Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi läkare är nästa offer för C:s migrationspolitik

Jag trycker på larmknappen men går signalen fram till ansvariga politiker? skriver Stefan Krakowski. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT
Stefan Krakowski är överläkare i psykiatri.

Snart kommer läkarna att utsättas för påtryckningar om vem som ska bedömas som tillräckligt sjuk eller ensam för att få stanna i Sverige. Samtidigt räcker inte sjukvården till för de människor som redan finns i landet.  

Om Centerpartiet får som de vill står vi inför enorma problem, skriver överläkare Stefan Krakowski.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | MIGRATION. För ett tag sedan ryckte jag in tillfälligt på en nyöppnad psykiatrisk avdelning i norra Sverige. Personalen var helt oförberedd för sina arbetsuppgifter och dessutom kraftigt underdimensionerad.

Det fanns inga rutiner på plats, inga säkerhetsåtgärder vidtagna.

Frågorna var många; hur skulle man hantera strömmen av svårt sjuka patienter som behövde akut vård? Vilka mediciner skulle köpas in till avdelningen? Varför fanns inga säkerhetsrutiner på plats? Alla hade fått larmknappar men det var meningslöst att trycka på dem eftersom det saknades avtal med något vaktbolag. Om någon patient blev våldsam var personalen, som nästan bara bestod av kvinnor, helt oskyddad. 

Hur ska man kunna bedriva vård om det saknas personal och resurser?

Humanitär skyddsgrund

Jag ställer mig samma principiella fråga när Centerpartiet vill driva igenom generösare regler för anhöriginvandring och införa en så kallad ”humanitär skyddsgrund” för de som i framtiden söker uppehållstillstånd i Sverige.

På frågan om vilka som skulle omfattas av de nya reglerna svarar Johanna Jönsson, migrationspolitisk talesperson för Centerpartiet:

”Det kan handla om personer som är svårt sjuka där man vet att personen kommer att dö, av kanske en hjärntumör, om några månader. Det kan vara en äldre person som inte har någon kontakt med någon överhuvudtaget i hemlandet och som också är väldigt sjuk”.

Centerpartiets migrationspolitiska talesperson Johanna Jönsson. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Kräver resurser som inte finns 

Det handlar alltså om att erbjuda uppehållstillstånd till personer som lider av svår sjukdom eller känner sig ensamma med allt vad det skulle innebära i form av massiva insatser från sjukvårdens sida, resurser som vi inte har. Faktum är att svensk sjukvård inte räcker till för de människor som redan finns i landet. Nu kommer läkarna att utsättas för påtryckningar beträffande vem som ska bedömas som tillräckligt sjuk eller ensam för att få stanna i Sverige. Den så kallade gymnasielagen, där tusentals afghanska män utan skyddsbehov ändå fick stanna i Sverige, resulterade i samma press på lärarkåren. De elever som inte deltar tillräckligt aktivt i undervisningen får inga betyg och riskerar därför utvisning. Ingen vet nämligen vad som menas med ”aktivt deltagande”.

 

LÄS MER av Stefan Krakowski: Den svenska kravlösheten gör oss alla till förlorare

 

Orimligt ansvar läggs på läkarna

Nu vill alltså Centerpartiet driva igenom ännu fler ogenomtänkta förändringar av asylgrunden som kommer att innebära att jag och mina kolleger tvingas fatta beslut som kommer att få livsavgörande konsekvenser för den asylsökande. För det finns sällan knivskarpa gränser när det gäller svårartade sjukdomstillstånd. När är en patient tillräckligt sjuk för att få stanna i Sverige av “humanitära skyddsskäl”? När är en patient så pass ensam att han eller hon inte kan skickas tillbaka till hemlandet? De nya reglerna kommer dessutom att medföra ett ännu större tryck på oss läkare att fördela de alltför få sängplatser vi har till vårt förfogande. Tidigare erfarenheter har visat att asylsökande anpassar sig efter de bestämmelser som finns i ett land; ju generösare regler desto fler som söker sig hit. 

Enligt en rapport från Socialstyrelsen från 2015 beräknas ungefär 20–30 procent av asylsökande flyktingar i Sverige lida av någon form av psykisk ohälsa. Alla behöver naturligtvis inte vård men om nya regler införs där fysisk och psykisk ohälsa är ett asylskäl i sig i stället för en reaktion i väntan på ett asylbeslut, står vi inför enorma problem. 

Jag trycker på larmknappen men går signalen fram till ansvariga politiker? 

 

Av Stefan Krakowski

Överläkare, författare och skribent