Boken ”Breven berättar” ger en spännande inblick i hur Ingvar Kamprad, som avled 2018 91 år gammal, noggrant och pedagogiskt kommunicerade hur möbeljätten skulle skötas.
Och hur han tänkte sig utvecklingen i framtiden.
– Ingvar satt hemma i Schweiz, med en släng av dyslexi, och skrev ned de här breven för hand som han sedan faxade till mig, berättar Staffan Jeppsson som samlat ett urval av Kamprads nedtecknade visdomar i sin bok.
Plus en och annan dråplig anekdot från livet på resande fot med Ikeagrundaren.
En tuff anställningsintervju
Jeppsson var Kamprads assistent, eller högra hand, åren 1990-1997.
Han jobbade som Ikeas varuhuschef i Paris när koncernchefen Anders Moberg ringde och sa att han fått ett nytt jobb.
Men först skulle Kamprad själv godkänna sin assistent. Det blev ett långt husförhör med många personliga frågor. Efter en fisketur i sjön Möcken fick Jeppsson grönt ljus.
Han blev Kamprads ständiga bollplank och diskussionspartner, samtidigt som han var chef för informationsavdelningen på huvudkontoret.
– Det var roligt att vara med Ingvar. Han var 30 år äldre än mig, men modern till sinnet och jag såg alltid fram emot de här arbetsresorna vi gjorde, säger Staffan Jeppsson, 63.
Noga med detaljerna
Kamprads brev var ett viktigt styrmedel. Efter att ha fått dem på faxmaskinen skulle Jeppsson kommunicera ut budskapen till ett antal personer. Vanligtvis högre chefer.
Breven kunde ha rubriker som ”Just nu är rätta tiden att satsa stort i Polen” eller ”Vi behöver 10 nya korvar”.
– Ingvar hade två sätt att leda: Det var breven och det var genom fysisk närvaro i varuhusen, fabrikerna och på produktutvecklingen i Älmhult. Han hade klart för sig hur viktig medarbetarnas motivation var för Ikeas framgångar, och hans många varuhusbesök bidrog effektivt till det
– En del tyckte att han blandade sig i för mycket detaljer. Men han var en mästare på att se den stora bilden samtidigt som han förstod detaljerna som byggde den, minns Staffan Jeppsson.
Var ingen ”konsumtionsatlet”
Kamprad var även känd för sin sparsamhet, och ytterst noga med att föregå med gott exempel. Leading by example, kallas det på Ikea.
Jeppsson beskriver i en anekdot hur hans chef blev heligt förbannad över att någon bokat en lyxsvit åt honom under en arbetsresa i USA. Den stackars mannen i hotellreceptionen undrade vad han gjort för fel, champagnen stod ju på kylning...
Kamprad insisterade på att få byta till vanligt dubbelrum med hustrun Margareta som var med. Istället för kall champagne blev det medhavd whisky i pappmuggar senare på kvällen.
Försökte imponera på Rausing
På hemresan inträffade en ny ”incident” när Jeppsson stolt förklarade att han minsann utan kostnad lyckats uppgradera hela sällskapet till business class. Kamprad vägrade.
– Direktör Jeppsson sitter fram om han vill, men Maggan och jag sitter bak, punkt slut.
I en annan anekdot berättas hur Ingvar Kamprad, med glimten i ögat, försökte imponera med sin nya Volvo 245 på vännen, Tetra Pak-miljardären Hans Rausing.
– Lyssna nu Hans, sa Ikeagrundaren och sken upp som en skolpojke som fått lördagsgodis, samtidigt som han knäppte med centrallåset.
– Ja wow, och minsann fyra hjul också, mumlade Rausing och satte sig i framsätet.

UTDRAG UR ”Breven berättar”
VI BEHÖVER 10 NYA KORVAR
Det tog 4–5 år att få förståelse för 5-kronorskorven och ännu fungerar idén bra bara på ett fåtal ställen. Enligt restaurangchefen Lennart Jangälv är man nu i nya bistron i Delft nere i 9 sek/korv på 2 man. Målsättningen 300 korvar per timma är alltså inte helt orealistisk (Lennart deltog själv i experimentet). Enda hotet mot korvidén är snacket om att man kunde höja priset med någon krona. Glöm det i varje fall före år 2000!!!
Det gäller ju att visa prisomöjliga IKEA och de flesta svenskar vet vad korv med bröd normalt kostar. Med 3-korvsidén är det dessutom enl.ekonomerna en hygglig affär.
Utmaning – vi behöver nya korvar.
