"Det är ett anständighetskrav att Victoria Bernadotte inte ska få tillträda som Sveriges statschef innan hon själv och hennes far bett om ursäkt för huset Bernadottes stöd till Hitler och nazismen i oktober 1941", det skriver professor Bo Rothstein i dag. Foto: Jonas Lemberg
"Det är ett anständighetskrav att Victoria Bernadotte inte ska få tillträda som Sveriges statschef innan hon själv och hennes far bett om ursäkt för huset Bernadottes stöd till Hitler och nazismen i oktober 1941", det skriver professor Bo Rothstein i dag. Foto: Jonas Lemberg

Victoria måste be om ursäkt för kungahuset

Publicerad
Uppdaterad
Kronprinsessan Victoria bör inte få tillträda som Sveriges statschef innan hon bett om ursäkt för huset Bernadottes stöd för nazismen i oktober 1941.
Det skriver professor BO ROTHSTEIN.
I dag berättar han om hur hans farmor och farfar mördades av nazisterna samtidigt som Sveriges dåvarande statschef Gustav V skickade lyckönskningar till Hitler.
Han anser att historiska och offentliga ursäkter fyller en viktig funktion, även om de som förmedlar dem inte personligen begått något fel.
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
19 oktober 1941 deporterades Rosa och Samuel Rothstein från Wien till det ökända gettot i Lodz. Deportationen innebar i realiteten deras dödsdom. deras möjligheter att överleva i det svårt överbefolkade, av nazisterna avspärrade och av hungersnöd plågade gettot var minimala. Sju månader efter deportationen till Lodz, 16 maj 1942, deporteras de till förintelselägret Chelmno. Så långt finns deras öde dokumenterat, vad som hände sedan kan man bara veta med ”intill vetskap gränsande sannolikhet”. Chelmno var till skillnad från Auschwitz inget läger med en stor grupp arbetande fångar utan en ren förintelsefabrik dit alla som deporterades också mördades. De skedde huvudsakligen genom att de nakna tvingades in i specialbyggda lastbilar i vilka avgaserna från motorn leddes in lastutrymmet. Med all sannolikhet gasas min farmor Rosa och min farfar Samuel ihjäl på detta sätt dagen efter ankomsten till Chelmno. De vittnesmål som finns från Chelmno beskriver processen före som ytterst förnedrande och döden i lastbilarna som synnerligen plågsam.

Samma vecka som denna monstruösa förbrytelse mot min familj inleds av nazisterna författar Sveriges dåvarande statschef, Gustav V, ett brev till Adolf Hitler. Turerna kring detta brev har skickligt dokumenterats av Staffan Thorsell i en bok som publicerades i fjol om Sveriges kontakter med nazityskland. Brevet skickas inte eftersom statsministern Per-Albin Hansson starkt motsätter sig att så görs. I stället går Gustav V bakom ryggen på statsministern och kallar till sig Nazitysklands ambassadör och läser upp brevet för honom samt ber honom framföra innehållet till Hitler, vilket också görs. Brevet, som skrevs på tyska, inleds med orden. ”Min käre Rikskansler”. I brevet gratulerar kungen Hitler till hans framgångar i kriget och han uttalar sitt ”varma tack” till Hitler för dennes krigföring mot Sovjetunionen. Gustav V försäkrar Hitler att han kommer att göra ”allt för att uppnå ett gott förhållande” mellan Sverige och Nazityskland. Vidare hävdade kungen att ”den största delen av mitt folk” delar hans åsikter i frågan om stödet för de tyska krigsansträngningarna. Brevet avslutas med följande formulering: ”Med min hjärtliga hälsning förblir jag, käre Rikskansler. Er tillgivne”.

Det oerhörda i detta är dels att kungen gick bakom ryggen på regeringen, dels att de skrivs samtidigt som nazisternas systematiska krigsförbrytelser och förföljelser är väl kända. Den inställsamhet och det stöd för Hitler som Gustav V visade i detta brev var också helt opåtalat, vid tillfället förelåg det inget direkt hot mot Sverige. Brevet var heller inget olycksfall i arbetet utan ingick som Staffan Thorsell visat i ett systematiskt agerande från kungen till stöd för nazityskland under denna tid.

