen och arbetar med att förändra situationen för pensionärerna.

– Det är oerhört många ledsna och upprörda pensionärer som har det otroligt tufft ekonomiskt. För kvinnorna är det värst, vi har betydligt lägre pension än männen.

Enligt en rapport från Pensionsmyndigheten är det ensamstående, äldre kvinnor över 65 som löper störst risk att hamna under gränsen.

Siffror från 2017 visar att 15,2 procent av kvinnorna lever under inkomstgränsen. För männen är siffran 9 procent. Ole Settergren, som arbetar som analyschef på Pensionsmyndigheten menar att skillnaden har två förklaringar:

– Det första handlar om att kvinnor har lägre livsinkomster än männen. Den andra förklaringen är att kvinnor lever längre än männen. Många blir ensamstående och får det svårare att bekosta sitt liv som ensam än när man var två, säger Ole Settergren.

”Utgifterna stora, inkomsterna små”

Inger lever i dag som änka och har det svårt att få ihop pengar till hyra, el och andra utgifter varje månad. 

– Nu när jag lever ensam är det så klart svårare att klara sig. Jag balanserar ständigt på gränsen och om jag går jämt ut varje månad blir jag väldigt glad. Mycket blir dyrare också, som SL-kortet och elen. Att köpa nya kläder är det inte fråga om.

Inger började arbeta vid 16 års ålder på Postgirot och arbetade där tills hon blev 27 år. 

– De åren räknas inte in, det var inga pensionspoäng förrän man fyllde 28 år. 

Senare utbildade hon sig till barnskötare och arbetade på förskola. Efter några år tog hennes reumatiska sjukdom över och hon var tvungen att omskola sig och gå ner till deltid.

– Jag har haft ett långt arbetsliv och sitter nu med en dålig pension. Det är inte värdigt i ett land som Sverige. Som pensionär ska man kunna kräva att få leva ett bra och värdigt liv.

”Jag har en ständig oro”

Snart fyller Inger 70 år och drömmer om att kunna gå på bio och äta ute med sina vänner. Hon har en kolonistuga som hon inte vill förlora.

– Jag har haft den i många år och den betyder jättemycket för mig. Jag oroar mig ständigt att förlora den, den är livet för mig. Mina barn skulle säkert ställa upp och betala men jag vill klara av det själv.

Inger har en pension på 13 000 kronor i månaden och ligger över EU:s fattigdomsgräns men hon träffar många som har det tuffare.

– Många av mina vänner får ut cirka 9 000 kronor i månaden, det är bedrövligt. Hela pensionssystemet måste göras om och politikerna måste göra systemet rättvist, inte skapa en mängd fattigpensionärer. Vi i Tantpatrullen är skitförbannade.