Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vi borde ha mer hjärndöd skärmtid

Charlotta LindgrenFoto: Privat
För mig var dataspelet räddningen - annars skulle jag ha blivit galen av mina tankar, skriver Charlotta Lindgren.Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Efter skola och jobb borde vi sätta oss med barnen och ha Ipadtid några timmar, skriver Charlotta Lindgren.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nu ska jag berätta om den fantastiska hjärndödande dataskärmstiden. Ni vet de där spelen man fastnar i och hips vips har det gått två timmar. Vi vuxna behöver det också. En sorts avkopplande stund då vi inte behöver tänka på allt jobbigt i vardagen. Eller kanske bara slippa tänka alls? 

Tiden stod stilla då jag väntade på beskedet om det var cancer eller inte som jag hade i mitt bröst. Sekunderna tickade. Varje sekund kändes som en timme. Varje timme kändes som ett år. Jag befann mig i ett vakuum där väntan på beskedet var allt som uppfyllde mitt inre. Liv eller död. 

 

LÄS MER: Klart sonen formas av att döda i tv-spel 

 

Ett tag innan knölen gett  sig till känna hade jag och min då fyraåriga son börjat spela ett spel tillsammans. Vi matade virtuella djur, skötte om dem, sådde vete och klippte får. Det var roligt. Vi sålde varor i vår egen butik och med hjälp av föremål och andra spelares hjälp kunde vi bygga ut vår bondgård och skaffa fler djur att sköta om. 

Under sena kvällar och nätter tickade sekunderna som allra långsammast. Då tog jag fram den lilla bondgården. Jag plockade ägg från hönorna, sålde dem och köpte mer maskiner till lantbruket. Jag gjorde bacon av grisarna och pyntade gården med hallonbuskar och blomster. Sekunderna gick och blev till minuter och timmar. Natten gick utan alltför mycket svarta tankar och ångest. 
 

LÄS MER: Utbrändhet är inte något som går över framför Netflix 

 

Jag tror att vi alla skulle må bra av att ibland fylla hjärnan med meningslösheter. Att på så sätt slippa tänka på jordens undergång eller morgondagens bestyr. Att bara få varva ned och glo in i en skärm en stund. För mig var det räddningen - annars skulle jag ha blivit galen av mina tankar. Spelet var min yoga, min mindfulness. Jag behövde gå in i en annan värld för att glömma verkligheten en liten stund.
 

Kanske borde vi sätta oss med barnen och ha Ipadtid vi med efter skola och jobb? Några välbehövliga timmar av hjärndödande dataskärmstid. Tack vare det blev min väntan lite mindre lång. Min hjärna fick vila från tankar med dåliga slut. 

Därför tycker jag att man aldrig ska underskatta vikten av att mjölka sina virtuella kor.


Charlotta Lindgren

Fyrbarnsmor och författare