Per Ragnar, här med dottern Fredrika och hustrun Veronica, skriver idag om det fantastiska att bli pappa på äldre dar
Per Ragnar, här med dottern Fredrika och hustrun Veronica, skriver idag om det fantastiska att bli pappa på äldre dar

Vi väljer unga kvinnor för att vi vill ha barn

Publicerad
Uppdaterad
Män som väljer att leva med betydligt yngre kvinnor blir ofta misstänkliggjorda. De anklagas för att vara gubbsjuka eller "sugar daddies". Att det handlar om mannens längtan efter barn talas det inte om.
I dag skriver PER RAGNAR om fördelarna med att bli pappa efter att ha fyllt 60. Han skriver:
"Hade jag i stället mött en äldre kvinna hade hon kanske på grund av biologisk ålder inte kunnat bli gravid."
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Ålder är dagens norm,

åldern säger vem du är. Den klassificerar dej som vårdpaket, som proppen Orvar, som gubbsjuk, som arbetslös eller framtidshopp. Eller som dagisbarn. Plats i korgen, in i rutan. Åldern skall stämplas i din panna för att göra dej tydlig och identifierbar. För att pressen och dagsdebatten skall kunna göra dej svart eller vit, placera dej till höger eller vänster, visa om du ska bespottas eller hyllas eller förintas. Kvinnor blir mammor allt senare i livet i vårt land. På grund av utbildning och arbetsmarknad. Pappor gör karriär och har svårt att hålla sig hemma. Två minuter pratar de varje dag med sitt barn, visar en ny undersökning. Vem är den uslaste mamman? Den med barn på dagis eller med barnen hemma en tid? Merparten av pappor är uppenbarligen så värdelösa att de inte ens diskuteras. Dagisdebattens vågor går just nu höga och det skjuts från alla håll, någon vet ju alltid bäst. Vad har jag då att tillföra debatten? Mina egna erfarenheter av ålder och barn och förskola, det och inget annat.  Håll till godo. Min far är 96 år. En lucid man, står det i hans doktors papper. Alltså glasklar i huvudet, läser flera dagstidningars alla sidor, har dataminne, är ständigt debattlysten. Du ärver pappans ålder, läste vi häromdan. Jag är 64. Jag hade likväl svårt att greppa tidningen Veteranen när den droppade ner i brevlådan nyligen. Jag pensionär? Som i vår kommer med min 21:a bok. Som nu gör HC Andersen på bibliotek landet runt. Som besökt 125 kyrkor från Pajala i norr till Ystad i söder med en gestaltning av min boks reformator, en modern mystiker, som efter tjugo år i kloster satte sex barn till världen med en hälften så gammal nunna. Hon, Katarina von Bora, var vd i deras familj. Under dessa turnéår jobbade jag enbart lördagar och söndagar. Därför att jag har en dotter på fyra år. Jag har varit pappa på heltid dessa år. Inte pappaledig. PAPPA. Detsamma som att vara mamma alltså, enligt dagsdebatten. Och jo, jag städar, handlar, lagar mat, min fru, 35 år, jobbar i resebranschen, som hon älskar.

Jag blev alltså pappa

på "gamledar" enligt gängse åldersdefinitioner. Då min släkt på båda föräldrarnas sida oftast lever uti hundrade år har jag alltså drygt en tredjedel kvar av livet. Jag hinner bli morfar om inte olyckan är framme. Jag har gjort yogaövningar sen jag var 14 år, intresserar det någon kan jag stå på huvudet en binge minuter, för återhämtning. Så ålderskrämpor är just nu inte i sikte. Jag har inte en sjukdag på fyrtioen yrkesverksamma år. Det är bara att vara tacksam för gener och kroppskunskap. Hur många trettioåriga killar/pappor går inte runt med ölkagge och övervikt och tippar mot hjärtinfarkt. Hur ska den helt otränade föräldern i längden orka med alla lyft, all oregelbunden sömn, alla vardagens stressmoment? Åter: det handlar inte om biologisk ålder primärt utan om livssyn, livskunskap, livsval. Och OBS: inget, ingen, inte jag i alla fall, säger att den äldre är livsklokare. Det var inte bättre förr. Livet är här och nu, testa, smaka, pröva, vad är vi annars här för?

