Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi har ett ansvar mot omvärlden att ställa om

Johan Rockström.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Johan Rockström.

Foto: Robin Aron

Jag är på väg till Paris för att delta i det kanske viktigaste internationella mötet någonsin – FN:s klimattoppmöte.

Kommer mötet att leverera den julklapp vi alla så innerligt behöver – startskottet för en snabb omställning till en hållbar och fossilfri värld? skriver professor Johan Rockström.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Världens länder möts för att enas om ett avtal som ska kunna hålla oss under en global medeltemperaturökningen på 2 grader, den gräns som FN definierat som farlig. Dessvärre visar stor del av forskningen på att redan vid 1,5 grad kommer det bli farligt, och redan i dag har vi nått 1 grads uppvärmning.

Fortsätter vi som i dag går vi mot 4 graders uppvärmning. Det är en värld vi aldrig skådat, ett tillstånd alla håller med om skulle innebära en katastrof med växande global instabilitet och social oro som följd.

Vetenskapens mardröm dock är att vi människor, redan vid låga temperaturökningar, kickar igång processer som leder till självförstärkande och oundviklig uppvärmning, som exempelvis när vi 2015 ser stora skogsbränder i Indonesien, som ökar utsläppen av CO2 motsvarande Tysklands årliga förbränning av fossil energi, eller när isen nu smälter så snabbt att Jorden blir mörkare och absorberar mer värme från Solen, eller när permafrosten smälter och släpper ut metan…

Planeten riskerar att skicka dubbla fakturor till världen, först i form av självförstärkande uppvärmning, sedan i form av sociala kostnader, som drabbar världens fattigaste hårdast.

Klimatfrågan är i allra högsta grad en rättvisefråga. Nu mer än någonsin krävs att vi alla blir planetskötare och visar solidaritet.

 

Mycket av den globala oro vi ser i dag i form av ökade flyktingströmmar, ekonomisk instabilitet, terrordåd och så vidare går inte att frikoppla från ett förändrat klimat. När människor på Syriens landsbygd inte längre kunde odla sin egen mat efter fyra års extrem torka flydde de in i städerna, vilket bidrog till det kaos som bröt ut. Naturligtvis är fallerade stater, sårbara samhällen och oförmåga att hantera kriser avgörande faktorer för hur illa ett land eller en region drabbas, men det faktum att vi lever i en sammankopplad och komplex värld går inte att blunda för. Om vi inte klarar av att ställa om våra samhällen till fossilfrihet kring 2050 kommer vi ytterligare försvåra vår chans att leva i fred.

Tack och lov ser Parismötet ut att kunna lyckas där tidigare förhandlingar misslyckats. Å ena sidan befinner vi oss i ett unikt läge. Närmare 170 (av 195 länder) har lämnat in sina frivilliga löften om utsläppsminskningar. Detta är ett genombrott, som visar att världens länder förstår att vi sitter i samma båt på vår lilla planet. Dessutom flaggar detta att länder nu ser att fossil-fri energi och hållbar förvaltning av ekosystem, inte bara är nödvändigt, utan möjligt – tack vare den snabba teknologiska utvecklingen under de senaste åren - och har fördelar för jobb, välfärd och rättvisa.

 

Samtidigt finns det skäl till oro. De löften om utsläppsminskningar som länder hittills lovat, adderar upp till en mycket negativ nivå på hela 2,7 graders uppvärmning. Det är lägre än de 4 grader vi nu följer (utan åtgärder) men är långt över planetens absoluta smärtgräns på 2 grader. Och det är osannolikt att Paris kommer att leverera ett avtal i linje med vetenskapens budskap: i princip noll utsläpp av växthusgaser från 2050 eller strax därefter.

Samtidigt blåser en ny vind i klimatförhandlingarna. Vetenskapen är etablerad. Politiker förstår allvaret. Näringslivet är i stort sett med på noterna och ser nödvändigheten att undvika klimatrisker och ser möjligheter i en fossilfri och hållbar framtid. Ett avtal kommer att slutas. Frågan är om det blir tillräckligt ambitiöst och bindande.

Men kanske räcker det att mötet skickar en extremt tydlig signal till världens alla aktörer – såsom investeringsbanker, städer, civilsamhället och företag – att nu vi nu går mot en fossilfri värld och att det inte finns någon återvändo. Med rätt signal och tydliga regler från politiker, så finns det stora möjligheter att modern hållbar energiutveckling kan leverera välfärd och fattigdomsbekämpning. Då kan världen börja omställningen där snöbollen mot en ny hållbar värld börjar rulla av sig själv.

 

Därmed inte sagt att det inte kommer att krävas krafttag. Vad behöver ske här hemma i Sverige då? Vi har bättre chanser än de allra flesta att ställa om vårt samhälle till fossilfritt med bibehållen välfärd, och har därmed en skyldighet att visa världen att det går. Det gläder mig därför oerhört att se regeringen gå ut och säga att Sverige ska bli just det – en av världens första fossilfria välfärdsnationer.

I Sverige kommer det förutom stora investeringar i ny infrastruktur för hållbara transporter, omställning till hållbart lantbruk, krävas att vi skärskådar vår livsstil. Tydliga regler som gör det lätt för hållbar livsstil är ett måste, samtidigt som vi alla engagerar oss i innovativa konsumtionsmönster, som delat ägande och mindre prylar.

Direkt inför Paris mötet kan alla medmänniskor visa sitt stöd genom att skriva under #EarthStatement, ett upprop från forskningen som visar vad som krävs i Paris. Här betonas förutom utsläppsminskningar, hållbar förvaltning av våra ekosystem- som skogarna och haven. De tar nämligen upp hälften av våra utsläpp. Så sätt fart, läs om hur du genom en unik fotokampanj i sociala medier kan visa ditt stöd.

Det är snart jul, ta chansen att bidra till den julklapp vi alla, inte minst våra barn, så väl behöver – en fossilfri värld.

 

Johan Rockström

Professor i miljövetenskap, Stockholms universitet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!