Sporrade av framgången som nu kommer att fullföljas genom Lennarts försorg borde vi söka andra ”korvar” inom olika delar av IKEAs sortiment. Omöjliga IKEA måste visa framfötterna. Det måste vara artiklar där en rimligt stor del av kunderna känner prisbilden och där vi sätter in hela vår kraft för att verkligen bli omöjliga.
Ja men, menar du, vi har ju våra ”tappa andan” artiklar. Det skall finnas minst en i varje artikelgrupp och så har vi våra ”pass-på-ryggen” produkter som skall skydda våra basprodukter. Javisst och detta fungerar i stort sett bra. Men vad jag här tänker på är ett litet sortiment ”super-tappa-andan” som vi specialbehandlar från början till slut och där prissättningen godkännes centralt. I huvudsak handlar det om satellitsortimentet, men kanske också om enstaka småmöbel. Blomkrukan vi säljer för 5:- sek är för mig ett bra exempel. Vårt sortiment är prismässigt ganska slätstruket. I bästa fall ligger vi i snitt något under våra konkurrenter och det blir alltmera viktigt att vi markerar det prisomöjliga IKEA.
De här raderna skrivs för att stressa prisbilden och be hela organisationen tänka till. Ett alternativ är förstås att elda på mera under ”tappa-andan-grytan”. Det känns i alla fall som om vi behöver ett 10-tal artiklar i något slags ”super-tappa-andan” som verkligen visar vad vi kan. Det finns t.ex. inom området små träartiklar en del ”allmängods” som t.ex. diskställ, Rehn – hyllan, skärbrädor, knivkubbar, knopphängare m.fl. där vi har ungefär samma utprisbild som konkurrenterna och nu drar ner kvantiteterna i stället för att visa prisomöjliga IKEA. Här borde ju vi kunna ta befälet till glädje för kunder, leverantörer och oss själva.
Våra inpriser inom området är ”outstanding” och vid större och säkra arrangemang kan vi säkert komma ner en bit till på rad 52 (fritt hus).
Diskstället Magasin, en verkligt allmän produkt låg vi i höstas t.o.m. över konkurrenternas 45 sek i Sverige. Inpris 15,75 och på rad 17 – 18,55 (inkl. en del IKEA pålägg). 25 sek ut eller ännu hellre 22,50 och ingen kan följa oss (med lite skicklighet kan vi säkert få ner inpriset ytterligare någon krona). Magert, javisst men med ett 10-tal såna erbjudanden till halva lägsta konkurrentpris som vi gör stor reklam för skulle vi leda igen.
Det är just det vi behöver! Det måste vara produkter som kunderna lätt känner igen. En stor och bra skärbräda för en tia är förstås fullt möjligt när vi kopplar in våra goda krafter och samarbetar över hela linjen. Kommer inget bättre förslag tycker jag att Mikael och Sven Olof skall få till uppgift att vaska fram att antal förslag för att fastställa vid säljmöte. Ett tiotal nya ”korvar” skulle smaka.
Epalinges 96 01 16
Ingvar Kamprad
Kamprads ordslista
Ingvar Kamprad slängde sig med många egna uttryck, både Ikeaspråk och ovanliga ord på småländska.
Lista sig: Småländskt uttryck. ”Jag vänder ut och in på strumporna så kan jag lista mig med dem ett tag till.”
Bli ve: Tro på sin idé.
Stinsa sig: Kontrollera att något fungerar.
Hot dog: På marknaden känt pris som delas med två = Ikeas pris.
Säng-Larsen: Lars Larsen, grundare av Jysk. Ett företag som genom sin folkliga framtoning ingav stor respekt hos Ingvar.
Men's corner: Här samlades typiskt maskulina prylar som bartillbehör, musikmöbler, tv-bord och verktyg. Ingvar kallade hörnan för ”Nu skall vi supa”. Här skulle Märtha kunna parkera Helge tills det var dags att besöka kassorna.
Pass-på-ryggen: Produkt har som uppgift att skydda annan produkt. Det vill säga Pass-på-ryggen kan användas som indragare och placeras nära den produkt den ska skydda. Tanken är att kunden, när hon finner Pass-på-ryggen-produkten, ska välja den andra som har bättre bruttovinst.
Staffan Jeppsson
Ålder: 63.
Bor: Waterloo, Belgien (ursprungligen från Malmö).
Familj: Fru och två vuxna barn.
Gör: Eget konsultbolag inom ledarskapsutbildning, instruktör i mindfulness.
Aktuell: Boken ”Breven berättar” (Ekerlids förlag, utgivningsdatum 22 september).