Jag har haft fantastiska arbeten,

kunnat få utveckla mej själv i spännande jobb som Dramatenutbildad skådespelare, kolumnist i tjugotalet tidningar, tv-programledare och producent för "Gomorron Sverige", regissör, informationschef på Åhléns, föreläsare på Handelshögskolans avancerade ledarskapsutbildning, för medicinare på Lunds universitet, gestaltat Hitler, Sten Frisk i "Tre kronor" Jag har fått vara nyfiken och bejaka mitt sökande. Jag har levt samman med kvinnor som varit i motsvarande livsfaser. Nyfikna, som velat utveckla sej själva genom olika yrken, satsa, som inte velat ha barn. Som likt mej sett så många barn komma i kläm mellan stressade föräldrar, upplevt så många kompisars ständigt dåliga samveten för barnen, att de, vi avstått, haft kanske överkrav på oss själva, om vi skulle bli föräldrar. Många har haft lägre biologiska åldrar än jag, de har alla varit mogna individer, starkt begåvade på respektive verksamhetsområden. Har de levt med en äldre man, har jag sökt mej till en yngre kvinna? Vi har mötts som individer i ett skede av livet och hjälpt varandra en bit på vägen. Utvecklat och utvecklats tillsammans. Sedan gått skilda vägar, av olika anledningar. En kvinna jag levde med i många år har i dag en son, nu 15 år, som jag umgåtts med sen han föddes, i dag är han gudfar till min dotter. Jag spelade Madickens pappa på Göta Lejon i Stockholm. Flickan som spelade Madickens syster var då fem år. I dag är hon nitton, en lysande operabegåvning. Vi har samtalat och samspelat under dessa år som kompisar, vänner. Min nuvarande hustru, jag skulle aldrig mer leva samman med någon hade jag bestämt, gav mej andra tankar. Gav mej ett barn som jag tackar henne och Gud för. Jag blev pappa när jag var mogen och redo för att bli PAPPA. Ett heltidsarbete, ett livsansvar, en gåva. Hade jag i stället mött en äldre kvinna hade hon kanske på grund av biologisk ålder inte kunnat bli gravid. Men vad leder sådana efterhandsspekulationer till? Nu blev det vi två, vi blev tre och har varit härligt samman i tiotalet år. Inte en dag har min dotter inte velat gå till dagis. Hon älskar sitt dagis, sina kompisar, sina lärare. Jag älskar dem, jag är kompis med Vilma och Elias och Tage och Elisabet och Ester och Myklos, jo, det är jag. Vi kramas och snackas vid varje dag vid hämtning och lämning, de är mellan tre och fyra år. Deras föräldrar och jag är vänner. De är väl i trettio-, fyrtioårsåldern, vi visar aldrig varandra leg när vi ständigt samtalar om våra barn och deras villkor och behov. "Det politiska är personligt", läser jag som rubrik på tre kvinnliga medarbetares tyckande i debatten på DN:s ledarsida. Absolut. Mitt liv är mitt.

Varje liv är personligt,

du väljer dina mentala bollväggar och din livsinriktning och dina prioriteringar. Linda Skugge är ett bra exempel. Från självcentrerad tyckerska har hon genom sina barn utvecklats till en livsviktig rapportör om vardagslivet. Hennes personliga kamp och vilja och ögonblicksskildringar är viktigare än alla vänster-höger-skalor i världen. Och vad glad jag blev när jag läste kolumnisten Britta Håkanssons härliga skildring om förskolans fostrande suveränitet i internationellt perspektiv, tack för den subjektiva, övertygande berättelsen! Den som likt Katerina Janouch i Expressen vill kalla en person av mitt slag "sugar daddy" får givetvis göra det. Orden har absolut ingenting med mitt och vårt liv att göra. Livet, så komplext, så komplicerat, så differentierat, så överraskande, så givmilt, så fantastiskt! Vad är det, egentligen? Att leva, det är att uppleva. Så tror jag. PER RAGNAR

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag