Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vi står handfallna därför att politikerna inte har brytt sig

Foto: ALEX LJUNGDAHL
Foto: Privat

Det talas nu om att lära, att utreda och analysera. 

Men det finns säkerligen tusentals sidor utredningar redan gjorda om vår usla krisberedskap.

Problemet är att ingen har brytt sig, skriver professor Stefan Hedlund. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | BEREDSKAP Det är en skammens tid för Sverige. Än en gång tvingas vi bevittna hur politiker och myndigheter står totalt handfallna i en akut kris. Katastrofen med skogsbränderna är inte bara en fråga om att vi saknar resurser, exempelvis brandflyg och fungerande helikoptrar. Om de som har ansvar för att något faktiskt görs inte är förmögna att axla detta ansvar kan inga resurser i världen hjälpa.

Saknar intresse

Det talas nu mycket om behov av att lära, av att utreda och analysera. Men det finns säkerligen tusentals sidor utredningar redan gjorda som riktar blixtbelysning mot vår usla krisberedskap. Det är faktiskt bara fyra år sedan den katastrofala skogsbranden i Västmanland. Det enda vi kan lära av dessa omfattande texter är att det officiella Sverige saknar intresse, kanske även förmåga att lära.

 

LÄS MER: Svidande kritiken mot svensk krisberedskap 

 

Massflykt av deltidsbrandmän

Brandförsvaret har varnat för att massflykten av deltidsbrandmän skulle kunna leda till precis det som nu har skett, nämligen en så svag inledande respons att bränder snabbt blir okontrollerbara. Ingen har brytt sig. Kritik har riktats mot att Sjöfartsverkets helikoptrar inte står till omedelbart förfogande, och inte ens har krokar så att de kan användas för vattenbombning. Ingen har brytt sig. Kritik har riktats mot att Försvarsmakten inte har till uppdrag att med sina helikoptrar bistå i brandbekämpning. Ingen har brytt sig.

Problemets kärna är att ingen tycks bry sig

Problemets kärna är just att ingen tycks bry sig, att det alltid är någon annans ansvar. Det är närmast patetiskt att nu tvingas bevittna hur inrikesminister Morgan Johansson och Försvarsmakten inte ens kan klara av att vara överens om vilka regler som gäller. Trots att det gång efter gång framförts kritik om att regeringen måste ha en samordnad krishanteringsfunktion är det ingen som har brytt sig. Ansvaret är fortfarande fördelat på flera departement.

 

LÄS MER: Brandmännen: Vi varnade för detta 

 

Det är symptomatiskt att det dröjde ända till den 20 juli innan statsminister Stefan Löfven, som annars älskar att tala om hur han tar ansvar för landet, kunde bekväma sig att besöka en av brandplatserna. På en fråga från en journalist om hur han ser på oppositionens kritik för att regeringen saknat beredskap svarar han helt uppriktigt: ”Jag bryr mig faktiskt inte”.

Reinfeldt visade samma brist på engagemang

Han kan sannolikt kosta på sig att vifta bort kritik. Under den stora branden i Västmanland uppvisade regeringen Reinfeldt exakt samma brist på engagemang och handlingsförmåga. Man brydde sig inte. Det var upp till frivilligorganisationer att dra det tunga inledande lasset.

I dag är läget långt värre, och det kommer sannolikt att fortsätta att förvärras. Och det gäller inte bara skogsbränder, där hundratals miljoner kronor bokstavligt talat eldas upp. Minst lika allvarlig är krisen för landet lantbrukare. Skördeförluster kommer att driva många i konkurs, och konsekvenserna för svensk djurhållning kommer att bli kännbara under många år framåt. De som måhända kan tycka att detta är bra, då vi inte bör äta kött, bör begrunda förutsättningarna för ekologisk växtodling om vi saknar naturgödsel. 

Om man tillsatt en kriskommission

Liksom konsekvenserna för skogsbruket kunde lindrats om vi snabbt hade förmått samordna en kraftfull respons, med de resurser som faktiskt finns inom landet, hade konsekvenserna för lantbruket kunnat lindras om regeringen tidigt hade tillsatt en kriskommission för att samordna nödvändiga åtgärder, och att snabbt via regeringsbeslut få till stånd nödvändiga undantag från gällande regelverk.

Det dystra facit är att väldigt mycket faktiskt hade kunnat göras, om någon hade brytt sig. Nu tvingas i stället våra grannländer göra heroiska insatser för att reda ut problem vi själva ställt till med. Det är skamligt – för oss.

 

Av Stefan Hedlund

Nationalekonom och professor i öststatsforskning, Uppsala universitet