Mustafa, 51: ”Samma som i Syrien” • Slumvärden om hyresgästerna: ”De förstör och är lata”

Här bor nyanlända i misär: ”Kan inte tro att det är Åmål 2019”

ÅMÅL. Mögel, vägglöss, vattenskador, utslitna kök och stora sophögar på gården.

Järnvägshusen i Åmål är en av Sveriges mest misskötta fastigheter.

Här bor i dag cirka 40 nyanlända familjer – de flesta svenskar har flyttat.

– Det är samma som i Syrien. Bomb, säger Mustafa Kewan, 51, vars vardagsrum saknar golv.

Hyresvärden, som själv bor i villa med pool, svarar att hyresgästerna ”förstör och är lata”.

Publicerad 15 sep 2019 kl 05.09

En äldre kvinna rör sig sakta över gården mellan hyreshusen. När hon kommit fram till sin port låser hon fast rullatorn med ett vajerlås. Ett annat lås har hon satt på en bänk som hon fäst i trappräcket.

– Den får lätt ben och går sin väg annars, säger hon. 

Doris Bergqvist, 71, har bott i Järnvägshusen i nästan 14 år och har sett området gradvis förfalla. I dag är de flesta av de drygt 40 lägenheterna uthyrda till nyanlända från Syrien.

– Ingenting sköts, ingenting görs, det är jobbigt, säger Doris. Sedan den nya fastighetsägaren tog över har det bara dalat och blivit sämre.

Hon sitter i köket med hunden Ludde vid sina fötter och blickar ut genom fönstret. Utanför sin lägenhet på andra våningen har hon fäst en svensk flagga.

På gården står utslitna kylskåp och spisar, en gammal pizzaugn och en övergiven husvagn. Överblivna kartonger och annan bråte bildar ett mindre sopberg.

Doris Bergqvist, 71, har sett området förfalla efter att hon flyttade dit för 14 år sedan.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Doris Bergqvist låser fast sin rullator med ett vajerlås.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

På gården står en gammal pizzaugn.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Liksom en övergiven husvagn.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Ett mindre sopberg av bråte.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Murbruket på en del av fasaderna håller på att vittra sönder och flera fönsterrutor är trasiga. I flera av fönstren har persiennerna gått sönder och bytts mot kartongbitar och tygstycken. 

– Det är förfallet alltihopa, säger Doris och börjar räkna upp bristerna i den egna lägenheten.

Hyresvärden bytte visserligen ut spisen för två år sen, ”men inte till en ny, utan en begagnad, så jag fick inte ens bakplåtar”. Handtagen på kylen och frysen är trasiga. Och tvättmaskinen har inte kopplats in som utlovat.

– Jag får skruva av duschslangen och koppla den till tvättmaskinen, och sen får jag dra ut en förlängningssladd till hallen för att få ström. 

Hon säger att en man som heter Mohammed och en kvinna som kallas för Mina brukar besöka området emellanåt.

– Men de gör aldrig någonting.

Jag är snart 80 år och jobbar fortfarande tolv timmar om dagen...

Medan vi sitter i Doris kök ringer min telefon. Det visar sig vara samma person som Doris just talat om – Mohammed Radjaian.

Han har fått mitt telefonnummer av en hyresgäst som fungerar som informell vaktmästare i området. Efter att jag förklarat varför vi besöker hans hyreshus i Åmål säger han:

– Michael, jag är snart 80 år och jobbar fortfarande tolv timmar om dagen och har aldrig gått till socialen.

Sedan skyller han de dokumenterade missförhållandena i fastigheten på försäkringsbolaget, hyresgästerna och Hyresgästföreningen – ”de har hela tiden hittat på någonting”.

– Det har varit vattenskador och vi har försökt att kontakta försäkringsbolaget 20-30 gånger. Men hyresgästerna vill inte släppa in oss för att åtgärda skadorna och de vill inte betala hyrorna. En firma var här, men slutade. Jag vet inte varför, det är ett försäkringsärende.

