Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Vi "knarkare" vill inte dö – vi vill överleva

Visa att ni bryr er om oss, vi är inte verbet ”missbrukare” och vi är inte heller bara en siffra i någon forskning, skriver Berne Stålenkrantz.
Foto: Shutterstock och privat

Ansvariga politiker måste införa en nolltolerans mot narkotikadödlighet och börja tillämpa metoder som bevisligen räddar liv.

Det är bråttom.

För annars kommer jag och mina vänner, dem ni kallar för "knarkare", att dö, skriver Berne Stålenkrantz, ordförande Svenska Brukarföreningen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Siffrorna som i går, tisdag, kom från Socialstyrelsen gjorde mig bestört och tårögd. Därför säger jag som ordförande för Svenska Brukarföreningen: Det är nog nu.

Siffrorna visar att antalet narkotikarelaterade dödsfall under 2014 har ökat till 765. Det är en ökning med 30 procent från 2013, då det ”bara” var 589 fall. Siffror som ansvariga politiker nu inte längre kan fly undan från.

Ansvariga politiker måste nu omedelbart se allvaret i att så många av SBF:s medlemmar går en helt onödig död till mötes.

Visa att ni bryr er om oss, vi är inte verbet ”missbrukare” och vi är inte heller bara en siffra i någon forskning. Vi är människor, vi är någons son, dotter, pappa eller mamma – visa nu oss och våra anhöriga att vi är betydelsefulla. 

Jag kräver här och nu, för SBF:s medlemmars räkning, att ni, ansvariga politiker, inför en nolltolerans mot narkotikadödlighet, och det är bråttom.

Sverige har inte mycket kvar att vara stolt över när det gäller narkotikapolitik och hur vi tar hand om den mest stigmatiserande och mest diskriminerade gruppen i svenska samhället, alltså vi som använder narkotika och som av många också kallas för "knarkare”.


Socialminister Gabriel Wikström (S) skrev innan sommaren i en debattartikel att han efterfrågade evidensbaserade metoder för att få ner dödligheten – den finns redan här och nu.

Sverige får nu överge sin signalpolitik och starta upp metoder som bevisats räddar liv, det är konsumtionsrum, heroinförskrivning (för den mest utsatta gruppen av heroinanvändare) och ett nationellt naloxonprogram (ett opiatantidot). Metoder våra grannländer använt sig av under de senaste 10 åren. De såg oss dö och därför infördes beprövade metoder som ger resultat.

Metoder som för övrigt stöds och rekommenderas av bland annat EMCDDA (European Monitoring Center for Drug and Drug Addiction), som är EU:s organ för narkotikaforskning. Om beslutsfattare och politiker inte vill ta till sig av deras forskningsöversikter och rekommendationer – vilka finns det då kvar för er att lyssna på då även de svenska forskarna på området har svårt att få gehör för sin forskning och de tydliga resultat som finns.


Man kan förstås teoretisera och grunna över orsaker till att Sverige nu intagit en topplacering inom EU vad gäller narkotikadödligheten. En topplacering som dessutom kännetecknas av en stadigt uppåtgående trend under åratal. Det vill säga att människor dör i allt snabbare takt.

Vi kan inte vänta mer. Mina kamraters liv kan ju räddas. Vad som krävs är att ansvariga ministrar och beslutsfattare agerar kraftfullt.

Om inte svenska politiker nu tar till sig av rekommendationerna som finns så måste jag tyvärr säga att det i så all är uppenbart att SBF:s medlemskollektiv inte har samma värde som andra medborgare i det svenska samhället. 

Det som styr svensk narkotikapolitik innebär en dödlighet som i krassa ordalag betyder att politisk ideologi och signaler faktiskt är viktigare än att rädda våra liv! 

Det är nog nu.


Berne Stålenkrantz, ordförande Svenska Brukarföreningen