Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Wahhabismen är ett hot mot vår frihet

Wahhabismens utbredning – och Saudis finansiering av svenska moskéer – bör oroa oss alla, skriver Björn Söder.Foto: Shutterstock
Björn Söder (SD) är riksdagsledamot och ledamot i OSSE-delegationen.Foto: SD

Radikal islam kan i det sekulära Sverige spridas i ett slags religiöst vakuum. Därför förvånar det inte att Saudiarabien via mångmiljonbidrag i dag rapporteras ha inflytande över var fjärde moské i Sverige. 

Risken för en mer hårdför religiös åskådning inom svensk islam måste anses påtaglig, skriver Björn Söder (SD).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. På flera håll i OSSE:s (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) 57 medlemsstater vittnar man om en ökad diskriminering av vissa religioner och religiösa inriktningar i takt med att skolor och moskéer, sponsrade av Saudiarabien, etableras. Många upplever att hotet kommer från den snabbt växande wahhabistiska trosriktningen inom islam. Trots att många av medlemsstaterna har religionsfrihet instiftat i grundlagen oroas allt fler över att våga visa en annan religiös övertygelse. Inte sällan är det kristna minoriteter som far mest illa. 

Av denna anledning föreslog jag inom OSSE:s parlamentariska församling att man borde uppmärksamma, fördöma och åtgärda den diskriminering av kristna och andra religiösa minoriteter som för närvarande sprider sig i flera av organisationens medlemsstater. Glädjande nog antogs min resolution som en del av slutdokumentet i församlingens sommarsession i Luxemburg. Det visar att fler tar situationen på allvar. Wahhabismens utbredning bör oroa oss alla.

Strikta regler för kvinnor

Muhammad ibn Abd al Wahhab var en sunnitisk predikant på arabiska halvön som på 1700-talet förfäktade en ytterst kompromisslös, sträng och fundamentalistisk sunnitisk trosriktning. Han lierade sig med stamfursten Muhammed ibn Saud, vars ätt grundade Saudiarabien och som styr landet än i dag under diktatoriska förhållanden. Inom wahhabismen tillåts inga nytolkningar av Koranen. Kvinnor får inte umgås med män utanför den närmaste familjen. Homosexualitet är förbjudet och den som söker lämna islam kan straffas med döden. Hela det saudiarabiska rättssystemet bygger på sharialagstiftning av wahhabistisk prägel.

Norge är i sammanhanget ett av de få europeiska länder som i praktiken inte ger tillstånd för byggandet av moskéer med utländsk finansiering.

Det faktum att alla muslimers två heligaste orter – Mecka och Medina – är belägna i Saudiarabien, där också Muhammed hade levt och verkat, ger wahhabismen vind i seglen. Historiskt har därför wahhabismen framgångsrikt kunnat göra anspråk på att vara den enda rätta tron gentemot andra muslimska trosuppfattningar men också gentemot andra religioner som kristendom och judendom. 

År 1979-års iranska revolution under Ayatolla Khomeini skapade viss konkurrens, och det shiitiska Iran blev Saudiarabiens främsta geopolitiska och ”georeligiösa” rival vad gäller den religiösa dominansen över Mellanösterns och världens muslimer. 

Läran sprids med moskébyggen

Det är mot denna bakgrund man bör se Saudiarabiens och andra sunnidominerade länders aktuella mångmiljardsatsningar för att sprida wahhabismen och dess nära släkting salafismen över större delen av världen. Ofta utgör det doktrinära budskapet en del av mer allmän utvecklingshjälp, eller så sker det i samband med byggandet av religiösa skolor eller moskéer.

Det är troligen för tidigt att med säkerhet uttala sig om den mer långsiktiga utgången vad gäller Saudiarabiens strävanden å wahhabismens vägnar, såsom till exempel att få fler kvinnor att bära heltäckande slöjor och att göra Koranen ännu mer allenarådande i samhället. 

Sverige är sårbart

I länder där man under århundraden utövat en mer moderat islam, ibland med sufiska eller förislamska influenser, har motståndet mot en mer extrem islam tilltagit, uppbackat av en ny känsla av nationell identitet och respekt för lokala religiösa personligheter och sedvänjor.

I Västeuropas liberala demokratier, och i synnerhet i Sverige, är situationen mer bekymmersam. Vårt land har under det gångna seklet gått från att vara ett i hög grad kristet präglat land till att bli ett praktiskt taget sekulärt sådant, om än med en på senare år snabbt växande islamsk immigrantbefolkning. 

Radikal islam kan därför i Sverige spridas i ett slags religiöst vakuum, såväl bland svenskfödda som bland utrikesfödda, många av dem muslimer av andra trosriktningar. Där det finns moskéer, dit söker sig ju många. Därigenom kan många komma att utsättas för wahhabism. Därför förvånar det inte att Saudiarabien via mångmiljonbidrag i dag rapporteras ha inflytande över var fjärde moské i Sverige. Moskén Ramberget i Göteborg har till exempel helt finansierats av Saudiarabien. Norge är i sammanhanget ett av de få europeiska länder som i praktiken inte ger tillstånd för byggandet av moskéer med utländsk finansiering.

Vi måste vara vaksamma

Sammanfattningsvis måste risken för en mer hårdför religiös åskådning inom svensk islam anses påtaglig – återvändande jihadister gör inte situationen lättare. Lika lite som vi inte kan eller vill begränsa religionsfriheten i vårt land, lika vaksamma måste vi vara med att ingripa mot hatiskt tal eller begränsningar av den personliga friheten varhelst de visar sig, inklusive inom den islamska religionsutövningen, och speciellt då i dess wahhabistiska/salafistiska yttringar. Själv kommer jag i mitt arbete inom OSSE:s parlamentariska församling fortsätta att verka för att detsamma sker också inom den organisationens ram, oavsett vilken religion det gäller. 

 

Av Björn Söder (SD)

Riksdagsledamot

Ledamot i OSSE-delegationen