DEBATT | SKOLA. Titeln lärare har devalverats under de sista årtiondena och det beror på en myriad av anledningar. Den mediala bilden av skolan som ett sjunkande skepp, där lärare går på knäna, är en sådan anledning och därför är den värd att diskutera.
Det finns saker att kritisera inom skolans värld, såsom exempelvis överdrivet fokus på digitalisering, där det nymodiga på vissa håll har varit viktigare än det som ger störst kunskapsmässig effekt. Kunskapskraven kunde ha varit tydligare; både de förra och de nuvarande. Avsaknaden av spikad undervisningstid innebär att arbetsbelastningen kan se väldigt olika ut mellan lärare, så den borde regleras. Vidare borde visst dokumentationsarbete slopas och mentorsuppdragets omfattning ifrågasättas.
Ständigt dessa missnöjda röster
Varför basunerar jag inte högljutt ut mitt missnöje kring bristerna?
Under de drygt sjutton år som jag verkat som lärare har den mediala rapporteringen gällande skolan mestadels fyllts av kritiska röster som förmedlat vad som skyndsamt måste ändras för att allt inte ska gå åt skogen. Områdena ovan har exempelvis avhandlats väl av olika debattörer år efter år, men har de fullt ut tagits på allvar och hörsammats? Min farhåga är att missnöjeskören tyvärr gjort större skada än nytta, både vad yrkets status och politikerbeslut anbelangar.
LÄS MER: Uppfostra ditt eget barn – sluta skyll på lärarna
Resultatet blir lärarbrist
Dagens relativt svaga elevresultat och arma studiero, i kombination med att debatterande lärare ofta friskriver sig från eget ansvar, är knappast någon vitamininjektion åt omgivningen. Vem vill söka sig till och stanna kvar inom ett yrke där allt verkar vara jobbigt, slitigt och stressigt; där elever underpresterar och gör precis vad de vill i klassrummen oavsett vem som står framför dem? För att nyansera bilden borde lärare som ständigt lyckas med sina elevgrupper och skapar harmoniska klassrum yttra sig mer i media och där berätta om yrkets framsida. Läraryrket är roligt och givande för de flesta av oss nämligen, för annars hade vi sysslat med något annat.
LÄS MER: Snälla föräldrar, allt kan inte handla om era barns diagnoser
Svårt för politikerna
Ur en politikers perspektiv tror jag att flera lärares ständiga rop om att ”vargen kommer” försvagar den receptiva förmågan när problemen verkligen är viktiga och avgörande. Det blir svårt för något särskilt prioriteringsområde att fiskas upp ur ett stort hav av diverse klagomål; det blir svårt att urskilja de olika stämmorna i en tusenhövdad, starkt sjungande kör.
Man bör få veta att lärare idkar självrannsakan och att det finns krafter inifrån som driver på en utveckling. Det ger trovärdighet åt branschen och får de styrande att lyssna mer aktivt när vi sedan väl pekar på brister. Genom att belysa väl fungerande arbetsmiljöer eller metoder riktas ljus mot specifika områden och politiker kan stimuleras att prioritera och sprida kunskaper om dessa över hela landet.
Jag är starkt övertygad om att denna, för många, bakvända logik – där man lyfter mer av vad som verkligen fungerar - är den mest vägvinnande för läraryrkets utveckling och status.
Av Jonas Nilsson
Förstelärare på Stordammens skola, Uppsala
LÄS MER: "Framtidsskolan" som får alla varningslampor att blinka rött
