Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Zinat Pirzadeh: Svik inte Kayla, Sverige

"Samtidigt som man diskuterar IS-sympatisörers utanförskap i vårt land, och hur man ska återföra dem till samhället när de är färdiga med att mörda oliktänkande gör vi alltså aktivt en liten flicka här i vårt land föräldralös", skriver Zinat Pirzadeh. Foto: Mikael Sjöberg

Om Sverige utvisar lilla Kayla och hennes föräldrar till Iran kan vi lika gärna återupprätta galgbacken här hemma och spara skattepengar, skriver Zinat Pirzadeh.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nu gör Migrationsverket det igen. De har beslutat att skicka den lilla flickan Kayla, som är född här i Sverige, till Iran. Där kommer hennes föräldrar att fängslas och piskas, varefter mamman enligt gällande iransk lag, riskerar att stenas till döds. Föräldrarna har nämligen flytt därifrån, för att vara tillsammans, då mamman redan var gift i Iran och inte kunde få skilsmässa.

När de nu fått ett barn, Kayla, tillsammans här i Sverige är kvinnans äktenskapsbrott bevisat. När lilla Kaylas föräldrar tagits ifrån henne, eftersom de antingen dödas eller sätts i fängelse, placeras flickan sannolikt på barnhem i Iran. Hennes liv kommer inte att bli lätt, för föräldrarnas brott går i arv till barnen i de flestas ögon. Och hela familjens identitet är ju i dag röjd.

Jag sanktionerar inte äktenskapsbrott, inte heller kan jag blunda för att kvinnan lämnade kvar en sjuttonårig dotter till skammen i Iran. Men jag tänker på Kayla. Hon finns här hos oss, i trygghet med båda sina föräldrar. Nu vill Migrationsverket och Sverige åter handräcka Iran, som har en lagstiftning och en syn på människors fri- och rättigheter som markant skiljer sig från vår.

Som vanligt heter det att "vi har våra regler, vi följer våra rutiner".

Var finns omsorgen om barnet?

Migrationsverket befinner sig som alltid i skottgluggen, det måste vara en otacksam arbetsplats för dem i organisationen som faktiskt vill väl. Grundfelet ligger naturligtvis hos våra politiker, som gett Migrationsverket alltför trubbiga verktyg, regler som kan misstolkas, eller otydliga direktiv.

Samtidigt som man diskuterar Daesh (IS)-sympatisörers utanförskap i vårt land, och hur man ska återföra dem till samhället när de är färdiga med att mörda oliktänkande i Syrien, Kurdistan eller Irak, eller att stödja och hjälpa dessa mördare, gör vi alltså aktivt en liten flicka här i vårt land föräldralös. Och även om Iran nu väljer att inte verkställa det sedvanliga, strängaste straffet, kommer flickan i Iran att för alltid leva utsatt och i skam för vad hennes föräldrar har gjort.

Flickans egen morfar vill inget hellre än att döda sin dotter för den skam hon dragit över honom. Glöm alltså klichébilden av en morfar som tar med barnbarnet och fiskar.

Enligt FN ökade antalet avrättningar kraftigt i Iran förra året. Många av de avrättade var dömda för narkotikabrott och tillhörde någon av landets etniska minoriteter, och i vissa fall dömdes de efter erkännanden som framtvingats genom tortyr. Totalt kan det röra sig om över 600 avrättningar, långt fler än de 369 som är den officiella siffran.

Raphaël Chenuil-Hazan, ordförande för den franska organisationen Ensemble Contre la Peine de Mort, påpekar att Iran avrättar flest människor per capita. Detta är på allvar. Hur kan då Migrationsverket inte inse det som alla andra gör? "Bevisbördan ligger på den som söker asyl", säger man bara om det aktuella fallet. Man är alltså inte nöjd med de dokument som har framlagts, men har underlåtit att översätta samtliga av dokumenten.

Jag frågar mig: Vem har bäst möjlighet att inkomma med just de papper som Migrationsverket kommer att gilla: Den fattige som flytt hals över huvud från sitt ursprungslands system, eller terroristen med inflytelserika finansiärer? Var finns rättssäkerheten i detta, Migrationsverket? Hur kommer det sig att den största invandrargruppen från Mellanöstern i dag är unga män, och alltså inte, låt mig fundera ... till exempel kvinnor och barn? Om detta måste vi medborgare och medmänniskor tala, för annars blir det ännu ett slagträ i de invandrarfientligas händer. För nej, vi talar inte tillräckligt om dessa saker, vad än många hävdar. Men det är ju delvis en annan fråga.

Jag som själv är född och uppvuxen i Iran, vet vilket svek Sverige begår mot den lilla Kayla. Visserligen har jag inte en enda gång kunnat besöka Iran sedan jag kom till Sverige i början av 90-talet. Men jag glömmer aldrig de offentligt utlysta avrättningarna, som inte gick att undgå då de ägde rum mitt på torget. Priset för olydnad är högt i icke-demokratiska länder.

Vad är priset för att ha fötts i Sverige av föräldrar som har begått äktenskapsbrott enligt ett annat lands sharialagar? För den som har konverterat till kristendomen? För den som är homosexuell? För den som vågar kritisera religionen? Varför överhuvudtaget betala flygbiljett för någon som ändå ska dödas? Kunde vi inte lika väl återupprätta galgbacken här hemma för att spara skattepengar, och till på köpet erbjuda arbetsmöjligheter i en ny expansiv bransch för Daesh-anhängarna?

 

Zinat Pirzadeh är komiker och författare

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!