DEBATT. Jag är trött på att försvara mitt älskade fosterland i internationella kontakter. Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder. Det hävdar jag med bestämdhet. Men bara den senaste veckan har jag fem gånger fått frågan om det stämmer att vårt land är så farligt som det beskrivs.
Jag brukar svara att ganska mycket är överdrivet och att jag inte har några problem med att röra mig i socioekonomiskt utsatta områden utan att vara rädd. Jag vet ju att skjutningarna säger något annat. Att de svenska rubrikerna vittnar om det motsatta, vårt land blir allt farligare.
I Libanon undrar man över Sverige
Jag kom hem från Libanon för några dagar sedan. Det är ett land som har kraschat helt. Det är brist på allt: mat, medicin, bensin och elektricitet. Att under sådana förhållanden tvingas prata om kriminalitet i mitt hemland är närmast absurt.
Väl hemma googlar jag på orden ”skjutningar, Sverige, döda” på engelska, tyska, arabiska, turkiska och spanska. Jag blir förskräckt, sedan ledsen och förbannad. Det är inte alternativ media som rapporterar om landet i norr där myndigheterna tappat kontrollen. Det är högt ansedda The Guardian, Reuters och The Times och lika prestigefyllda medier i andra länder. De har bland annat läst om en rapport från Brå om antalet skjutningar i jämförelse med andra europeiska länder.
Jan Scherman varnade redan 2004
Vi vet sedan tidigare att svenska politiker och tjänstemän gärna vill påverka enskilda journalister och redaktioner för att rapportera så att det främjar vissa politiska partier. I januari 2004 fick TV4:s dåvarande vd Jan Scherman nog: ”Göran Persson och hans ministrar drar sig inte för att öppet hota medias företrädare. Socialdemokratin har utvecklat en svensk Berlusconi-modell i vilken den politiska makten anser sig ha rätt att styra och kontrollera journalister.”
Om en polis skjuts då ska hela Sverige flagga på halv stång. Gör oss till ett SAMhälle. Till ett enat folk.
När jag var på Ekot och rapporterade om illegala utvisningar av minoriteter till Irak, ringde de från dåvarande moderate migrationsministern Tobias Billströms stab och ansåg att SR:s ledning skulle stoppa mig.
Bagdad Bob-metoder
Men nu är det kört. För alla partier och tjänstemän. Ni kan nämligen glömma att ni kan försöka påverka brittiska, amerikanska och andra utländska mediers journalister.
Regeringen lovade i fjol att den skulle göra allt den kunde för att värna om Sverigebilden. Det gick käpprätt åt helvete. Detta ständiga Bagdad Bob-beteende får landet att vittra sönder. Om regeringen, regioner och kommuner, politiker och tjänstemän lade sin tid på att kurera sjukdomen i stället för att försöka medicinera bort symptomen hade vi inte varit där vi är i dag.
Det tog mig åtta år att skriva boken ”Den svenske gudfadern” (2011). Den blev snabbt en av Sveriges mest lästa böcker. Ungdomar som aldrig läst en bok tidigare skrev på sociala medier att de hade läst sina första bok. Medier ville dock trolla bort den. Bagdadbobbandet var lika stort i våra rikstäckande medier som bland politiker. Min bok handlar om att kriminella är förebilder för ungdomar i invandrartäta områden. Men på DN:s ledarsida anspelade man på att jag själv var kriminell. Surrealistiskt.
Gör oss till ett enat folk
Bäste statsminister: Enda sättet att rädda Sverige är att få alla att känna sig som stolta svenskar. Bygg Folkets hus i varje område med problem. Se till att ungdomar har någonstans att gå där det finns förebilder. Där ska de möta personer som ger dem förutsättningar till att bli något annat än yrkeskriminella. Hur? Jo, på samma sätt som när Sverige var mer homogent och etniska svenska ungdomar klarade sig från kriminalitet tack vare gemenskap i till exempel fritidsgårdar. Jag möttes 1974 av alternativa föräldrar på min fritidsgård. De lärde oss svenska, de gav oss verktyg och möjligheter till en framtid. De gjorde oss till stolta svenskar.
Om en polis skjuts, då ska hela Sverige flagga på halv stång. När en svensk idrottare vinner guld, då ska alla i vårt land känna sig stolta och glada. Gör oss till ett SAMhälle. Till ett enat folk. Med dagens politik är vi ett virrvarr som inte riktigt har en identitet. Ge ungdomarna det, en identitet. Annars kommer rubrikerna om vårt land bara bli större och mörkare.
Av Nuri Kino
Prisbelönt undersökande journalist, författare och grundare av människorättsorganisationen ADFA
