Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi kan inte ha ett könsuppdelat Sverige

Hanna Gadban. Foto: Peter Knutson.

Hederskultur, könsapartheid och oskuldskontroller är nu en del av vår verklighet. Den största utmaningen i ”förorten ” i dag är att detta inte längre sker i skymundan, skriver Hanna Gadban. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Machokulturen i “förorten” exponerades i sin fulaste och mest arroganta form i ett SVT:s reportage den 29 mars och i "Kalla fakta" den 4 april. Kvinnor i förorten var tvingade starta separata kaféer för att kunna ta del av det offentliga rummet och slippa bli utstirrade och kontrollerade av männens blickar. Barn i religiösa friskolor i västra Stockholm delas upp i skolbussar, där flickorna sitter längs bak, medan pojkarna sitter längs fram. Det beror på att pojkarna är bråkiga och måste hållas isär, urskuldar man sig med. Hederskultur, könsapartheid, oskuldskontroller, könsstympning – sådant som vi länge förknippat med kulturmönster, ritualer och religiösa sedvänjor i andra, avlägsna länder och miljöer är nu en del av vår egen svenska verklighet.

Den största utmaningen i ”förorten ” i dag är att detta inte längre sker i skymundan. Åsidosättande av svenska lagar och värdegrunder sker helt öppet och den som sticker ut från mönstret kallas försvenskad, i negativ bemärkelse, och anklagas för kulturförakt. Här lever människor uppdelade i isolerade enklaver utan att beblanda sig med andra, där varje folkgrupp följer eget regelverk, bedriver sin egen lobbyverksamhet och slår vakt om gruppens särart. 

 

LÄS MER: Därför lämnar jag Husby

 

Med facit i hand ser vi nu konsekvenserna av intentionen att olika kulturella sedvänjor ska bejakas till varje pris. Genom åren som verksam lärare i Stockholms förorter fick jag på nära håll se hur ungdomar i dessa delar av Sverige introduceras till kvinnofientliga, antidemokratiska och religiösradikala normvärldar. Dilemmat som uppstår i verksamheten när  skolans värdegrund står i strid mot hemmets värdegrund. Ordet haram – ”förbjudet!”– slängs mot flickor i skolkorridorerna, där pojkar ringaktande kommenterar deras klädstil och beteende. 

Dessvärre gör en del skolor i Stockholms förorter med en kulturellt olikartad elevsammansättning inte sällan avsteg från värdegrundprinciper. Vanligtvis, för att vara tillmötesgående med familjer. Principer att alla människor lika mycket värde och att ingen åtskillnad ska göras mellan pojkar och flickor möts med krav på könssegregerad undervisning, såsom sexualundervisning och gymnastikundervisning. Utmaningen för sådana skolor är nämligen att våga stå upp för skolans värdegrund.

 

LÄS MER: I förorten växer männens diktatur

 

Hur ser då myndigheter och regering på detta nya Sverige? Nyligen har regeringen etablerat “delegationen mot segregation i socialt utsatta områden” där pekas ut fem fokusområden som regeringen ska ägna sig åt. Men här finns inte könssegration nämnt som ett område att se närmare på. 

I en tioårig nationell strategi att förebygga och bekämpa hedersförtryck har regeringen placerat hedersförtryck under rubriken mäns våld mot kvinnor. Att hedersförtryck handlar om olika former av klanförtryck av den karaktär som jag beskriver ovan framgår inte i regeringens rapporter.

För att motverka destruktiva mönster “i förorten” måste vi satsa på en genomtänkt  integrationspolitik. Att vi trots våra olikheter finner en gemensam tillvaro som håller samhället samman utifrån en hållbar värdegrund. Vi kan inte längre ha ett uppdelat Sverige: Ett land där jämställdhet, jämlikhet och lika livschanser oberoende kön hyllas och ett annat Sverige där kvinnor ställs inför patriarkala krav om anpassning till normer som leder tankarna till Saudiarabien.

 

Hanna Gadban 

Debattör och författare

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!