Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi har relativiserat bort ideologins betydelse

Magnus Ranstorp, terrorexpert.

Foto: Victor Lundberg/TT

Stefan Löfven lägger en blomma utanför Frankrikes ambassad.

Foto: Johan Nilsson/TT
Foto: Vilhelm Stokstad/TT

I Frankrike är huvudfokus på att bedriva "krig" mot IS och dess ideologi.

I Sverige är situationen tvärtom. I ivern att inte stöta oss med religiösa krafter har vi relativiserat bort ideologins betydelse, skriver terrorexperten Magnus Ranstorp.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Terrordåden i Paris signalerar en ytterligare eskalering av IS dödliga terrorhot. Men det var knappast någon överraskning för oss terrorforskare.

Sedan Mumbai-attacken i november 2008 så har västerländska säkerhetstjänsterna varnat för att det är en tidsfråga innan liknande regisserade terrorattacker sker på europeisk mark. Den gången var det al-Qaeda. Nu är det IS. Frankrike har länge varit i skottgluggen för jihadister. Om man räknar bort Charlie Hebdo så har franska säkerhetsmyndigheter avvärjt ett par dussin terrorattentat de senaste två åren. Dåden nu skiljer sig åt från tidigare attentatsförsök.

Innan har vi sett högst tre attentatsmän planera enskilda dåd. Dådet i Paris genomfördes av åtta gärningsmän uppdelade i tre grupper. Tre av åtta bodde i Belgien vilket understryker rörligheten inom detta terrornätverk samt hur lätt de opererar över nationsgränser. De blir tydligt alltmer tekniskt sofistikerade och operationellt koordinerade. Återvändande IS-stridande utgör oftare ett allvarligt hot. Det ställer höga krav på samverkan mellan säkerhetstjänster.

 

Men det är svårt att följa terrorister som har stora kunskaper om hur säkerhetstjänster arbetar. Mycket av rekrytering och radikalisering sker över sociala medier i kombination med radikala miljöer offline. Extremister utnyttjar globalisering och teknologisk utveckling för nätverkande, finansiering och även rekognisering per distans. I dag använder IS i allt högre utsträckning krypteringstjänster som går att ladda ner som appar på smartphones. De vet hur de ska gömma sig. Det ställer höga krav på signalspaningsmöjligheter för att över huvudtaget kunna följa med i realtid. Självklart finns här svåra avvägningar mellan integritet och säkerhet.

IS använder också sig av integrerad teknologi på slagfälten i Syrien och Irak som exempelvis minihelikoptrar – s.k. Quadcopters med kamera - för rekognisering mot fienden och kommandostyrning. Alla säkerhetstjänster talar om att det är en tidsfråga innan dessa används offensivt som terrorvapen. Ny teknologi sprids och skapar både möjligheter och nya hot.

En annan avgörande faktor varför Frankrike drabbas är antalet franska medborgare som rest för att ansluta sig till IS. Nästan en tredjedel av alla västerlänningar kommer från Frankrike – av de närmare 2 000 som lever och strider med IS är över 250 kvinnor. En växande segregation, utanförskap och hopplöshet bland ungdomar har blivit en drivhuseffekt för radikalisering. En svårlöst cocktail av tusenåriga sekteristiska konflikter i Mellanöstern sammanflätas med en våldsbejakande och antidemokratisk salafist-jihadistisk ideologi som tillsammans med konspirationsteorier agerar som viktig radikaliseringsmotor.

 

Därför är det lätt för radikaliserare att rekrytera i både Paris och Stockholm. Samtidigt finns grundläggande lärdomar.

Frankrike har förlitat sig allt för mycket och för länge på repressiva verktyg för att stävja våldsbejakande extremism. Fängelser blir ofta enda lösningen. Men den förstärker oftast radikalisering. Tyvärr har Frankrike vaknat för sent när det gäller balansgång mellan repression och prevention.

Problemet för Sverige är ett annat. Vi lever med en svårtillämpad terrorlagstiftning som till synes verkar tandlös. Det förstärks av att lokala förebyggande åtgärder fortfarande lyser med sin frånvaro i många kommuner. Utan ett fortsatt mandat för nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism efter det i effekt går ut i juni 2016 så kommer vi ingenstans med förebyggande åtgärder på lokal nivå. Och extremism lär inte försvinna.

 

I Frankrike är huvudfokus på att bedriva "krig" mot IS och dess ideologi. Överfokus på ideologins betydelse kan skapa polarisering och cementera ett "vi-och-dem"-tänkande som negligerar även samspelet mellan ideologi och sociala orsakssamband som resulterar i växande radikalisering.

I Sverige är situationen tvärtom. I ivern att inte stöta oss med religiösa krafter har vi relativiserat bort ideologins betydelse – den existerar inte som drivkraft. Samtidigt lyfter vi ofta enögt fram sociala faktorer som huvudorsak för varför man åker ner och ansluter sig till IS. Genom denna intellektuella kollaps lämnar vi fältet fritt för extremistiska krafter att växa sig starka i förorter. Utan att vi vågar stå upp för individers grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.

Vilka vägval man väljer när terrorn slår till kräver stor eftertänksamhet. I en tid av flyktingsströmmar och växelverkan mellan olika former för extremism som triggar varandra så kommer även frågan om hur man effektivast motverkar polarisering att bli en av vår tids stora utmaningar.

 

Magnus Ranstorp

Leder forskning av terrorism vid Försvarshögskolan och är Quality Manager vid EU:s Radicalisation Awareness Network Centre of Excellence.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!