Mohammed Radjaian säger att han gärna träffar oss i Göteborg nästa dag. Då ska han förklara hur allt hänger ihop.

Ett sorgebarn för kommunen.

Järnvägshusen byggdes för drygt 80 år sedan som personalbostäder till anställda på SJ. En gång i tiden var det status att bo här, men idag är husen i så dåligt skick att de snart knappt är värda att renovera. I flera år har Hyresgästföreningen klassat hyresvärden som en av landets värsta.

– Ett sorgebarn för kommunen, säger 1:e miljö- och hälsoskyddsinspektör i Åmål, Kent Gustawsson som har varit inkopplad i flera ärenden som rört de fem hyreshusen.

De ligger idylliskt, mitt i ett stort villaområde nära Åmåls centrum. Några hundra meter bort ligger en pingstkyrka, åt andra hållet en vacker kyrkogård. Villatomterna runtomkring är välskötta och utanför många av husen står nytvättade bilar parkerade.

– Jag försöker hålla ordning på mitt hus, men som du ser är det inte så bra där, säger grannen Claes Johansson, 64, och pekar på Järnvägshusen.

undefined

Grannen Claes Johansson är besviken på kommunen.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

– Det är rivningsfärdigt alltihop vad jag kan se. Jag har försökt att säga till Mohammed att han ska hålla ordning och reda här, men det går ju inte. Det blåser in massa skräp på min tomt.

Han är också besviken på kommunen.

– De gör ingenting. Vi har faktiskt diskuterat att flytta härifrån.

En annan granne, som vill vara anonym, säger att hyreshusen bidrar till att sänka värdet på villorna i området.

– Ingen vill ju ha grannar som inte håller rent efter sig.

Man kan inte tro att det är Åmål 2019.

Några hyresgäster tittar nyfiket på bilen som just har parkerat utanför Järnvägshusen.

På telefon har Arne Johansson, 71, berättat om sin nya Mercedes, ”den kostade 650 000”. Intresset för bilar är välkänt i Åmål, där många känner honom som ”Arne Kadett”.

– Jag hade tre Opel Kadett på den tiden.

Men framför allt har Arne Johansson gjort avtryck på orten som fastighetsägare. Genom företaget Arnes Lägenheter AB ägde han som mest nio fastigheter, inklusive Järnvägshusen som han sålde 2007.

undefined

Arne Johansson ägde tidigare Järnvägshusen i Åmål. ”Jag tycker synd om barnen som bor här”, säger han.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Flera fönsterrutor är trasiga, bland annat in till tvättstugan.

En del av fasaderna håller på att vittra sönder.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Numera är han pensionär, men han åker regelbundet förbi sina gamla fastigheter.

Arne Johansson vill visa oss förfallet, som han uttrycker det. Han låser bilen och vi går in på gården.

– Här har vi cykelförrådet, säger han och öppnar dörren till ett gårdshus.

Där är fullt med  sopsäckar, kartonger, trädgrenar och gamla bildelar.

– Ja, man kan inte tro att det är Åmål 2019.

Vi går in i ett av husen. Det är smutsigt och det luktar fukt.

– Trappstädning förekommer inte.

Dörren till tvättstugan är låst av fastighetsägaren med ett stort hänglås. Maskinerna fungerar inte, de är sönder, enligt Arne Johansson. Han säger att hyresgästerna i stället har fått begagnade tvättmaskiner och lite tvättpulver som kompensation.

– Hyresgästerna har själva fått sätta in sina maskiner i lägenheterna eller har fått hjälp av någon, men inte av någon fackkunnig person. Jag förstår inte hur fastighetsägarna vågar göra så, säger han.

I flera av lägenhetsdörrarna är det hål som hyresgästerna har täppt till med papper eller tyg.

På lekplatsen är sandlådan igenvuxen med gräs, gungorna är slitna och rostiga.

– Jag tycker synd om barnen som bor här, säger Arne Johansson.

Det är samma som i Syrien.

Flertalet hyresgäster i Järnvägshusen är nyanlända, de flesta kommer från det krigshärjade Syrien.

