Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Gyllenhammar har inte glömt direktörernas svek

Sören Gyll, vd för Volvo och Pehr Gyllenhammar, styrelseordförande. Bilden tagen vid sammanbrottet 1993.Foto: LEIF R JANSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
– Jag är bara ledsen över att Volvo personvagnar försvann till Kina, säger Pehr Gyllenhammar.
Pehr Gyllenhammars bok ”Perspektiv” ges ut på Bazar förlag.Foto: BAZAR FÖRLAG

Pehr Gyllenhammar, 85, har inte glömt stunden när hans direktörer gick bakom ryggen på honom och stoppade Volvos planerade samgående med franska Renault.

”Cheferna var för fega för att stå framme på podiet och slåss offentligt

för vad de ville. Istället tassade de omkring i kulisserna och

viskade, vilket fick mig att må illa”, skriver han i sin nya bok ”Perspektiv”.

I Gyllenhammars nya hemland Kanada har han övergett Volvo som familjebil.

I den drygt 200 sidor tjocka boken har Pehr Gyllenhammar inte kunnat undgå att ta upp dramatiken som slutade med att han lämnade Volvo under stor dramatik - det företag som varit hans ”hem” under 24 år.

Året var 1993 och planen var ett sammanslaget Volvo och Renault som skulle bli världens sjätte största bilkoncern och Europas näst största med ett sammanlagt värde på mer än 50 miljarder svenska kronor.

Men affären stoppades i sista minuten - formellt av Volvos styrelse men i praktiken av flera personer i Volvos absoluta ledning Sören Gyll, då Volvos vd, pekades ut som en av huvudaktörerna bakom torpederingen av planen som fick styrelseordföranden Pehr Gyllenhammar att kasta in handsken.

”Intrigerna i kulisserna för att minska stödet för samgåendet var ett symptom på något större. Förenklat handlade det om bristen på mod bland människorna runtomkring mig och om oviljan att ta ställning. Cheferna var för fega för att stå framme på podiet och slåss offentligt för vad de ville. Istället tassade de omkring i kulisserna och viskade, vilket fick mig att må illa. Jag kunde inte göra affärer utan samvete”, skriver PG Gyllenhammar i den nyutkomma boken ”Perspektiv” som ges ut på Bazar förlag.

I SVT-dokumentären ”Sveriges mest beundrade man” tog Gyllenhammar till storsläggan: ”Sören Gyll var en svekfull jävel”. Gyll kontrade senare med att Gyllenhammar ljög.

Sören Gyll, vd för Volvo och styrelseordföranden Pehr Gyllenhammar efter sammanbrottet.Foto: LEIF R JANSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Boken berör till stor Pehr Gyllenhammars liv på den internationella arenan utanför Volvo, bland annat som informell medlare i Mellanöstern mellan Israel och Egypten och när gamle Marcus Wallenberg erbjöd honom att ta över hela Wallenberg-gruppen.

I dag är det bolag som han lämnade med buller och bång 1993 styckat. Men han har fortfarande lite koll på vad som händer i de gamla koncerndelarna inom Volvo. 

När Expressen talar med honom om boken är han i hemma i sin nya hemstad Toronto i Kanada. 

Hur bedömer du riskerna för Volvo Lastvagnar?

– Sköter de det väl så tror jag inte att det är något problem. De har ett väldigt fint program. Under min tid köpte vi också lastvagnsrörelser i Amerika, till exempel Mack köpte vi av Renault. Det går väldigt bra. Vi är världens näst största tunga lastvagnsrörelse.

Jag hör att du pratar i vi–form fortfarande.

– Ja, det gör jag. En del av Volvo finns kvar hos mig.

Personbilssidan. Risk att produktionen försvinner från Göteborg?

– Jag kan säga det att Ford misskötte personbilsverksamheten, det gjorde ingenting. De sålde till kineserna. I Kina har de satt upp en rätt rätt stor produktion. De annonserar inte hur det går, det är ju en diktatur. Jag bryr mig inte längre om det, jag är bara ledsen över att Volvo försvann. Lastbilarna och entreprenadmaskiner är egentligen det enda som finns kvar. Allt det andra har sålts

Har du någon kontakt med de nuvarande Volvo-ledningarna?

- Nej, det har jag. Ingen har heller kontakt mig. Jag ska inte säga att jag saknar det, jag har gått vidare. Du ser på min bok, det är inte ett jättekapitel om Volvo. Det är en återblick på vad det var.

Pehr Gyllenhammars avfärd efter det dramatiska avhoppet från Volvo 1993Foto: FREDRIK FUNCK / DAGENS NYHETER

Efter flytten till Toronto med hustrun Lee och fyraåriga dottern Barrett har familjen skaffat en ny bil. Men det är inte av Volvo som står på garageuppfarten till deras kedjehus.

– Vi har en BMW, en alldeles utmärkt bil. Jag tycker att de har gått om Mercedes när det gäller personbilar. Det är bra kvalitet. Tidigare när jag provkörde olika bilar från konkurrenterna var BMW i sin linda. De har utvecklat fordonen väldigt snabbt till bättre bilar, större bilar. Och kvaliteten är i absolut topp. Hur länge de håller vet jag inte. Jag var van vid från Volvo-tiden att att vi hade bilar som överlevde alla andra märken.

Tycker du att BMW känns bättre än Volvo?

– Jag provkörde för några år sedan 90-modellen i Stockholm. Den tyckte jag var klumpig och tråkig. Den har ingen karaktär, ingen körglädje. Dessutom är sikten dålig, man ser knappt var bilen börjar och slutar.