DEBATT. Den 24 februari 2022 kommer markera en ny tideräkning, skapa ett ”före” och ett ”efter”, på samma vis som den 11 september och andra formativa dagar i världshistorien.
Många av de bilder vi har sett – av barnfamiljerna som sökt skydd i Kievs tunnelbana, av de modiga män och kvinnor som slåss för sina liv – kommer jag aldrig glömma.
Vad vi nu väljer att göra för att hjälpa Ukraina gör skillnad. För ett land som kämpar för sin överlevnad som självständig nation, men också för friheten och säkerheten i vår del av världen. För egen del drar jag fem slutsatser av den här krisen.
För det första: Stänga inga dörrar till NATO – öppna dem
Sverige borde redan vara en fullvärdig medlem av NATO. Det hade stärkt vår försvarsförmåga, och ökat vår säkerhet. Men när Ryssland hotfullt säger att ett finländskt och ett svenskt medlemskap inte är våra båda länders egen sak att avgöra, har det blivit ännu viktigare att markera att den dörren tvärtom är helt öppen. I både Finland och Sverige.
Den förre finske statsministern, och förre ledaren för vårt finska systerparti, Alexander Stubb konstaterade nyligen att Ryssland genom sitt brutala övergrepp på Ukraina i praktiken har fört Finland närmare ett Nato-medlemskap. Jag ser det på samma vis för Sverige. Är man inte medlem i Nato har man inte heller skyddet från Nato. Därför brådskar det med en seriös och skarp diskussion om svenskt Nato-medlemskap.
Alla EU-länder borde nu utvisa de ryska underrättelseofficerare som uppehåller sig i våra länder som ”diplomater”.
Ett eventuellt beslut måste förstås fattas med största möjliga enighet, och tillsammans med våra finska vänner. Men en sak måste vara glasklar: det är under alla omständigheter Sveriges riksdag – inte Putin – som suveränt fattar alla beslut som rör oss och vår säkerhet.
För det andra: Om Tyskland kan skicka vapen och höja sina försvarsanslag, så kan vi
Ukraina ber desperat alla europeiska länder om hjälp. Här samarbetar vi moderater gärna med regeringen, och välkomnar att ett besked äntligen har lämnats. Men det är extremt bråttom nu, en fråga om timmar och dagar. Det har tagit orimligt lång tid för den svenska regeringen att överge sin felaktiga ståndpunkt, att det skulle vara oförenligt med svensk lag att skicka defensiva vapen. För två veckor sedan hade vapenleveranser kunnat spela en avgörande roll för Ukrainas överlevnad. Nu är det betydligt svårare för försändelserna att överhuvudtaget komma fram. Men det är bra att Sverige nu i vart fall ska bidra.
Vi måste också akut stärka vårt eget försvar. I dagarna beslutade Tyskland om en historisk förstärkning av sin försvarsbudget. Sverige bör följa deras exempel.
För det tredje: Vrid energivapnet ur händerna på Ryssland
EU har nu enats om mycket omfattande sanktioner mot Ryssland, mot ryska oligarker och mot den ryska statsledningen. Vissa ryska banker kommer inte kunna använda det internationella finansiella systemet SWIFT. Det är mycket bra. Tillsammans med USA:s och Japans sanktioner visar nu den fria världen att kostnaden för att starta ett krig är att Ryssland isoleras från den globala ekonomin. Men det enda som kommer ha riktigt stor effekt är att de förlorar sina gas- och oljeinkomster. Kriget driver upp energipriserna, vilket ger den ryska militären intäkter. Därför måste EU omedelbart påbörja resan mot ett totalt energioberoende från Ryssland.
För det fjärde: Släng ut de ryska agenterna från EU
Alla EU-länder borde nu utvisa de ryska underrättelseofficerare som uppehåller sig i våra länder som ”diplomater”. De utgör säkerhetsrisker i alla EU-länder och Ryssland bevisar just nu i Ukraina varför de inte ska tillåtas vara, och verka, i andra demokratier.
För det femte: Skänk pengar du med
Vi kan alla göra något för Ukraina, även som privatpersoner. Moderaterna har i dagarna startat en kampanj där vi uppmanar alla att sätta in pengar på det konto som Ukrainas nationalbank har öppnat, för att samla in resurser till sitt tappra försvar.
Och vi kan visa vår uthållighet och solidaritet genom att fortsätta manifestera för Ukrainas sak. I går sågs vi, tillsammans med Liberalerna, ännu en gång på Norrmalmstorg i Stockholm, där Måndagsrörelsen för trettio år sedan stod upp för Baltikums frigörelse från Sovjetunionen.
Budskapen nu är detsamma som då. För frihet, mot förtryck. För liberal demokrati, mot auktoritär despoti.
För makt går inte före rätt. Och bara frihet ger fred.
Av Ulf Kristersson
Partiledare Moderaterna
Premium
Premium
Premium