Problemet är att för denna grova förlöpning har ingen i huset Bernadotte till dags dato tagit sitt ansvar. Sakläget är att som Sveriges statschef har vi i dag företrädaren för samma institution – huset Bernadotte – som hyllat en regim och en person som samtidigt sysslade med att förfölja och i industriell skala slakta hundratusentals oskyldiga människor, inklusive försvarslösa småbarn och åldringar.

Offentliga ursäkter har kommit att bli ett sätt att upprätta offren för begångna förbrytelser. De fungerar kanske framför allt som ett minne inför framtiden som gör det mindre sannolikt att samma saker kan inträffa igen. En av de bilder som för evigt ristats in i vårt allmänna medvetande är till exempel då Willy Brandt, det dåvarande Västtysklands förbundskansler, år 1970 knäböjde vid monumentet för offren från gettot i Warszawa. Brandt bad naturligtvis inte om ursäkt för egen del, han hade under kriget varit en övertygad antinazist och landsflykting i Sverige. Han bad om ursäkt för de förbrytelser den institution han representerade, nämligen den tyska staten, begått.

Sedan dess har offentliga och historiska ursäkter av detta slag blivit ett återkommande inslag. några exempel: USA:s dåvarande president Gerald Ford bad 1976 om ursäkt för massinterneringen under andra världskriget av amerikanska medborgare med japanskt ursprung. Den katolska kyrkan bad 1998 om ursäkt för sin oförmåga att agera mot nazismen. En lång rad företrädare för den katolska kyrkan har bett offren som blivit sexuellt utnyttjade om ursäkt. Finlands dåvarande primärminister Paavo Lipponen bad år 2000 om ursäkt för den finländska regeringens medverkan i deportationen av judar 1942. Samma år bad den australiska regeringen om ursäkt för att ha härbärgerat nazistiska krigsförbrytare efter krigsslutet. År 1995 bad Litauens president den israeliska riksdagen om ursäkt för landets medverkan i Förintelsen. Direktören för de statliga järnvägarna i Nederländerna bad 2005 om ursäkt för deras medverkan i nazisternas transporter av judar till koncentrationslägren. Listan kan göras mycket längre.

Lika lite som vår nuvarande kung är någon av de uppräknade individerna personligen ansvarig för de missdåd som inträffat. Men de har likväl haft modet och anständigheten att som företrädare för de institutioner de representerar be om ursäkt. En ursäkt från huset Bernadotte för agerandet under andra världskriget, för inställningen till Hitler och för oförmågan att agera i en humanistisk anda till försvar för de av tyskarna oskyldigt förföljda skulle vara viktig av två skäl. Dels som en upprättelse för de människor som förföljdes, förnedrades och mördades. Men framför allt skulle en uppriktig ursäkt fungera som en varningssignal inför framtiden. Det kan inte uteslutas att vårt land kan komma att utsättas för allvarliga påfrestningar framöver där statschefens symboliska agerande blir av stor betydelse. En offentlig ursäkt för brevet till Hitler kan då fungera som en väckarklocka både för nuvarande och kommande statschefer.

Frågan om monarki eller republik har för mig inte bara principiella grunder. Man kan också se det mera pragmatiskt i hur väl det nuvarande kungahuset sköter sina uppgifter att representera landet. Att man inte självmant agerat och bett om ursäkt för vad som inträffade i oktober 1941 visar en upprörande brist på omdöme och moral. Det är därför ett anständighetskrav att Victoria Bernadotte inte ska få tillträda som Sveriges statschef innan hon själv och hennes far bett om ursäkt för huset Bernadottes stöd till Hitler och nazismen i oktober 1941.

BO ROTHSTEIN
Bo Rothstein är statsvetare och innehar August Röhss professur i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag