När ska vi lära oss uppskatta även de som skapar friktion i våra beslut? Jag tänker på det när jag läser Säpos förundersökningsprotokoll. Hundratals sidor där alla nyckelpersoner i Transportstyrelsens IT-säkerhetsskandal förhörs. Det är nyttig läsning, för det tog en bortanför och innanför och gav nyanser till hur en generaldirektör kan dokumentera och skriva på ett “avsteg” från svensk lag.
Svaret? Kultur.
Det handlar i grunden om något som de flesta som har datorer på jobbet känner igen. Snubbarna som sitter i sladdtäta rum och gör våra uppkopplade liv krångligare. Som sätter upp begränsningar på hur vi får använda internet och bygger system som tvingar oss att byta lösenord en gång i månaden. Eller revisorerna. Som med vassa pekfingrar i luften ajabajar, rättar och krånglar till. Det ska inte bara göras om, det ska inte bara göras rätt, det ska också korrigeras in i minsta meningslösa detalj. De uppfattas som paragrafryttarnas paragrafryttare och ibland tänks mörka tankar om att de kanske inte fick tillräckligt med kärlek när de var barn.
LÄS MER: Fridolin och Lövin kan bli krisens stora vinnare
Vi reagerar så här för att vi människor är bekväma som önskar så lite friktion som möjligt i våra liv och arbeten. Det kanske är rimliga känslor, men aldrig på bekostnad av vad som är rätt. Och det är just vad dessa personers ansvar är. Att vara besvärliga för vår skull, för att det ska bli rätt.
I Säpos förhör beskriver en dataskyddsansvarig att han upplevdes som en “nagel i ögat” av kolleger. Och när generaldirektören skulle skriva på det ökända avsteget, lyssnade hon förvisso på sin säkerhetschefs varning och oro, men tog aldrig intryck eftersom hans “personlighet” gör att allt blir “jättestort”, säger hon i förhör.
Vore det inte för dessa besvärliga personer hade vi kanske aldrig vetat om någon skandal. Det var deras besvärlighet som såg till att ett dokument med “avsteg från lagen” skapades, så att generaldirektören åtminstone på papper inte skulle kunna avsäga sig att det hon och myndigheten gjorde bröt mot lagen. Och det var internrevisorn som var jobbig och tjatade om att hon behövde upprätta dokument på att generaldirektören faktiskt både själv förstått och informerat sin styrelse om att de gjort ett avsteg från lagen.
Konsekvensen? En säkerhetsansvarig fick sämre lönepåslag än andra och internrevisorn fick inte rekrytera vikarie, trots att hon stod utan personal och hade stor arbetsbörda, uppges i förhör.
LÄS MER: Inkompetens i säkerhetsfrågor är skäl till ministeravsked
Kulturen på Transportstyrelsen var kanske unik, både i dess extrema arrogans och utdelning av straff. Men här finns också något allmängiltigt att lära. För vi har alla liknande personer på våra arbetsplatser i dag. Istället för att sucka åt dem, klaga på att de begränsar oss, borde vi kanske börja se dem som våra livbojar, våra räddare. Som ibland kanske segar ner vår vardag, upprättar för många dokument och kräver vår noggrannhet. Men som alltid ser till att vi håller oss på rätt sida - för vår egen skull.
De är inte värda dina suckar, utan ett tack.
Det är dags att företag och kolleger börjar uppvärdera de som varje dag försöker rädda världen från nya Transportstyrelsen-skandaler.
Emanuel Karlsten
Journalist och digital rådgivare
