Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ville de på förlossningen att jag skulle knipa, eller?

Christine Ambell. Foto: Privat.
Christine Ambell. Foto: Privat.

Utanför entrén till förlossningen var vi två mammor som tävlade om att komma först i kön in, det var inte medlidande i våra blickar utan instinktiv konkurrens, skriver Christine Ambell.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Äntligen här! 3,8 kg och 52 centimenter, med gigantiska fötter. Men jag är arg!

 Med vårt första barn, år 2013, blev vi hänvisade till Huddinge förlossning, en förlossningsavdelning som jag inte visste fanns, eftersom det även då var fullt på Danderyds sjukhus, vilket vi blivit lovade förtur på, ett av norra Europas största förlossningssjukhus, tre kilometer från vår bostad. De ville först skicka oss till Uppsala, men inte heller de kunde ta emot oss. Barnmorskorna gick även då på knäna. 

För mig var det ingen bra förlossning på grund av stressen och det enda jag önskade denna gång (via förlossningsbrev) var att få en plats på närmsta förlossning när det var dags att åka in och smärtorna blev för starka. Jag vill inte föda hemma på grund av av stor blödningsrisk eller åka långa bilresor (risk för bilförlossning) där varenda gupp känns som en käftsmäll. 

 

LÄS MER: Vårt barn hade dött om vi fått föda i bilen 

 

Flera telefonköer, fullt i hela länet eventuellt en plats i Gävle, kan du ringa om en timme, vi ska försöka ordna en plats på Danderyds sjukhus ändå? Annars då? Ovisshet

Efter en timme är det fortfarande fullt och en i ambulans står och väntar. Personalen klagar på att det är helt hysteriskt (Vad ska man göra i den stunden? Knipa eller?).

Sen ringde de äntligen upp och hade en plats.

 

LÄS MER: Knip, kvinnor – det är svårt att föda i luftslott

 

Utanför entrén till förlossningen var vi i princip två höggravida som tävlade om att komma först i kön, det var inte medlidande i våra blickar  utan instinktiv konkurrens, vi skyndade oss fram mellan värkarna, det var helt surrealistiskt! 

Jag fick heller inte den bedövning som jag önskade och har rätt till (ryggmärgsbedövning), eftersom den kan dra ut på förlossningen. Jag lät mig övertalas om att vi skippar den ett tag, när jag sedan ville ha den var det försent och mina 2 timmar och 15 minuter, på Danderyds sjukhus fram till födsel kommer att på papperet och i statistiken att se ut som en mycket bra, lyckad och odramatisk förlossning.

Men rädsla och otrygghet är några av förlossningens största fiender, så är naturen, det är bland annat därför vi ska ta det lugnt i skog och mark den här perioden på året, det är därför man inte får transportera havande djur ett antal dagar innan födsel. 

Det finns inga ursäkter till att kvinnor ska behandlas sämre, inte ens ekonomiska då otrygghet är kopplat till ökad risk för dyra komplikationer. Av någon annan anledning har därför ansvariga systematiskt valt att prioritera ned förlossningar. Känner mig maktlös, men man kan stödja Födelsevrålet. 

 

Christine Ambell

Tvåbarnsmamma och civilingenjör

Texten ursprungspublicerades på Ambells Facebooksida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!