Vi tänker inte se på när kommuner slits sönder

DEBATT. Sverige som vi minns det finns inte längre. Reportaget i SVT:s Uppdrag granskning (28/8) om larmet från Filipstad exemplifierar detta i dess tydligaste form. Filipstad är inte unikt. Kommun efter kommun blöder ymniga ekonomiska sår efter att ha konfronterats med massinvandringens verkliga konsekvenser. Genom att blunda för otrygghet och konsekvent negligera våra varningar, riskerar nuvarande regering och dess företrädare skapa en välfärd endast för eliten. Det sociala kontraktet är slitet itu. Vi tänker göra allt i vår makt för att återupprätta den tillit, trygghet och tro på framtiden som en gång var själva sinnebilden av Sverige.

Bilderna från Filipstad synliggör känslan av uppgivenhet, tomhet och frustration. Vad som en gång var en fullt fungerande kommun där medborgarna kände en trygghet i att det offentliga fanns där som ett skyddsnät existerar inte längre. Frågan etablissemanget nu ställer sig är: Hur kunde det bli såhär? Vad kunde vi gjort annorlunda? Det kan vi tala om för er. 

Ni vägrade lyssna på SD:s varningar

Hur kunde det bli såhär? Hade ni lyssnat på våra varningar om kostnader kopplade till oansvarig migration och dess påverkansgrad på välfärden hade detta inte behövt inträffa. Tyvärr är Filipstad inte ensamma. Vi noterar ett mönster där kommun efter kommun går på knäna – företrädesvis små kommuner på landsbygden. Var fjärde kommun i Sverige går back, antalet kommuner som försämrat sin ekonomi de senaste åren har ökat och trenden är fortsatt vikande. Utrikesfödda är kraftigt överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken och också de som i störst utsträckning tar emot försörjningsstöd. Det ekonomiska kaoset. Den sociala splittringen. Den kulturella krocken. Allt har sammantaget skapat ett läge som inte kan betecknas som något annat än katastrof. Gatan där vi växte upp är borta. Affären har slagit igen. Fotbollsplanen igenvuxen. Vår barndoms stad har raderats ut och ersatts av något helt annat.

Vi kommer aldrig att acceptera att svenska arbetare och pensionärer ska ställas åt sidan till förmån för dyra ineffektiva särlösningar riktade till människor som aldrig bidragit med en krona till svensk välfärd.

Den viktigaste åtgärden nu

Vad ska vi göra nu? Först och främst måste vi sätta stopp för den pågående massinvandringen. Att fortsätta klubba igenom reformer som ger illegala, utan skyddsbehov, rätt att stanna i landet (gymnasielagen) parallellt med att baxa igenom nya reformer som ökar tillflödet (anhörighetsinvandring) är naturligtvis direkt förödande. Vad värre är, det signalerar en djupt rotad och bristande insikt om problemets natur. I den typen av sinnestillstånd är det svårt att begära av regeringen att problemet åtgärdas eftersom de inte är medvetna om problemets existens. 

Fokus bör omedelbart läggas på att de som saknar skäl att stanna i landet snarast ska kunna återvända. Vi måste dessutom skyndsamt sjösätta en rad åtgärder. Bland annat en uppvärdering av medborgarskapet och tidiga krav kopplade till social och kulturell anpassning där språket ingår som en central komponent. 

Dessutom kommer det givetvis att krävas extra resurser till kommunerna från staten för att mildra de värsta konsekvenserna för de som nu tvingas betala räkningen. Svenska arbetare, vård-och omsorgspersonal, arbetslösa och pensionärer med lägst inkomster. Neddragningarna inom välfärden till följd av eskalerande bidrag till migranter slår stenhårt mot dessa grupper. 

Ett skamligt svek av arbetarpartiet

De med helt andra ekonomiska förutsättningar drabbas inte i samma omfattning. De löser situationen via försäkringar och andra typer av särlösningar. Välfärden riskerar således ett bli en sällskapsklubb endast för eliten. Det är skamligt och ett totalt svek av de som en gång i tiden kallade sig för Sveriges arbetarparti. 

Vi kommer inte att acceptera detta. Vi kommer inte att stillasittande se på när små samhällen slits itu och drivs till den ekonomiska avgrunden. Vi kommer inte att acceptera att de svenskar som råkar bo utanför rika storstadskommuner blir ett slags B-lag som aldrig ses och som ingen lyssnar på. Vi kommer aldrig att acceptera att svenska arbetare och pensionärer ska ställas åt sidan till förmån för dyra ineffektiva särlösningar riktade till människor som aldrig bidragit med en krona till svensk välfärd. 

Kommuner i kris. En nation som har förvandlats till något som bara för några decennier sedan var otänkbart. Sverige måste resa sig igen. Och det finns bara ett parti som har kraft och ork att ta itu med problemet. Ett parti som har en plan i detta krisläge. Det partiet heter Sverigedemokraterna.

Av Jimmie Åkesson (SD) 

Partiledare

Oscar Sjöstedt (SD) 

Finanspolitisk talesperson