SLUTREPLIK. Tack för svar, Hans Dahlgren. Det är uppenbart att vi lever på olika EU-planeter.
Visst kan man svänga sig diffust med PR-plattityder som ”EU-rabatt”, ”ansvarsfullhet”, ”samarbete” och ”isolationism”. Men sådant handlar främst om ordtrixande. Om jag först begär 200 miljarder av dig och sen erbjuder en ”rabatt” på 50 miljarder, menar du då att jag är generös samt att du är en god förhandlare? I så fall lämnar jag gärna mitt kontonummer.
Försöker hålla liv i euron
Ansvarsfullhet är en annan fin term. I alla tider har expansionistiska maktkolosser initierat ”program” för idel påstått goda ändamål. Pengarna har främst använts för att köpa stöd i områden som annars riskerar att bryta sig loss (som Öst- och Sydeuropa), för att hålla liv i prestige- och vansinnesprojekt (som euron) samt för att finansiera administratörernas egen livsstil.
Att särintressen applåderar beror på huggsexan som omgärdar pengaslussandet. Nyligen höjdes Sveriges medlemsavgift till 45 miljarder (11 miljarder vid EU-inträdet). Ansvarsfullt mot svenska skattebetalare att addera ytterligare 150 miljarder som garanterat kommer att stärka aktörerna vid EU-maktens köttgrytor? Trots att Europas politiska och ekonomiska maktordning då blir ännu mer statisk? Knappast.
Tvångssamarbete
Gällande samarbete så är samarbetet mellan ledare och folk alltid viktigast. Under Europaprojektets guldålder, EG-epoken, drog folk och ledare åt samma håll. EU har däremot expanderat långt utöver det demokratiska mandatet. Ofta smygvägen. Eller genom att, som denna gång, tuta på trots att det folkliga stödet sviktat. Ja, Europas administrationselit samarbetar som aldrig förr. Samarbetet med folket doftar alltmer tvångssamarbete.
Termen isolationism då? När Europaprojektet initierades hade miljoner européer just dött för att rädda rätten till nationellt demokratiskt självbestämmande. Det var inte tu tal om att avyttra politisk makt till ett övernationellt organ. Freden skulle bevaras genom frihandelsfokus. Eftersom demokratiska länder som handlar med varandra sällan krigar.
Magstarkt att kalla oss isolationister
Logiken tjänade Europa väl. När Sovjetunionen föll tycktes Europa äntligen befriat från ett maktcentrum som hotade självbestämmandet. Nu är det EU som sargar Europa genom att slita i självbestämmanderätten. Det är magstarkt att kalla oss för ”isolationister”, vi som försvarar en freds-, demokrati- och ekonomilogik som - på riktigt - stärker snarare än försvagar Europa.
Jag står fast vid att Sveriges regering inte bara vek ner sig utan även sviker Sverige genom sin vägran att tala vuxenspråk.
Av Mark Brolin
Omvärldsstrateg, nationalekonom och författare. Utkommer i juni, i Storbritannien, med boken ”Responding to populism: How to heal broken democracies”.
