Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pappa fick bara duscha var 14:e dag

Ulf Elfving Foto: Cornelia Nordström

Det skärs och hyvlas inom äldrevården i var och varannan kommun. Man blir både mörkrädd och förbannad, skriver radioprofilen Ulf Elfving.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Jag såg på tv häromdagen: Underläppen darrar på pensionären Ingegerd i Sollentuna. Hon är rädd och bedrövad. Kommunen ska spara 20 miljoner på hemtjänsten. Ingegerd har en muskelsjukdom som blir värre och värre. Hon behöver hjälp med allting. Och nu ska det skäras ner.

Hemtjänstanställda Sara delar Ingegerds oro:

– Man får hjärtklappning. Hur ska vi klara oss, och hur ska vi kunna hjälpa de gamla, undrar hon i SVT.

Men ordföranden i vård- och omsorgsnämnden är inte bekymrad.

– Konsekvenserna kommer inte att bli så allvarliga. Det är alltid den individuella bedömningen som ligger till grund för våra beslut.

Lugnt och fint alltså. Inga problem. Vi skär ner men ändå inte. Eller vad menar hon?

Pensionärsorganisationerna påpekar att Sollentuna kommun har sagt att man har som målsättning att bli Sveriges bästa äldrekommun när det gäller hemtjänst. Genom att skära ner 20 miljoner? Är det någon som fattar?

 

LÄS MER: Räkna med att ta hem era gamla föräldrar

 

Men Sollentuna ska inte behöva stå vid skampålen ensamma. Letar man runt i landet, ser det ut som om det skärs och hyvlas och karvas i var och varannan kommun.

Västerås, Sundsvall, Malmö, listan kan göras lång - sparniten är intensiv över hela landet.

Det är halverad tid för samvaro och aktiviteter, det är minskning av tiden för matleverans åt de äldre till mellan fem och tio minuter (!) och andra innovativa sparförslag.

Ett exempel är hygienen. När pappa satt på servicehem de sista åren hade han fått tid för dusch var fjortonde dag. Duscha var fjortonde dag, alltså. Det är ju snuskigt!

 Och jag antar att det är likadant i dag på många håll. Det var lika bra att se till att fixa det själv (och det är väl det som vårdgivarna räknar med).

Med visst besvär baxade jag honom ur rullstolen. Satte honom på toalettringen och hjälpte honom att klä av sig. Sen fram med duschslangen och tvålen.

Där satt han på muggen i tvållödder och strilande vatten och skrattade och njöt. För en människa som varit van att duscha varje dag, kändes det som en ren (!) nödvändighet att inte behöva vänta två veckor mellan tvagningarna.

Att känna sig fräsch är en mental boost, som inte blir mindre viktig för att man är äldre. Sen var det rakning och nytvättade kläder, och gamla farsan var rent onödigt tacksam.

Men hur gick det, och hur går det i dag, med duschande och allt annat för de gamla som saknar anhöriga som vill och kan och hinner hjälpa till?

 

LÄS MER: Min 85-åriga mamma måste få komma ut

 

Det finns hur många som helst. Under mammas tid på ett äldreboende fick man gå genom en lång korridor för att komma till hennes rum. Bakom halvöppna dörrar låg gamla människor och ropade "aj" och "hjälp" med jämna mellanrum. Ingen föreföll ha tid att gå in och hjälpa dem.

Det snackas mycket om förbättringar. Löftena haglar, särskilt vart fjärde år. Men det går uppenbarligen åt andra hållet. Man blir både mörkrädd och förbannad.

– Ska det dras ner på allt känns det ännu mer som om man bara är till besvär, säger Ingegerd i Sollentuna.

Det är skamligt att hon ska behöva känna så. Vi lever i landet med världens högsta skatter. Pengar till staten verkar alltså inte vara bekymret.

Snarare hur pengarna används. Kanske kan man rekommendera att det tillsätts en kommission av - opolitiska - experter som granskar vart äldreomsorgens pengar tar vägen och hur de kan användas effektivare.

Eller finns det redan en sådan? I så fall: väck den!

 

En kortare version av texten publicerades ursprungligen på seniorsajten News 55

 

Ulf Elfving 

Radioprofil

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!