Kungen är mycket rikare än vad han tidigare uppgett – ny bok avslöjar dolda förmögenheten

Kungens sanna förmögenhet avslöjad – är god för miljarder

Kungen är mycket rikare än vad han själv tidigare har uppgett i sina deklarationer.

Hans dolda förmögenhet uppgår till mångmiljardbelopp och består av juveler, konst och antikviteter.

Det hävdar den förre topptjänstemannen på finansdepartementet, ekonomen Thomas Lyrevik, i boken ”Den kungliga kleptokratin”. 

– Vi har rekommenderat kungen att inte läsa boken, säger riksmarskalk Fredrik Wersäll till Expressen.

Publicerad 25 jan 2019 kl 09.01

Tavlor från konstnärer som Carl Larsson, Anders Zorn, Frans Hals, silver, porslin, möbler och mycket exklusiva och dyrbara smycken.

I de Bernadotteska familjestiftelserna finns det i dag hundratals ton med värdeföremål – och kungen är ensam förmånstagare.

undefined

Thomas Lyreviks bok om kungafamiljens ekonomi som är utgiven på bokförlaget Korpen.

Det svenska kungahuset kom på en femteplats med en privat förmögenhet på 340 miljoner kronor när den brittiska tidningen Daily Mail 2015 gjorde en sammanställning över Europas rikaste kungahus. Då räknade man bland annat på kungens privatägda fastigheter, fordon och värdepapper.

Det är något mer än vad kungen själv deklarerade i förmögenhet 2006. Då uppgav han till Skatteverket  att han hade en förmögenhet på drygt 290 miljoner kronor. 

Men det är långt ifrån vad kungen och kungafamiljens privata tillgångar och tillgångarna i familjestiftelserna egentligen uppgår till. Det hävdar författaren Thomas Lyrevik som skrivit boken “Den kungliga kleptokratin” där han gräver djupt i kungahusets affärer och tillgångar.

Lyrevik menar att marknadsvärdet på kungens och kungafamiljens samlade enskilda egendom och familjestiftelsernas tillgångar uppgår till ett tvåsiffrigt miljardbelopp – drygt 30 gånger mer än vad kungen själv angav till Skatteverket 2006. Och det är kungen själv som äger mest.

Redan tidigare beräkningar visar att den svenska kungafamiljen är en av de fem rikaste i Europa och de nya siffror Lyrevik fått fram skulle kunna lyfta dem ytterligare på den listan

Thomas Lyrevik har tidigare arbetat som departementsråd på finansdepartementet och som statssekreterare på kulturdepartementet  under den dåvarande kulturministern Margot Wallström (S). 

undefined

Enligt boken är bara juveler och smycken värda oerhörda summor.

Foto: TT

Juveler för miljardbelopp

Enligt författaren uppgår värdet bara på kungahusets juveler och smycken till miljardbelopp. Dessa ägs av kungafamiljen privat eller av de Bernadotteska familjestiftelserna.

Han skriver också att familjestiftelsernas boksamlingar, ljuskronor, möbler, fordon, skulpturer, dokument, silver och konst uppgår till miljardbelopp.

Värdena har han fått fram genom att i detalj studera de arv som kungafamiljen och kungen har fått genom åren. Det har varit möjligt via bouppteckningar efter bland annat kungens farfar Gustaf VI Adolf och arven efter prins Bertil och kungens föräldrar.

Lyrevik har också gått igenom de ansökningar om skattebefrielser som kungen lämnade till regeringen via riksmarskalken på 1970-talet. Det har då gällt arvskatte-befrielser av tillgångar i tre familjestiftelser och i Gallierafideikommisset, med en stor samling konst som ursprungligen kommer från kejsare Napoleon

undefined

Kungen fick ärva en stor del av sin farfar Gustaf VI Adolf:s förmögenhet.

Foto: DN

Befriad från skatt

Stiftelsernas innehåll blev offentliga när kungens riksmarskalk skickade stiftelsernas och fideikommissets innehållsförteckningar till den då sittande socialdemokratiska regeringen med finansminister Gunnar Sträng. Då värderades tillgångarna till en bråkdel av det riktiga marknadsvärdet, hävdar författaren. Det gjorde även lösöret i Gustaf VI Adolfs bouppteckning.

Författaren Thomas Lyrevik, 63

Nationalekonom, tidigare departementsråd på Finansdepartementet, statssekreterare på Kulturdepartementet under åren 1994-1996 då Margot Wallström (S) var kulturminister. Under åren 1997-2002 var Lyrevik vd för Riksteatern.

