DEBATT. Europas och Sveriges klimatomställning kan inte stå under tyranners kontroll, det är en slutsats som redan nu bör dras av Putins avskyvärda anfallskrig mot Ukraina. Tysklands obegripliga vägval att försöka fasa ut kol- och kärnkraft med rysk gas ligger blottat. Som en reaktion på kriget har gasledningen Nord Stream 2 stoppats från att tas i bruk och ägarbolaget har gått i konkurs. Skulle EU:s import av Putins gas helt upphöra kommer det få stora konsekvenser för Europas ekonomier, ett faktum som gjort sanktionerna mot Ryssland svagare
Sveriges ekonomi kommer givetvis påverkas av energisituationen på kontinenten, men vi är relativt sett mycket bättre rustade med en i det närmsta fossilfri energiproduktion. Det finns inga andra slutsatser att dra nu än att expansionen av denna fortsatt måste påskyndas. Förutsättningarna att öka produktionen av vindkraft – inte minst till havs där den är mer stabil – bör stärkas ytterligare. Först och främst handlar det om bättre tillståndsprocesser, men långsiktigt är det också en statlig angelägenhet att stötta utbyggnaden finansiellt om marknadsviljan mot förmodan skulle svikta framöver.
Kärnkraften kan ersättas
”Kärnkraften då!?”, ropar då högern i falsett. Den kommer fortsatt ha en central roll i södra Sverige kommande decennier – och visst bör politiken stötta forskning för att utveckla modernare reaktorer. Men på längre sikt går kärnkraften att ersätta om politiken möjliggör kraftigt utbyggd förnybar elproduktion, rustar kapaciteten i elnäten, och sätter upp långsiktiga stöd- och styrmedel för att etablera tillräckliga lagrings- och vätgastekniker.
Europa måste klara sina klimatåtaganden och osvikligt försvara demokratin, då kan inte tyranner äga makten över omställningsmedlen.
Alla förnuftiga politiker väljer en sådan lösning före en som innebär fortsatt förvar av radioaktivt kärnavfall i tiotusentals år. Det destabiliserade säkerhetspolitiska läget och rapporterna om strider kring ukrainska kärnkraftverk påminner oss också om de risker som anläggningarna utgör om de utsätts för attentat.
Ställ hårdare krav på andra länder
Statens ansvar för att Sveriges energi- och industriomställning genomförs målinriktat måste skärpas rejält. Det gäller längs hela linjen: möjliggörande av större elproduktion, investeringar i stamnät, skärpt offentlig kontroll över regionala nät och stöd till energieffektivisering. Inga finanspolitiska ramverk får stå i vägen för det.
Vi måste också skärpa kraven på andra länder. Även om EU, med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz i spetsen, nu verkar komma till insikt om behovet av att investera i fossilfri energiproduktion måste Sverige markera mot de medlemsländer som inte är beredda att göra den prioriteringen. Då menar jag inte att vi ska hota med att klippa kablar söderut – vi ska så klart exportera elöverskott och bidra till balans i vår närhet. Men vi har helt nödvändiga industriomställningar att genomföra i Sverige och mycket av den energiproduktion vi bygger ut kommer vi själva behöva.
Kinesiska metaller lika illa som rysk gas
Det finns ytterligare en dimension av ansvar som svensk politik måste axla bättre. Energiomställningen bygger på tillgång till viktiga metaller och mineral som används i den bärande tekniken, exempelvis i vindkraftverk och elbilar. I vår berggrund finns stora fyndigheter av dessa, men vi öppnar inga gruvor för att bryta dem.
En överväldigande majoritet av metallerna på världsmarknaden kommer från Kina. Även här har alltså ett beroende byggts upp som riskerar att leda till stora konsekvenser om det säkerhetspolitiska läget försämras ytterligare. Skulle Kina framöver agera aggressivt mot Taiwan skulle metallberoendet försämra EU:s sanktionsstyrka betänkligt.
Stryps exporten riskerar det att sänka såväl omställning som ekonomier. Alla som nu förfasar sig över Tysklands utsatthet i relation till rysk gas bör inse att Sverige och EU:s beroende av kinesiska metaller kan bli minst lika farligt.
Sverige kan bidra med viktiga metaller
Sveriges mineralpolitik bör därför vässas så att den bidrar med viktiga metaller i omställningen, minskar regionala klyftor och ser till så att mer av vinsterna från ny gruvverksamhet stannar lokalt. Det kräver en kombination av åtgärder som mer förutsägbara tillståndsprocesser för brytning, höjda skatter via mineralersättningen, stöd till tekniksprång och tydligare samverkansplaner mellan bolag och närområden.
Dessutom behöver återvinningen och insatserna för att använda metallerna mer energieffektivt kraftigt förbättras – målet måste vara att på längre sikt nå fram till en cirkulär metallförsörjning. Dessvärre är vi långt ifrån en sådan i dag, därför behövs initialt större brytning.
Europa måste klara sina klimatåtaganden och osvikligt försvara demokratin, då kan inte tyranner äga makten över omställningsmedlen.
Av Kalle Sundin
Utredare vid fackliga idéinstitutet Katalys
