DEBATT. Den ofrivilliga ensamheten bland äldre i Sverige är för stor. Konsekvenserna är stora, både för individen och för samhället. Ofrivillig ensamhet skapar psykisk ohälsa och den leder till fysisk ohälsa.
Ensamhetskommissionen har samlats för att lyfta problemet. Här riktar vi in oss på de 400 000 personer över 65 år som har stöd via socialtjänstlagen – från trygghetslarm, matleveranser och hemtjänst till dagverksamhet eller särskilt boende. Denna grupp känner sig ensammare än andra. Enligt Socialstyrelsen är det 14 procent av de över 65 år som bor i egna hem som ofta upplever ensamhet, medan det är 19 procent av de som lever på ett särskilt boende.
Här finns inte bara möjlighet att göra mer, det finns en skyldighet. Vi presenterar i dag tre skarpa förslag.
Att bryta ensamhet måste lagstadgas som en kärnuppgift för äldreomsorgen
Att motverka social isolering bland invånarna är en uppgift för kommunerna. Men på få ställen upplevs den som en kärnverksamhet. Idag är det socialtjänstlagen som styr äldreomsorgen. Där nämns i en bisats att äldre ska få möjlighet att ”vid behov bryta oönskad isolering”. I utredningen ”Hållbar socialtjänst” finns flera förslag som stärker äldreomsorgen.
De bör finnas med när regeringen nu bereder ett förslag till ny socialtjänstlag.
Det måste finnas utrymme för samtal och umgänge, exempelvis genom att införa rätt till social tid varje dag. Det kostar pengar, men ensamheten har också ett pris.
Samtidigt har en utredare fått regeringens uppdrag att föreslå en särskild äldreomsorgslag. När nya bestämmelser nu tas fram måste rätten att inte vara ofrivilligt ensam uppvärderas. Att säkerställa att äldre inte är socialt isolerade måste skrivas in som en av äldreomsorgens kärnuppgifter.
Inför krav på policy mot ensamhet i all äldreomsorg
Idag finns inget krav på att äldreomsorgen, särskilda boenden eller hemtjänst, ska ha en policy för att motverka ensamhet. Många jobbar förstås bra ändå, men en policy gör att man måste ta fram en strategi, säkerställa att kompetensen finns och följa upp arbetet. Det är därför det när äldreomsorg upphandlas ställs krav på allt från miljöpolicyer till policyer för textil och tvätt. Vi anser att all äldreomsorg i Sverige ska ha en policy för hur de ska arbeta med att upptäcka och motverka ofrivillig ensamhet. Vi uppmanar kommunpolitiker att genast påbörja arbetet med att införa detta, både i egna verksamheter och som krav i kommande upphandlingar.
Dags för omtag kring hemtjänsten
Situationen för den som har hemtjänst är speciell. Det kommer personer till bostaden, ofta flera gånger per dag, men om det inte uttryckligen står på arbetsordern har de ofta inte tid eller mandat att sätta sig ner och prata. Det blir ohållbara situationer – både för den som får omsorg och för den som ska ge omsorg och ser att en medmänniska skulle behöva en stunds samvaro. Hemtjänsten måste ges tid att vara närvarande, inte bara på plats.
Vi vet att hemtjänsten är komplex. Vi uppmanar regeringen och socialminister Lena Hallengren att tillsätta en utredning som ser över möjligheten till nationell reglering som säkerställer att hemtjänsten ges förutsättningar att också bidra till att minska ofrivillig social isolering. Det måste finnas utrymme för samtal och umgänge, exempelvis genom att införa rätt till social tid varje dag. Det kostar pengar, men ensamheten har också ett pris.
Att jobba för att ingen ska behöva vara ofrivilligt ensam är något vi alla måste hjälpas åt med. Nu uppmanar vi beslutsfattare i kommuner, regioner och i riksdagen att agera.
Ingen ska ha ingen.
Ensamhetskommissionens ledamöter
Amelia Adamo
Ordförande Ensamhetskommissionen, journalist
Eva Eriksson
Förbundsordförande SPF Seniorerna
Lars Stjernkvist
Fd kommunalråd i Norrköping och fd partisekreterare (S)
Ingmar Skoog
Professor i psykologi och föreståndare för Agecap (Centrum för åldrande och hälsa), Göteborgs universitet
Carl-Johan Zetterberg Boudrie
Vd Doro, grundare och finansiär till kommissionen