För den stora allmänheten blev Lyrevik känd då han utsatte sin vän, dåvarande generaldirektören för Riksrevisionen, Inga-Britt Ahlenius, för ett practical joke.

Ahlenius hade 1999 hade haft en konflikt med den dåvarande finansministern Bosse Ringholm (s) och hade krävt ett förlängt förordnande som generaldirektör.

När Ahlenius offentliggjorde, på en presskonferens, att Ringholm via hennes telefonsvarare föreslagit att de gemensamt skulle ljuga om händelseförloppet så blev det en skandal. Det visade sig dock vara Lyrevik som imiterat finansministern.

– Det fanns flera anledningar till att värdet skrevs ner. Dels ville man inte berätta för omvärlden hur rik man var, dels hade det varit svårt för regeringen att motivera att bevilja arvskattebefrielse om värdet varit högt, säger Thomas Lyrevik.

Ett smycke som är värt en miljon kronor kan vara värt det tiodubbla om det tillhört en kunglig person.

Men det verkliga värdet är extremt mycket större – nästan ovärderligt, skriver Lyrevik, som också varit i kontakt med auktionsfirmor, bland annat Sotheby's, och studerat hur andra kungliga föremål har sålts för mycket stora pengar.

Marknadsvärdet på alla juveler och tavlor ökar också stort då ägarna är kungligheter – det som inom bland annat musei- och konstvetenskap benämns som proveniens. Det innebär till exempel att ett smycke som är värt en miljon kronor kan vara värt det tiodubbla om det tillhört en kunglig person.

I vintras såldes till exempel en del av Frankrikes sista drottning Marie Antoinettes smycken på auktionsfirman Sotheby's för svindlande drygt 55 miljoner schweizerfranc – motsvarande nästan en halv miljard kronor.

undefined

Den förre socialdemokratiske finansministern Gunnar Sträng och den då sittande regeringen tog beslut om att befria de Bernadotteska familjestiftelserna från arvsskatt.

Foto: EXPRESSEN

Värdena trycktes ner

undefined

Författaren Thomas Lyrevik.

Foto: Bokförlaget Korpen.

Lyrevik skriver även att han varit i kontakt med en pensionerad värderingsman som medverkat i flera kungliga bouppteckningar. Enligt värderingsmannen upprättades det alltid två delar: en som gick till Skatteverket där värdena trycktes ner så långt som möjligt och en så kallad skiftesvärdering där föremålens riktiga värden angavs. Den sistnämnda var inte offentlig utan endast avsedd för arvingarna.

Men juvelerna och antikviteterna är inget som kungahuset pratar högt om och som den centrala statsledningen inte brytt sig om på länge, konstaterar författaren och hänvisar bland annat till kungliga hovstaternas verksamhetsberättelser. 

 

I 2017-års verksamhetsberättelse står det så här:

”Lösöret på de kungliga slotten utgörs såväl av statlig, stiftelseägd som privat egendom och brukas av kungen både som statschef och privatperson. Det är därför svårt att dra gränsen mellan kungens privata ekonomi och hans ekonomi som statschef."

Expressen har tagit del av Lyreviks bakgrundsmaterial och innehållet i de Bernadotteska familjestiftelserna och arvet efter Gustaf VI Adolf som det såg ut på 1970-talet.

Kritiken mot kungens bostadsuthyrning

Kungen disponerar en mängd bostäder – hus och lägenheter – i centrala Stockholm och på Djurgården.
Kungen ensam bestämmer vem som får hyra bostäderna – något som kritiserats i flera medier.


Bland hyresgästerna finns bland annat kungens vänner och medarbetare på hovet – och både riksmarskalken och hovets ekonomichef hyr bostäder på Djurgården och har fått medaljer av kungen.

Det påverkar inte lojaliteten mot kungahuset, menar riksmarskalken.

 

– Det resonemanget bygger på att lojalitet är att mörka och det är helt felaktigt. Lojaliteten tar sig uttryck att vi jobbar hårt för att hjälpa kungafamiljen, men man är illojal om man agerar på ett sätt som leder till oegentligheter, säger riksmarskalk Fredrik Wersäll.

 

undefined

Förteckningar över värdeföremål i de Bernadotteska familjestiftelserna, Gallierafideikommisset och arvet efter Gustaf VI Adolf. Totalt 800 sidor med 30 poster på varje sida.

