Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi behöver fler som Niklas Strömstedt

Någonting har hänt. Plötsligt hörs musikartister från flera håll som uttalar sig om världsläget. Det visar vad vi kan göra tillsammans om den politiska viljan finns, skriver artisten Love Antell. Foto: Emmalisa Pauly
Niklas Strömstedt framför sin Ace of base-tolkning i "Så mycket bättre". Foto: TV4.
Niklas Strömstedt. Foto: Olle Sporrong

Någonting har hänt. Plötsligt hörs musikartister från flera håll som uttalar sig om världsläget. Det visar vad vi kan göra tillsammans om den politiska viljan finns, skriver artisten Love Antell.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I pauserna mellan reklamen på TV4 visas på lördagar årets ”Så mycket bättre”. Musikavbrotten i reklamtablån har skapat en tittarstorm för att det uppfattas som propaganda. Niklas Strömstedt har tagit ställning i en politisk fråga med sin låttext ”Lyckolandet”.

Jag var själv med i "Så mycket bättre" förra året. Vad man kan och inte kan sjunga om var en viktig orsak för mig att vara med. All musik som har något reellt värde för mig tar ställning. Det är varför jag själv håller på.

Niklas Strömstedt har skrivit sin kanske första låttext mot rasism. Bara det är fantastiskt. Det behövs fler som gör det. Frågan är varför han väntat så länge.

Han radar upp näthatarnas forum ett efter annat i en låt. Nu slår inte helt oväntat hatstormen till mot just honom. Jag läser och begrundar. Är det så här det låter i tv-sofforna? Är det så här Niklas Strömstedts fans låter en lördagskväll? De som gift sig, gjort barn eller skiljt sig till någon av hans låtar.

Vi bombarderas ständigt av åsikter. Är vi verkligen så ovana att höra politisk musik? Som om musik skulle handla om något annat än att ta politisk ställning. Som om underhållning skulle vara befriat från ideologiska frågor.

 

Är jag själv överraskad att det är Niklas Strömstedt som sjunger en låt som ”Lyckolandet”? Kanske. Han som aldrig annars blandar in politik i sin musik. Kanske han tillhör en generation musikartister som sökte andra vägar när punken och proggen redan fanns. Han agenda har mer handlat om popsnickeri än socialskildringar. Varför sabba stämningen med sådant? För honom kostar det här något.

Så varför händer det just nu? Ja till att börja med är ”Happy nation” en så provocerande titel att den bara måste skrivas om till en låt mot SD.

När jag var tonåring på 90-talet var tidsandan ungefär som Fredrik Strage, likgiltig. Det var den ironiska generationen som gällde då. Revolt och samhällsengagemang stod i stället artister som Nirvana eller Public Enemy för. Det var inget som folkkära artister med låtar på Svensktoppen ägnade sig åt.

Nu har någonting förändrats. Plötsligt hörs musikartister från flera håll som uttalar sig om världsläget. Tänk om de också börjar skriva låtar om det.

 

Jag var med på insamlingsgalan för UNHCR som direktsändes från Globen i Stockholm i flera tv- och webbkanaler. Musikartister, produktionsbolag, tidningar, konsertpublik och tv-tittare ställde upp tillsammans och lyckades skramla ihop över 40 miljoner till stöd för flyktingar. Det var så blocköverskridande att David Kinberg-Batra var numret efter mig. Det var ett styrkebesked på vad vi kan göra tillsammans om den politiska viljan finns.

”Lyckoland” heter av ett sammanträffande en låt som jag gjorde i ”Så mycket bättre” förra året. Jag lekte med originaltiteln ”Happyland”, och tänkte att det förstås är en stark titel. Den beskriver motsatsen till det som menas. Motsättningar och konflikter är viktiga ingredienser i alla draman, såväl i kärlek som i politik. Det väcker starka känslor. Det vore omöjligt att skildra mänskliga relationer utan det.

Den här texten är bortglömd i morgon, men en låt lever kvar. Musik är en ventil, starkare och mer uppviglande än många andra uttryck. Skriv en låt i stället!

 

Love Antell

Artist

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!