Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Bratt

Stefan Ingves sätter sin trovärdighet på spel

Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Riksbanken har lagt enorm prestige i att till varje pris bita sig fast i inflationsmålet, vilket syns i dagens marginellt sänkta räntebana.

Trovärdigheten står på spel.

För allt i världen vill man inte riskera att upprepa mardrömmen 2008. 

Väldigt många faktorer talade för en räntehöjning i slutet av året. 

En är att Sverige näst intill spurtar. BNP-tillväxten låg i andra kvartalet på superstarka 3,3 procent, något som har överraskat bedömare. Tittar vi till BNP per person ser det sämre ut, som John Hassler, professor vid Stockholms universitet har påpekat. Men det beror på att vi blivit betydligt fler i Sverige, inte att vi har fått det sämre. 

Den andra faktorn är att inflationen, mätt som KPIF, har befunnit sig i en uppåtgående trend i flera år nu. Riksbankens mål är en inflation på 2 procent. Under en längre tid har inflationen legat just där – i juli låg den på 2,2 procent.

LÄS MER: Kronan rekordsvag: Så kan du dra nytta av fallet

Den tredje faktorn är den svaga kronan, som nu är på samma nivåer som under finanskrisen. Riksbankens räntepolitik är den absolut största orsaken till att kronan pressats till nuvarande nivåer, även om oron för bostadsmarknaden och det parlamentariska läget oroar investerare. En svag krona är ett inte särskilt smickrande mått på förtroendet för svenske ekonomi. 

Riksbankens åtgärder får inte effekt direkt

Men Stefan Ingves väljer att fokusera på de faktorer som talade mot en höjning.  

LÄS MER: Ny prognos: Då höjer Riksbanken räntan 

Majoriteten av direktionen tycker fortfarande inte att inflationen är tillräckligt uthållig, rensat för tillfälliga faktorer som energipriser. Då ligger inflationen endast på 1,3 procent, och en bidragande orsak till det är att lönetrycket inte är tillräckligt högt. 1,3 procent är inte en siffra som Riksbanken vill se. Och numera vet vi att den senaste inflationssiffran får väldigt stor betydelse för vilka beslut direktionen tar. Därför var det knappast någon skräll att Riksbanken – återigen – skulle senarelägga sin första räntehöjning till december eller februari. 

Direktionen har satsat allt på inflationsmålet

Riksbanken har satsat allt på inflationsmålet. Att höja räntan utan att vara 100 procent säkra på att inflationen är uthållig vågar majoriteten av direktionen enkelt inte. Då kan all trovärdighet direktionen har investerat i vara förgäves. 

LÄS MER: Alla är överens – men ingen gör något åt ränteavdraget 

De direktionsledamöter som var med när det begav sig minns kanske med smärta hur Riksbanken gjorde en total felbedömning när man i september 2008 höjde reporäntan till 4,75 procent. Redan vid nästa räntemöte en månad senare tvingades man till en stor sänkning med 0,5 procentenheter, och sedan fortsatte sänkningen i snabb takt.

Sådana felbedömningar sätter sina spår. 

Nu blir det förmodligen en höjning först nästa år, och då kan konjunkturen redan ha börjat mattats av, även om inte Riksbanken ser det framför sig. Det talar för att det knappast blir särskilt många höjningar. Rusa inte till banken för att binda bolånet nästa år, med andra ord. Och ta höjd för dyrare semesterresor, till följd av en svag krona, ännu ett tag framöver.