Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vi sörjer en polis – men de svarta liven räknas inte

Aysha Jones, entreprenör och grundare av Black Lives Matter Sweden.
Foto: Jerker Ivarsson

”Siri play Kumbaya”, för vi behöver sannerligen mer gemenskap och förståelse.

Alla liv är inte värdefulla i Sverige. De svarta liven i förorten räknas inte – de blir bara statistik och hashtags, skriver Aysha Jones, entreprenör och grundare av Black Lives Matter Sweden.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Sverige saknar en polis – och ett växande antal ungdomar vars namn och ansikten är så många så vi inte har plats att minnas dem längre.

Den nationella krisen har varit ett faktum länge. Långt före den hemska skjutning som nyligen resulterade i att en ung polis sköts till döds. Mina tankar går ut till hans familj, och jag ber att han får sin bok på höger axel.

Han var en nyutexaminerad polis med hela livet framför sig. Precis som alla de unga människor som skjuts ihjäl på våra gator och torg. ”Men de var säkert brottslingar, det är inte samma sak”, tänker du nog nu. Och ja, man kan tycka vad man vill om deras eventuella brott och orsakerna som ledde till deras död.

Både du och jag är skyldiga våra poliser och våra ungdomar möjligheten att leva ett långt liv

Men ett liv är ett liv. Och hör och häpna – all lives matter. Det är sant som det är sagt.

Men det begreppet är så fel och falskt. Alla liv är inte värdefulla, för liven i förorten räknas inte. De svarta liven räknas inte. De blir bara till statistik, eller som i modern tid, ännu en hashtag. Och det är likväl mitt fel som ditt. Det är allas vårt fel att vi inte har krävt att våra politiker erkänner våldet som härjar på våra gator som den nationella kris den faktiskt är. Det är inte ett problem som enbart påverkar eller orsakas av oss i förorten.

Rapporterna avlöser varandra om hur mycket av våldet som är kopplat till kriminella gäng som terroriserar våra gator i jakt efter makt. Makt över droghandeln, som trissas upp av suget från de välbärgade områdena. Och vi vet alla vilka som bor där och varför gängskjutningarna sällan beskrivs som ett resultat av efterfrågan på tunga droger bland ungdomar som aldrig syns på löpsedlarna, oavsett hur många linor de drar före utgång en fredagskväll. Men det i sig är en artikel för en annan dag.

Mordet på en ung man

I dag fokuserar vi på det liv som tragiskt och oprovocerat släcktes. Mordet på en ung man, med hela livet framför sig. En man som inte bar ansvaret för den kris som härjar i våra förorter men som fick betala för den med sitt liv. Och så länge denna kris fortlöper är vi alla sårbara och offer för det dödliga våldet, oavsett om du är polis eller inte. Det är först när vi behandlar våldet som en nationell kris, och inte som enstaka händelser i förorten, som skjutningarna kommer att avta. Varken våra ungdomar eller våra poliser ska behöva betala för den här krisen med sina liv. Om du inte kan se det är du tyvärr en del av problemet och inte lösningarna.

I min kurs ”Antirasism i teorin & praktiken” riktar jag strålkastarljuset på många av de problem som präglar vårt samhälle i dag och lyfter de verktyg vi kan använda oss av för att bekämpa hatet, utsattheten, myndighetsföraktet och rasismen. För de hör ihop. Tro aldrig något annat! När skotten ekar och magasinen töms, kan varken relevans, logik eller bricka skydda oss. Bara förebyggande politiska insatser, makten i våra röstsedlar och stärkta samhällen där människoliv värderas högre än vinster och retorik om hårdare tag.

Gemenskap och förståelse

”Siri play Kumbaya”, för vi behöver sannerligen mer gemenskap och förståelse. Förståelse för de strukturer som styr vår värld och som håller vissas hopp och framtid som gisslan. Hur detta gisslandrama leder till misär, obryddhet och desperation. Makten har du och jag, och vill vi så kan vi syna våra politiker och deras insatser i sömmarna. 

Om det någon gång krävs hårdare tag så har det redan gått för långt, och då hjälper inga åtgärder och definitivt inte militära sådana. Men i dag finns det fortfarande en chans. Och både du och jag är skyldiga våra poliser och våra ungdomar möjligheten att leva ett långt liv. 

Det är det minsta vi kan göra.


Av Aysha Jones

Entreprenör och grundare av Black Lives Matter Sweden