Foto: Michael Syrén

Tiotusentals föremål

Det rör sig om tre pärmar med förteckningar över konstföremål – totalt 800 sidor med 30 poster på varje sida och där flera poster rymmer mer än ett föremål. Här är värdena på tavlor, mattor, juveler upptagna till förvånansvärt låga summor.

Flera bord som – tillhört Gustaf VI Adolf – värderades till sex kronor per bord, äkta stora persiska mattor till 600–1 200 kronor, tavlor av Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson för 12 000–100 000 kronor. (Allt i dagens penningvärde). I dag säljs Zorn- och Carl Larsson-tavlor för mångmiljonbelopp.

Ett diadem med 34 antikslipade diamanter är värderat till drygt 600 000 kronor.

Slående är också värderingarna på de juveler och smycken som finns i till exempel i familjestiftelsen Konung Oscar II. En collier bestående av 84 diamanter äldre slipning cirka 85 Carat är värderat till knappt 600 000 kronor i dagens penningvärde.

Ett diadem med 34 antikslipade diamanter från cirka 1–5 Carat jämte ett större antal mindre antikslipade briljanter är värderat till drygt 600 000 kronor.

Men de verkliga värdena uppgår i flera fall till tiotals miljoner kronor per smycke.

undefined

Kungafamiljens juvel- och smyckessamling tillhör bland de finaste och dyraste i världen.

Foto: Jan Collsiöö / TT Nyhetsbyrån

”En värderingsmans våta dröm”

Expressen har låtit antikspecialisten Tom Österman gå igenom förteckningarna över tillgångarna i familjestiftelserna och i bouppteckningen efter kungens farfar.

Österman har arbetat i auktionsvärlden i 30 år varav drygt 20 år på Bukowskis. Han har också varit 1:e intendent på Åmells konsthandel. I dag driver han Auctionet – en marknadsplats för europeiska auktionshus. 

Han är oerhört imponerad av tillgångarna:

– Det här är en värderingsmans våta dröm. Det är kanske det häftigaste hembesöket du kan göra i Sverige eller i norra Europa. Så att få bläddra igenom pärmarna och se den här samlingen som finns är helt fantastiskt. Makalöst, säger Österman.

 

Han tycker att en stor del av föremålen tagits upp till mycket låga värden.

– Värderingen är gjord på 70-talet och jag antar att man använt sig av en bouppteckningsvärdering som var praxis på den tiden, men jag tycker ändå att det är förvånansvärt låga värden, säger han.

undefined

Kungen äger flera möbler som tillverkats av möbelsnickaren Georg Haupt – bland annat en sekretär (inte den på bilden). Värdet på en sekretär är cirka två miljoner kronor. Med kunglig proveniens 8–10 miljoner kronor. I de kungliga förteckningarna värderas sekretären till 30 000 kronor i dagens penningvärde

Foto: Bukwoskis

Han reagerar förvånat när han i värdeförteckningen får se en sekretär av den svenska möbelsnickaren Georg Haupt med ett uppgivet värde på 5 000 kronor – motsvarande 30 000 kronor i dagens penningvärde.

– Du får inte ens ett beslag på en Hauptsekretär för 30 000. I dag får du betala en till två miljoner kronor för en Hauptsekretär.

Till det kommer den kungliga proveniensen förklarar Österman

– Ska man spekulera, en Hauptsekretär skulle ha ett marknadsvärde på två miljoner kronor om det vore en vanlig sekretär. Nu tio miljoner kronor, säger antikspecialisten.

Hur mycket tror du att det du har sett i förteckningarna är värt?

– Om man skulle sätta ihop värdet på de här 800 sidorna och sätta marknadsvärden så skulle man komma upp i miljardvärden bara där. Och om man leker med tanken och drömmer sig bort att det här skulle bli en form av auktion så tror jag att ett tvåsiffrigt miljardbelopp inte alls är omöjligt, säger Österman.

undefined

Antikexperten Tom Österman är mycket imponerad av kungens samlingar. "Makalöst", säger han.

Foto: ERIK GUSTAFSON

 

Skattebetalarna betalar kostnaderna

Thomas Lyrevik är kritisk till att kungafamiljens  privata tillgångar och förmögenheten i familjestiftelserna, som förvaras på de kungliga slotten, vårdas och förvaltas med skattemedel. 

”Kostnaderna har vältrats över på skattebetalarna", menar han.

Författaren är även kritisk till hur dåligt hovstatens anslag, som betalas av skattebetalarna, redovisas i hovets verksamhetsberättelser. Och vad kungen tar privat har aldrig redovisats.

