Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi avkräver ansvar – men tar det inte själva

Nadim Ghazale är polis i Borås. Foto: Polisen
Foto: Instagram

"Kalla faktas" reportage om rasprofilering och ordningsvakternas ingripande i Stockholms tunnelbana träffade mig från alla håll.

Jag är mörkhyad som offren, med ett yrke och mandat att utöva makt mot den egna befolkningen, likt maktutövarna, skriver polisen Nadim Ghazale.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | SÄKERHET. Förra veckan var på många sätt omtumlande för mig. Kyla, gräl och spännande diskussioner på jobbet lämnade mig utan ro. Sen hände två saker som verkligen fick hjärnan att gå på högvarv. Jag såg "Kalla faktas" reportage om rasprofilering och någon dag efter det brakade internet lös över ett ordningsvaktsingripande mot en höggravid kvinna i Stockholms tunnelbana.

Historierna har saker gemensamt

Båda händelserna satte i gång tankar och känslor som jag inte kunde mota bort eller förbereda mig på. Jag kände mig träffad från alla håll.

Det fanns saker som de två historierna hade gemensamt, där de påminde om varandra. Och i mitten stod jag som vanligt. Jag, mörkhyad som offren, med ett yrke och mandat att utöva makt mot den egna befolkningen, likt maktutövarna.

 

LÄS MER: Vi poliser måste visa mer ödmjukhet

 

Jag lever kanske en för stor del av mitt liv på internet. Därför har jag tagit del av många texter, tweets, åsikter och i vanlig ordning ren idioti.

Jag ser vänner som ser ut som jag sprida hat mot polis och ordningsvakter. Jag ser skribenter och politiker tycka att det är rätt åt de utsatta, att offren får skylla sig själva.

Ingenstans ser jag någon ta ansvar

Jag ser journalister som eldar på och spelar över. Jag ser kolleger som försöker sopa under mattan och låtsas som om vi inte profilerar. Jag ser ordningsvakter gömma sig bakom att de enbart gör sitt jobb. Ingenstans ser jag någon stå upp och ta ansvar.

Jag ser alldeles för få polischefer förklara och säga att av detta ska vi lära, utvecklas och bli bättre. Inte heller något offer erkänner skuld eller leverne som föranleder regelbunden poliskontroll.

Påminner om integrationen

Ingen ordningsvakt utrycker att ingripandet kanske inte var proportionerligt i förhållande till förseelsen, att det inte är optimalt att lägga en gravid kvinna på mage.

Vi avkräver gärna andra på ansvar, men tar det ogärna själva. Det påminner lite om integrationsproblematiken; alla vill, men ingen vill bidra.

Man ska dock komma ihåg att maktutövare också är felbara människor. Handlingar och ord påverkar alla. En polis som under flera års tid blir kallad för hora blir påverkad, precis som en förortskille blir av att bli kallad råtta. En aspirant som lyssnar och lär blir påverkad.

Ett större ansvar

Hur vi bör hantera detta ligger en bra bit ovanför min lönenivå, men en sak är klar: detta är något vi borde ha ett system för och arbeta med. Att leva i ett samhälle kommer med ett ansvar. Men tilldelad makt kommer med ett större ansvar.

 

LÄS MER: Jenny, 35, slutar som vakt efter ingripandet i t-banan 

 

Lena Matthijs, polismästare och före detta polisområdeschef för Älvsborg, skriver klokt i ett mejl till mig om ämnet: 

"Proportionalitet diskuteras för lite, liksom alternativa sätt att lösa situationer. Inte så mycket 'vad' utan mer 'hur' saker görs. Bemötande, att erkänna när saker blir fel och be om ursäkt när man profilerat en person som sedan visar sig vara fel. 

Profilering handlar ju till viss del om fördomar. Vi kan inte undvika att använda oss av generaliserande kunskap men vi måste reflektera över det, inse vilka konsekvenserna kan bli, och framför allt ta det lugnare med våldet.

Prata mer, övertyga mer, inte ha så förbaskat bråttom att lösa uppkommen situation. Man kan kräva mer."

Det var varmt, fuktigt och trångt

Jag var runt 10 år när vi åkte tillbaka till Libanon efter flykten till Sverige.

Jag och min mamma lade bagaget på en vagn och körde i väg. Jag minns att det var varmt, fuktigt och trångt. Mamma körde in i en man som stod framför oss, och innan hon hann be om ursäkt lyfte mannen på sin T-shirt vid höften och blottade en pistol samtidigt som han vände sig om. Han visade sig vara säkerhetspersonal och tog med min mamma bort en liten bit och pratade medan jag stod kvar. Hon var säkert borta i max två minuter, men jag minns det som en evighet.

Hur kommer barnet minnas maktutövare?

Det ligger så färskt i minnet att jag kan känna doften av avlopp på Beiruts flygplats medan jag skriver.

Den gravida kvinnan på tunnelbanan hade inte bara ett foster i magen utan även ett femårigt barn vid sin sida.

Undra hur det barnet kommer minnas och se på maktutövare i framtiden? Hur tunnelbaneluften luktade den dagen.

 

Av Nadim Ghazale

Polis

 

FOTNOT: En tidigare version av texten publicerades först hos Borås Dly.