När vi går runt i de fem hyreshusen tittar människor oroligt ut genom fönstren. En ung kvinna med barnvagn berättar att hon ska hälsa på sin pappa som bor i ett av husen.

– Det är inte bra här, säger hon.

Vi förklarar att vi är journalister och frågar om vi får komma in i hans lägenhet och titta. Efter lite betänketid bjuder de in oss.

Mustafa Kewan, 51, arbetade som snickare i Syrien. Nu är han sjuk med magsmärtor och har fått en tid på vårdcentralen. Han har också diabetes, berättar han.

I familjens trerummare bor fyra personer – Mustafa, hans fru, sonen och ett barnbarn. Familjen hyr även en etta en trappa upp i samma hus.

Mustafa öppnar dörren till vardagsrummet. 

Mustafa visar upp badrummet. Hela innertaket är borta och sladdar hänger på väggarna.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

”Det är samma som i Syrien”, säger Mustafa Kewan.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Mustafa Kewan, 51, visar på film hur vatten rinner från taket.

I vardagsrummet saknas golv.

I köket finns ett stort hål i innertaket.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Där är hela golvet borta, bara stommar är kvar. Samma sak i taket.

– Det är samma som i Syrien. Bomb, säger Mustafa.

I badrummet är hela innertaket borta och elektriska sladdar hänger på väggarna. Även i köket är det ett stort hål i innertaket.

Mustafa tar upp sin telefon och spelar upp en film som visar hur vatten rinner från taket. Vattenläckan skedde för drygt ett år sedan, men fastighetsägarna har inte gjort några reparationer alls.

En byggfirma påbörjade arbetet, men de hann bara ta bort golvet och annat skadat material innan de slutade.

I dag får familjen hjälp av Mustafas dotter. Hon bor i en annan lägenhet i Åmål, med bättre standard.

– De kan duscha hos mig och jag brukar laga mat till dem som jag tar med mig, säger hon.

Det är självklart något vi tar jättestort avstånd ifrån.

Michael Karlsson är klädd i blå kavaj, blå mönstrad skjorta, blå jeans. På fötterna har han mockaskor – blå, de också.

Vi har stämt träff med kommunstyrelsens ordförande utanför Järnvägshusen. Socialdemokraten Michael Karlsson kommer i sällskap med kommunens kommunikationschef Jan Andersson, som ger tydliga instruktioner:

Inga bilder på kommunalrådet med de omtalade hyreshusen i bakgrunden.

– Jag tycker inte att det är lämpligt i det här fallet. Det kan bli lite konstigt med tanke på att det är tragiskt alltihop det här egentligen, säger Jan Andersson.

undefined

Kommunalrådet Michael Karlsson (S) beskriver situationen som ”tragisk”.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Precis som många svenska kommuner står Åmål inför stora utmaningar – i grannkommunen Bengtsfors vädjade nyligen kommunalrådet Stig Bertilsson (M) om kraftigt ökade insatser från staten.

Förra året räddades ekonomin delvis av statliga flyktingpengar, men Åmål gick ändå back med två miljoner kronor. Mycket tyder på att kommunen får det tufft under de kommande åren, eftersom situationen redan i dag signalerar kris:

• Arbetslösheten är 12,6 procent – skyhögt över rikssnittet på 7 procent.

• Mer än var femte vuxen kommuninvånare försörjs med bidrag.

• Andelen högutbildade är klart lägre än rikssnittet.

• Kommunalskatten ligger på närmare 34 kronor – 1,75 högre än rikssnittet.

I veckan kom också beskedet att företaget Reac, som bland annat tillverkar delar till sjukhussängar och permobiler, flyttar produktionen från Åmål till Polen. 20 anställda varslas.

I Järnvägshusen bor flera nyanlända familjer som i dag ännu inte har ett arbete. Det innebär att kommunen får stå för boendekostnaderna – samtidigt som standarden i lägenheterna är långt under vad som anses acceptabelt. I spåren av flyktingkrisen råder bostadsbrist i Åmål och det finns inga andra lediga hyresrätter.