Anslaget, som sedan 2007 har ökat med drygt 40 procent, uppgår i dag till 139 miljoner kronor per år.

 

Men Lyrevik skriver att detta bara är en liten del av den totala kostnaden för skattebetalarna eftersom kostnader för bland annat säkerhet och statsbesök lastas över på polisen, Säpo och utrikesdepartementet. Det betyder att de årliga kostnaderna uppgår till cirka en miljard kronor, kommer Lyrevik fram till.

De som jobbar och har jobbat för hovet och hjälpt kungen får i flera fall medaljer.

Till och med kungens revisor som har i uppdrag att granska hovstaternas räkenskaper har kungen medaljerat.

Kritiserad medaljutdelning

Revisorn Evy Jakobsson, 66, fick 2006 H.M. Konungens medalj av 8:e storleken i serafimerband. Motiveringen löd: “För förtjänstfulla insatser som revisor och granskare av de Kungl. Hovstaternas räkenskaper."

 

Kungen ger ofta medaljer till sina medarbetare. Men medaljen till hans egen revisor har kritiserats. Evy Jacobsson är revisor för kungens bolag Bensor AB som bland annat äger Sollidens Slott AB och Stenhammars Godsförvaltning. Hon är också revisor och ska granska kungabarnens bolag Gluonen och Hovstatens ekonomi. Inget bolag har någonsin fått någon anmärkning av revisorn.
– Jag ser inte hur medaljen skulle ha påverkat mitt oberoende mot uppdragsgivaren, säger Evy Jacobsson.

 

undefined

Författaren Thomas Lyrevik anser att kungen lever lyxliv för skattebetalarnas pengar. Här anländer kungen till Solliden på Öland i sin Ferrari.

Foto: ALEX LJUNGDAHL

Kungen rekommenderad att inte läsa boken

I boken kritiserar Thomas Lyrevik också kungen och kungafamiljen för att leva lyxliv: 

“Kungafamiljens luxuösa leverne gäller inte bara privat utan att de även kan representera på en nivå omöjlig för andra statliga företrädare. Kungafamiljens dyrbara smycken, ständiga påfyllning av exklusiva garderober, komplicerade håruppsättningar, haute couture och mängder av andra kostbara attribut har till och med presidentfamiljen i en stormakt som USA svårt att möta upp”, skriver Lyrevik.

undefined

Drottningen och prinsessan Sofia på besök på en exklusiv poloklubb i Florida.

Foto: MIKE JACHLES / SPLASH NEWS/IBL

Expressen träffar kungens närmaste rådgivare på kungliga slottet i Gamla stan i centrala Stockholm – riksmarskalk Fredrik Wersäll, hovets ekonomichef, överintendent Jan Lindman och hovets informationschef Margareta Thorgren. Alla har läst den nya boken – men inte kungen.

– Vi har rekommenderat honom att inte göra det, säger riksmarskalken.

”Det är ingen som gjort en riktig värdering”

De tycker att det finns personliga påhopp i den nya kungaboken – men de anser också att den i vissa delar är ambitiöst skriven. 

Fredrik Wersäll bekräftar delvis också Lyreviks slutsatser om att kungen är god för mångmiljardbelopp.

– Ja, förmodligen. Det vet vi ju inte, det är ingen som har gjort en riktig värdering och det har inte funnits behov av att göra en värdering. Skälet till det är att det är en del av kulturarvet.

Riksmarskalken fortsätter:

– Det finns inga tankar, överhuvudtaget, på att skingra detta. Det finns inga tankar på att tillgodogöra sig det här värdet.

undefined

Expressens reporter Michael Syrén träffar riksmarskalk Fredrik Wersäll, överintendent Jan Lindman och hovets informationschef Margareta Thorgren för att prata om kungens ekonomi.

Foto: Erik Gustafson

Men om monarkin skulle avskaffas då tillfaller väl ändå tillgångarna i familjestiftelserna kungen och kungafamiljen?

– Det har vi ingen aning om, säger Wersäll.

Ni vet inte det?

- Nej, hur skulle vi kunna veta det och jag vill inte spekulera i det.

Därför att stiftelserna har väl stadgar?

– De här lösöres-stiftelserna. De har rättsligt granskats av våra jurister och man har kommit fram till att det förmodligen inte är stiftelser. Förmodligen är det lösöres-fideikommisser. Det betyder att så länge monarkin består kommer de rättsligt inte att kunna skingras. Jag kan inte tänka mig att det skulle finnas en statsmakt som skulle acceptera att ett kulturarv värt tio miljarder skulle skingras, säger Wersäll.

