Skulle du kunna gå i pension när du fyller 40?

Tåget lämnar det höstklädda daländska landskapet bakom sig och jag ifrågasätter hela min livsstil. 

Jag har varit i Leksand och träffat paret Lindberg. De är omkring 40 år, har slutat arbeta och ägnar dagarna åt att läsa, blogga, baka, odla och umgås med sina barn. De lever på den avkastning som deras aktieportfölj ger. Därmed måste de leva sparsamt, men får i gengäld mycket tid som frigörs från det ekorrhjul de inte längre är en del av. De är harmoniska och oerhört trevliga.

Själv känner jag mig ytlig, slösaktig och – det absolut värsta – att jag tillbringar för lite tid med mina barn. 

De är en del av den så kallade FIRE-rörelsen, som har fått allt större uppmärksamhet på senare år. FIRE står för engelskans "financial independence" och "retirement early", alltså finansiell självständighet och tidig pension.

Lever enligt ”fyraprocentsregeln”

Många i rörelsen lever enligt den så kallade "fyraprocentsregeln". Den innebär enkelt uttryckt att om du kan täcka dina utgifter genom att endast plocka ut fyra procent av ditt sparande, så är sannolikheten hög för att du ska kunna leva på ditt kapital i flera decennier. 

Det här bygger på att ditt sparande hela tiden växer, med i snitt fyra procent per år. Gärna mer, men inte mindre. I ett historiskt perspektiv är fyra procent försiktigt räknat. Börsen har de senaste tio åren gett 8 procent i avkastning per år beroende på hur man räknar. Nöjer du dig med att bara använda 4 procent av sparandet bör kursuppgångarna i portföljen täcka uttaget, och du ska inte behöva "nalla" på kapitalet.

Men i mina öron är det en vågad strategi med en så opålitlig inkomst.

Ett år kan aktiemarknaden stiga med 30 procent, nästa kan den falla med 30 procent. Och då är frestelsen stor att nalla på det egentliga kapitalet, det som måste ligga kvar och växa om fyraprocentsregeln ska hålla. Personligen skulle jag uppleva börsfall som en otrolig stress om min ekonomi var helt beroende av marknadens föränderliga humör. 

Tankar som ligger i tiden

Oavsett vad man tycker om FIRE, så finns det något vi alla kan lära. Det ena benet som FIRE-förespråkarna står för är förstås börsinvesteringar, avkastning och utdelningar. Men det andra är bantningen av utgifter. Den som bestämmer sig för att bli en del i rörelsen måste ifrågasätta hela sin konsumtion; vad är nödvändigt och vad är det inte? Hur mycket kan man spara på att ha med sig matlåda och cykla varje dag jämfört med att ta bilen och äta restauranglunch? Vad kan återanvändas? Och kan man semestra på hemmaplan i stället för att ta flyget till Teneriffa? Det är onekligen tankar som ligger i tiden. Vi behöver använda våra resurser smartare än vi gör i dag. 

Å andra sidan; Sverige skulle fullkomligt stanna av om alla anammade den livsstil som råder inom FIRE-rörelsen. Hushållens konsumtion är det som mångt och mycket håller svensk ekonomi under armarna. Viss kritik finns också mot att FIRE-förespråkarna inte arbetar, men ändå nyttjar välfärden. Samhällskontraktet bygger på att vi arbetar, skapar tillväxt och betalar skatt och i gengäld får ta del av barnomsorg, skola, sjukvård, äldrevård och så vidare. 

Personligen kommer jag aldrig ha som mål att sluta arbeta, eftersom jag tycker om att göra det. Och lite för mycket gillar jag att köpa mat jag njuter av än det som har lägst kilopris.

Men FIRE-rörelsen väcker onekligen något inom många av oss. Ibland är det helt enkelt nyttigt att rannsaka sig själv och sina val inom den egna ekonomin. 

LÄS MER: Eric och Alexandra siktar på att gå i pension innan 40 

LÄS MER: Stor guide för varje ålder: Så ska du pensionsspara 

LÄS MER: Känner du dig som en idiot är du lönsam 

LÄS MER: Så vet du om du klarar att gå i pension vid 40