Verklighetskvotera svenska myndigheter

Hur många av Naturvårdsverkets anställda bor i ett område där vargattacker sker? undrar John Gustavsson.
Foto: TT
John Gustavsson, filosofie doktor i nationalekonomi.

Hur många av Naturvårdsverkets anställda bor i ett område där vargattacker sker? Hur många av de som jobbar på Skolverket har tidigare jobbat som lärare eller rektorer?

Det är dags att verklighetskvotera svenska myndigheter, skriver nationalekonomen John Gustavsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. När kvotering diskuteras så handlar det oftast om kvotering efter kön eller utländsk bakgrund. Alla har rätt att få känna sig representerade och få känna att även de kan nå toppen, menar förespråkarna. När det gäller svenska myndigheter så är det dock inte främst människor av ett visst kön eller viss etnisk bakgrund som saknas, utan människor med erfarenhet utanför myndighetsvärlden. 

Hur många av jordbruksverkets tjänstemän har egentligen erfarenhet av att jobba på ett jordbruk? Hur många av Naturvårdsverkets anställda bor i ett område där vargattacker sker? Och hur många av de som jobbar på Skolverket har tidigare jobbat som lärare, rektorer eller pedagoger? Jag vet inte, eftersom myndigheterna inte redovisar vilken bakgrund deras personal har. 

Så kan kvoteringen gå till

Det är i dag lätt att hitta siffror kring könsfördelning, utbildning och andel med utländsk bakgrund bland anställda och chefer på statliga myndigheter, men hur många av dessa som faktiskt jobbat inom det område deras myndighet dikterar över tycks det inte föras någon statistik över alls. Detta måste vi ändra på.

Precis som en mansdominerad arbetsplats kan utveckla en ”grabbkultur” så kan en myndighet dominerad endast av akademiker lätt utveckla en kultur som ser ner på vanligt folk.

Hur skulle då en verklighetskvotering gå till? Den skulle innebära att varje myndighet som efter redovisning visat sig ha en särskilt ”verklighetsfrånvänd” personalstyrka får till uppdrag att i framtiden prioritera rekrytering av människor med yrkeslivserfarenhet från det område myndigheten berör (alltså till exempel jordbruk för jordbruksverket), med målet att andelen av personalstyrkan med sådan erfarenhet ska nå en viss procent.

Särskilt viktigt i Sverige

Den här typen av verklighetskvotering är särskilt viktigt i ett land som Sverige där myndigheterna är förhållandevis självständiga och har befogenhet att fatta många beslut utan att gå via politikerna. För att våra myndigheter ska kunna åtnjuta allmänhetens förtroende, så krävs det att myndigheterna har personal som kommer direkt ur de berörda medborgarnas verklighet.

När en myndighet inte har tillräckligt många anställda ute från verkligheten, så uppstår lätt en ”bubbla” där myndighetens arbete och prioriteringar inte matchar de medborgare vars liv och arbete myndigheten berör.

Akademikerkultur lika illa som grabbkultur 

Precis som en mansdominerad arbetsplats kan utveckla en ”grabbkultur” så kan en myndighet dominerad endast av akademiker lätt utveckla en kultur som ser ner på vanligt folk och inte fullt ut värderar deras upplevda erfarenheter. Detta beror inte på illvillighet från de anställda, utan på att verkligheten är för långt bort från deras arbetsplats, och därför för abstrakt och svår att riktigt ta in.

Skeptiker kanske tycker att det låter anti-intellektuellt eller populistiskt att betona yrkeslivserfarenhet över akademisk expertis. Som filosofie doktor har jag dock mycket stor respekt för akademisk kompetens, och jag har spenderat många långa år med att förvärva just sådan kompetens. 

Trots detta så är jag övertygad om att de bästa resultaten uppnås när akademisk kompetens blandas med jordnära perspektiv och erfarenheter. Det är på tiden att svenska politiker inser det också, och ställer krav på att våra myndigheter verklighetskvoteras.


Av John Gustavsson

Filosofie doktor i nationalekonomi

Tidigare politiskt sakkunnig för SD i EU-parlamentet