Men om man bortser från familjestiftelserna och bara tittar på kungens ärvda förmögenhet – även det miljardvärden – så har han väl rätt att sälja föremål?

– Jag kan inte svara på det, säger Wersäll.

Men vem kontrollerar detta?

– Är det hans privata så är det hans privata, men för oss är det verklighetsfrämmande.

Varför det?

– Därför att det aldrig har förekommit. De har funnits en ambition att aldrig skingra föremålen, de är tillräckligt förmögna ändå, säger Wesäll och syftar på kungafamiljens andra tillgångar.

undefined

Riksmarskalk Fredrik Wersäll.

Foto: Erik Gustafson

”Inte av skatteskäl”

Sista året som Sverige hade förmögenhetsskatt var 2006. För det året deklarerade kungen en förmögenhet på drygt 293 miljoner kronor.

Har kungen genom stiftelser och att han inte har uppdaterat värdet på sina tidigare arv kommit undan med mångmiljonbelopp i förmögenhetsskatt?

– Jag kan inte föreställa mig att det finns skatteskäl. Jag utgår ifrån att med de revisorsgranskningar som gjorts att det här var korrekta värderingar ur skattesynpunkt. Sen kan det absolut vara så att egendom i praktiken kan vara mycket mer värd. Vi vet ju att det sammanlagda kungliga lösöret är värt väldigt mycket pengar, men det lösöret är en del av det kungliga kulturarvet som visas för allmänheten, säger Fredrik Wersäll.

Men den förklaringen är märklig, menar Lyrevik.

– Det är ett privatägt kulturarv. Även om det nyttjas och andra kan få ta del av delar av detta så är det fortfarande enskilt ägt och faller ut till en släkts förmån den dag då Sverige inte skulle vara en monarki. Att en familj kan ta del av så mycket pengar från staten för att köpa in många av de här konstskatterna, ha dem privat ägda, placera dem i stiftelser och sen hävda och motivera förekomsten med att det är ett kulturarv. Vilken annan av statens företrädare skulle vi acceptera att gör på det här sättet, säger Thomas Lyrevik.

undefined

Om det kommer en dag då Sverige inte längre är en monarki, faller kulturarvet ut till släktens förmån.

Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBL

 

Kungens låga förmögenhetsskatt

Fram till 1997 behövde kungen bara ta upp värdet på privatägda smycken när han deklarerade sin beskattningsbara förmögenhet, men smyckena var då inte värderade till marknadsvärde utan nedskrivna till en bråkdel av det egentliga värdet, enligt Thomas Lyreviks genomgång av bouppteckningar och de Bernadotteska familjestiftelsernas tillgångar.

 

Familjestiftelser behövde bara betala skatt på avkastningen – men stiftelserna hade ingen avkastning och därför slapp kungen även betala skatt på tillgångarna i stiftelserna.

 

1997 fattade regering och riksdag nya regler för förmögenhetsskatt.

Lösöre som deponerats i museum eller liknande inrättning skulle nu inte förmögenhetsbeskattas.

 

Genom ett tillägg i lagen kom även den lösa egendomen i bostäder tillhörande näringsfastigheter inklusive lantbruksenheter att likställas med lösöre deponerat på museum. Konsekvensen blev att det mesta av landets konst och antikviteter på många lantbruk, slott, herrgårdar och andra bostadshus skattebefriades, oavsett om egendomen var privat eller familjestiftelseägd. Kungen slapp därför att ta upp sin egentliga miljardförmögenhet som beskattningsbar förmögenhet.

 

De kritiserade gåvorna

Kungahuset har tagit emot flera gåvor värda miljontals kronor av utomstående. När drottningen fyllde 50 år uppvaktades hon av svenskt näringsliv och fick en inomhuspool till en av Drottningholms borggårdar. Gåvan överräcktes av Peter Wallenberg. Värde i dagens penningvärde: nio miljoner kronor.

 

När kronprinsesseparet gifte sig gav affärsmannen Bertil Hult dem en bröllopsresa värd cirka en miljon kronor. Då ville hovet inte ge några kommentarer.

– Jag tror vi skulle ha svarat annorlunda i dag. För det första skulle man kanske fundera på om man skulle ta emot en sån här resa. Saker och ting förändras, säger riksmarskalk Fredrik Wersäll.