Michael Karlsson själv säger att anledningen till att han inte vill synas med Järnvägshusen i bakgrunden är att han som politiker inte vill blanda sig i myndigheternas arbete när det gäller klagomål och missförhållanden i bostadsområdet. Ändå säger han:

– Det är fruktansvärt hur man har behandlat människor. Det är självklart något vi tar jättestort avstånd ifrån och vi betackar oss för den här formen av fastighetsägare också.

Han förklarar också varför kommunen inte lyckats få fastighetsägarna att ta ett större ansvar för husen och hyresgästerna.

– Vi har inte hela den här verktygslådan heller för att kunna gå in och göra övergripande åtgärder. Vi har inte de instrumenten. Men vi har gjort allt vi kan utifrån myndighetshåll i varje fall, säger Michael Karlsson.

Vi håller på och kontinuerligt renoverar upp hela tiden.

Vi lämnar Åmål för att söka upp ägarna bakom I&M Fastighet AB, som äger Järnvägshusen. Men vår research visar att det inte är Mohammed Radjaian utan två kvinnor som äger bolaget.

Ida Radjaian Blomberg, 34, dotter till Mohammed, äger 50 procent. Hon är enhetschef inom Angereds stadsdelsförvaltning i Göteborgs Stad.

Ida Radjaian Blomberg, 34, anser att kritiken mot hennes bolag är orättvis.

Foto: Privat

Ida Radjaian Blomberg bor i en villa tillsammans med sin man i Göteborg.

Skilda världar: Mustafa Kewans vardagsrum jämfört med Ida Radjaian Blombergs vardagsrum som hon visar upp i ett Facebookinlägg.

Foto: Henrik Jansson / GT/Expressen

undefined

Ida Radjaian Blomberg bor i en rymlig villa i det havsnära området Hovås i sydvästra Göteborg.

Tillsammans med sin man bor hon i en villa i Hovås i Göteborg, och på Facebook annonserar hon ut familjens lägenhet i Kroatien till uthyrning. Hon lägger också ut bilder på sitt vardagsrum och ber om tips på byggfirmor, men inte till fastigheterna i Åmål:

”Behöver hjälp med vår pool! Känner jag någon som är duktig på utomhuspool alt en som jobbar med VVS?”

När vi når Ida Radjaian Blomberg på telefon säger hon att kritiken mot hennes bolags fastigheter är orättvis.

– När jag köpte det var det väldigt dålig standard. Men vi håller på och kontinuerligt renoverar upp hela tiden. 

Skulle du själv kunna tänka dig att bo där?

– Om jag bodde i en lägenhet, ja. Ring till Zoreh och prata med henne, eller med min far för jag kan egentligen ingenting om detta.

Zoreh – det är Zoreh Shayesteh, 57, som äger resterande 50 procent av L&M Fastighet AB. Tillsammans med sin make driver hon läkarpraktiken Hagakliniken i Göteborg.

Fastighetsbolaget har samma adress som Hagakliniken.

L&M Fastighet AB ägs till 50 procent av Zoreh Shayesteh.

Foto: LENNART REHNMAN

Zoreh Shayesteh driver också läkarpraktiken Hagakliniken i Göteborg tillsammans med sin make.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

På samma adress som Hagakliniken sitter L&M Fastighet AB.

Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Men Zoreh Shayesteh, som även kallas Mina, är mycket förtegen när vi kontaktar henne.

– Det är Mohammed som är ansvarig. Du får prata med honom.

Men det är ju du som äger fastigheterna via ditt bolag?

– Du vet inte vad det här handlar om, säger Zoreh Shayesteh och avslutar samtalet.

Han är väl på gränsen till unikt dålig.

Båda ägarna hänvisar alltså till Mohammed Radjaian, som dagen innan sagt att han gärna träffar oss och svarar på våra frågor om Järnvägshusen i Åmål. Men när vi ringer honom för att göra upp om tid och plats har han ändrat sig.

– Jag har pratat med min advokat som säger att jag inte borde träffa er.

