"Vi muslimer blir inte arga utan anledning"

Efter en tid av lugn i den hetsiga debatten har nidbildscirkusen kommit i gång igen. Den danska polisen har arresterat tre personer misstänkta för mordförsök på en dansk Mohammed-tecknare, och innan man presenterar några som helst bevis har medierna redan fastställt domen. Västerländska politiker, journalister, men speciellt muslimska organisationer förväntas nu fördöma den ”farliga muslimska terrorismen” och visa sina sympatier för ”yttrandefrihetens hjältar”.

Så fort några enstaka personer av världens 1,5 miljarder muslimer får för sig att göra något dumt, ska vi som europeiska muslimer stå till svars. Vi förväntas fördöma terrorattacker, kvinnoförtryck och könsstympning vare sig det sker i Afrika, Asien eller Amerika. Vilket vi gång på gång faktiskt gör. Men så fort vi försöker att gå till grunden med problemen för att förklara anledningarna till muslimernas frustration och aggressivitet, möts vi av islamofobiska påhopp. Det har blivit tabu för oss muslimer att skylla terrorismen på den amerikanska utrikespolitiken, problemen i Mellanöstern på den Europeiska kolonialmakten och radikaliseringen av muslimska ungdomar i Europa på segregationspolitiken och vardagsislamofobin. Islamofobin är ett allvarligare hot mot vårt demokratiska samhälle än vad många befarar. Å ena sidan har de rasistiska partierna i Schweiz, Österrike, Belgien, Sverige, Danmark och övriga Europa enats genom att definiera muslimerna som den gemensamma fienden och det största hotet mot Europa. Många av argumenten känns igen från 30-talets Tyskland, i detta fall är det dock muslimerna som representerar ”faran”.

Å andra sidan bidrar denna mediala och politiska islamofobi till häftiga och
ibland extrema motreaktioner av ett fåtal muslimer. Tyvärr finns det inom alla religioner och i alla samhällen människor som visar sin protest utanför lagens ramar. Problemet löser sig knappast av att beskylla en hel grupp eller religion, som vissa gör. När man i Danmark av alla länder bestämmer sig för att lära muslimerna en läxa om yttrandefrihet, genom att kränka det alla muslimer har närmast om hjärtat, visar det sig att de själva har mycket att lära om de grundläggande fundamenten i ett demokratiskt samhälle.

Vad ska vi göra med värdegrunder som respekt, samexistens och minoriteters rättigheter när man missbrukar yttrandefriheten för påhopp och kränkningar? Att muslimer är mot yttrandefriheten är en förekommande fördom och ett missvisande argument i diskussionen. I själva verket har många av Sveriges muslimer flytt hit från diktatoriska regimers förtryck och förföljelser – just för att kunna utöva Islam och utrycka sina åsikter i frihetens och toleransens Sverige. Rätten att få utrycka sig är en självklar och grundläggande rättighet de flesta värnar om. Oavsett om man definieras som muslim, sekulär eller bara svensk. Historien har å andra sidan lärt oss att majoriteter kan missbruka denna rätt för att förtrycka de svagare i samhället.

De västerländska medierna var snabba med att visa sina sympatier för karikatyrtecknarna och deras rättigheter. När en iransk tidning, på uppmaning av regimen, utlyser en karikatyrtävling som kränker förintelsens offer var man inte alls lika snabb med försvar och hyllningar. Eftersom vi muslimer inte kan betraktas som en folkgrupp eller en etnisk minoritet har vi tyvärr inte samma lagliga skydd som andra minoriteter i samhället. Skulle sådana kränkningar som nidbilderna faktiskt är ha en homofobisk, antisemitisk eller även sexistisk karaktär skulle åtgärderna se helt annorlunda ut. Det är jag övertygad om.

Kränkningar av muslimer är skrämmande nog vanligt förekommande runtom i Europa. För många muslimer ser den internationella världsordningen mörk ut; man bombar muslimska städer i demokratins namn, man torterar oskyldiga muslimer i rättvisans namn och man förföljer muslimska minoriteter i frihetens namn. En värld som snarast kan liknas vid Orwells 1984. Därför blir en sådan sak som förnedringen av profeten Mohammed outhärdlig om man ser det i sitt globala sammanhang.

OMAR MUSTAFA
Talesperson för Sveriges Unga Muslimer