Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vem bryr sig om generation corona?

Kjell A Nordström och Per Schlingmann är aktuella med boken ”Corona Express” som beskriver pandemins långsiktiga konsekvenser.
Foto: Anna-Lena Ahlstrom

Om äldre löper störst risk att drabbas svårt av viruset, är det landets unga som drabbas hårdast av restriktionerna.

Få saker kan vara viktigare än att undvika att den uppväxande generationen blir generation corona, skriver Per Schlingmann och Kjell A Nordström.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. För att försöka förstå hur unga människor tänker har vi givit namn åt de olika generationerna. En slags förenkling av deras värderingar och agerande. Många minns säkert Generation X, den ironiska generationen födda mellan 60- och 80-talet. Därefter kom Generation Y och Z. De som växer upp nu kommer givetvis att präglas av pandemin. Allt annat vore konstigt. Unga vuxna som studerar eller precis äntrat arbetsmarknaden blir Generation C.  

Generation Corona. De vars liv helt stöps om av Coronakrisen.

Jobben försvinner

Medan medierapporteringen handlar om dödstal, smittspridning och vaccination sker en annan utveckling i det tysta. För om äldre löper störst risk att drabbas svårt av viruset, är det landets unga som drabbas hårdast av restriktionerna. 

Svaret är naturligtvis inte att låta smittan härja fritt, men vi måste ha mod att avstå symbolåtgärder som att stänga krogarna klockan 20.

Många vittnar om att kvaliteten i undervisningen försämras av distansundervisning och att centrala prov ställs in. Det finns i dag i princip inte några jobb kvar som inte kräver erfarenhet. Trösklarna för att få de jobb som är kvar är skyhöga. Besöksnäringen räknar med att 100 000 jobb har försvunnit. Generation C riskerar att bli den första generationen i modern tid som får det sämre än sina föräldrar.

Skadlig symbolpolitik

Svaret är naturligtvis inte att låta smittan härja fritt, men vi måste ha mod att avstå symbolåtgärder som att stänga krogarna klockan 20 för att visa politisk handlingskraft. I ivern att framstå som handlingskraftiga får vi inte offra de långsiktiga effekterna för den unga generationen. Dessutom är det viktigt att så långt som möjligt använda offentliga resurser på ett sådant sätt att branscher som anställer många unga inte slås ut för lång tid framöver. 

Just i de branscher som sysselsatt många unga – till exempel besöksnäringen – finns företag som tappar mer än hälften av sina intäkter, ja till och med 100 procent. Många krögare vittnar om att i princip inga unga finns kvar bland personalen och att de nu, med befintliga restriktioner, är ytterst nära konkurs. Stöd har utlovats, men många företag väntar desperat på dem.

Kulturell och social öken

Vad kan och bör skyddas? Få saker kan vara viktigare än att undvika att den uppväxande generationen blir Generation C. Men det är ju samtidigt också så att kultur, idrott och mötesplatser är en nödvändig del av det goda samhället. Lek, samvaro och reflektion gör oss till människor. Om restriktionerna fortgår – vilket vi sannolikt får räkna med att de helt eller delvis gör under hela detta år – så riskerar vi att få se verksamheter som går under och städer som töms på mycket av det som gör dem attraktiva. Generation C riskerar dessutom att få leva i städer med kulturella och sociala ökenområden. Platser som saknar allt utom det strikt funktionella.  

Det är uppenbart att den typ av krisåtgärder som regeringen infört är till god hjälp, inte minst för storföretagen och tillverkningsindustrin. Men, de hjälper inte i samma utsträckning nöjesparker och teaterscener som tvingats vara stängda, eller hotell, barer, restauranger, skidanläggningar och eventföretag.

Nu behövs en samordnare

Är det någonting pandemin så här långt har lärt oss så är det att vara pragmatiska. Låt oss därför komma med ett förslag. Vore det inte dags att tillsätta en särskild samordnare med en enda uppgift; att säkerställa att så många företag som möjligt som anställer unga kan räddas? 

Vi vet att förutsättningarna naturligtvis är väldigt olika beroende på verksamheternas karaktär. En samordnare av detta slag bör därför ha ett brett, kraftfullt mandat och spelutrymme. Det behövas en typ av Coronaakut för de verksamheter som drabbats allra hårdast och där de generella stöden inte är tillräckligt träffsäkra.

Utmana systemet

En utmaning som ofta nämns är hur en lösning av detta slag skulle förhålla sig till EU:s konkurrenspolitik. Men låt inte detta bli problemet. Om det någon gång är rätt tillfälle att utmana systemet så är det nu. Den unga generationen står på spel. 


Av Kjell A Nordström

Per Schlingmann

Nordström och Schlingmann är författare och rådgivare. De är aktuella med boken Corona Express som beskriver pandemins långsiktiga konsekvenser.