Mohammed säger också att han inte är hemma utan i Borås där både han och hans hustru privat äger hyresfastigheter.  Enligt Hyresgästföreningen har även dessa fastigheter vanskötts under flera år. Det har liksom i Åmål handlat om vattenskador, mögel, skräpiga gårdar, dålig ventilation och problem med brandsäkerheten. 

En jurist på Hyresgästföreningen, Benny Nyström, sa till Sveriges Radio redan för sex år sedan så här om Mohammed Radjaians fastighetsskötsel i Borås:

– Han är ju inte unik som fastighetsägare i det avseendet att han är svår att få tag i och att han inte sköter sitt underhåll. Men han är väl på gränsen till unikt dålig. Kan man säga.

Vi chansar, trots att Mohammed säger att han är i Borås, på att söka honom i hans bostad.

Mohammed och hans hustru Parvin Radjaian, 63, bor tillsammans i en drygt 300 kvadratmeter stor villa i Askim – inte långt ifrån dottern i Hovås. På garageinfarten står en Porsche-suv, tre BMW och en Mercedes. Framför entrédörren finns en pool.

Expressens reporter Michael Syrén visar bilder från Järnvägshusen i Åmål för hyresvärden Mohammed Radjaian.

Parvin Radjaian äger fastigheter i Borås tillsammans med maken Mohammed.

Det visar sig att Mohammed Radjaian är hemma och efter en viss tvekan släpper han in oss i huset. Vi har tagit med oss bilder och visar  honom den vattenskadade lägenheten i Åmål. Om köket hemma hos Mustafa Kewan säger han:

– Nej, nej det är inte ett bra kök. Det ska renoveras.

När vi påpekar att det gått 14 månader sedan vattenläckan svarar han:

– Det är inte i mina händer, det är försäkringsärende.

undefined

Mohammed och hans hustru Parvin Radjaian, 63, bor tillsammans i en drygt 300 kvadratmeter stor villa i Askim.

Mohammed Radjaian säger att när han och försäkringsbolaget anlitade ett byggföretag för att renovera lägenheterna efter vattenläckan blev de inte insläppta av hyresgästerna. Men när Expressen kontaktar byggfirman Råmål, som var där för att ta bort golvet och förbereda för renoveringen, ger ägaren Roger Andersson en annan version:

– Vi blev insläppta, men inte när det bara var kvinnor hemma.

– Anledningen till att vi avslutade arbetet var att det var svårt att få pengar av I&M. Hade jag vetat att jag skulle få betalt hade jag börjat jobba imorgon, säger Roger Andersson.

Under intervjun blir både Mohammed Radjaian och hans hustru Parvin upprörda, speciellt när hyresgästerna kommer på tal. De menar att en del av dem medvetet förstör sina bostäder.

– De har mycket pengar, men de vill inte betala hyra – därför gör de så. Det är inte bara här (i Åmål). Jag har många som gör så, säger Parvin Radjaian.

Enligt maken är hyresgästerna lata.

– De frågar: ”Hur kan du ha BMW?” Jag säger: du får vakna klockan åtta på morgonen, inte klockan elva eller tolv.

I Åmål sitter Doris Bergqvist i sitt kök, med rullatorn ordentligt fastlåst på gården utanför, och hoppas att fastigheterna ska byta ägare.

Hennes högsta önskan är att någon vill rusta upp ”och göra fint igen, så som det en gång var”.

Inte nog med misären på gården och alla brister i hennes lägenhet – under en längre period betalade hon dessutom för mycket i hyra. Enligt hyreskontrakten är hennes lägenhet på 55 kvadratmeter, men när Hyresgästföreningen mätte boytan visade det sig att den bara var 42.

– De var här två gånger och mätte för de tyckte att det var lite konstigt.

De gula tapeterna i köket är från mitten av 80-talet. Men Doris kräver ingen lyx, hon vill bara ha en fungerande bostad.

– Mina barn vill att jag flyttar, men jag orkar inte. Dessutom trivs jag i området.