Andelen beviljade ansökningar av personlig assistans sjunker stadigt. Endast en av sju ansökningar om assistansersättning beviljas enligt Försäkringskassans senaste siffror. 2014 var det mer än tre gånger så många. Tidigare beviljad assistansersättning blir dessutom allt oftare indragen eller decimerad.
Enligt LSS ska assistansersättning beviljas för grundläggande behov, om behoven uppgår till minst 20 timmar per vecka. Som grundläggande behov räknas personlig hygien, måltider, att klä på och av sig, samt kommunikation med andra, men även annan hjälp som kräver ingående kunskap om personen och dennes funktionsnedsättning. Principen är att om du inte kommer upp i 20 timmars behov, får du inget stöd alls från staten. Du har fortfarande rätt att ansöka om stöd från kommunen, men även detta stöd minskar.
Minskningen av stödet till personer med funktionsnedsättning sammanfaller med att regeringen under de senaste två åren upprepade gånger påpekat att kostnadsutvecklingen för personlig assistans måste bromsas. Något som bortförklaras som en ren tillfällighet av både regeringen och Försäkringskassan.
Försäkringskassan motiverar i stället åtstramningarna med att de följer rättspraxis och framför allt två domar i Högsta Förvaltningsdomstolen. Domarna ger en snävare bedömning av vad som anses vara grundläggande behov än vad som var det ursprungliga syftet med LSS. Detta har kraftigt minskat möjligheten att komma upp i behovet av 20 timmars personlig assistans i veckan. Konsekvensen blir naturligtvis att allt färre personer beviljas insatser inom LSS.
Domarna som Försäkringskassan hänvisar till är prejudicerande, det vill säga vägledande för hur lagen kan tolkas. Försäkringskassan ska alltså följa dessa domar. Men den ändrade bedömningen kom dock långt efter domen som berör grundläggande behov - först efter att myndigheten fått regeringens regleringsbrev som gav dem uppdraget att bryta utvecklingen av antalet timmar.
LÄS MER: Jag ska inte tro att jag har rätt att jobba
Lagens intention upprätthålls inte längre och när rättsläget på detta sätt har förändrats krävs en lagändring som återupprättar LSS.
Uttalandet den 29 maj från ansvarig minister Åsa Regnér kan tolkas som en begynnande insikt hos regeringen. Regnér öppnade för att göra en lagändring om det finns ett samband mellan de vägledande domarna och neddragningen av personlig assistans. Ministern inväntar rapporter från Försäkringskassan och Socialstyrelsen efter sommaren och lovar att överväga en lagändring om det visar sig att ”verkligheten har förändrats i förhållande till lagens intentioner.”
Vi har med stigande oro bevittnat förändringen av verkligheten. Varje dag drabbas nu familjer och individer av regeringens politik och tillämpning av lagen. Varje dag inskränks människors funktionsrätt – rätten att fungera i samhällets alla delar på lika villkor. Redan 2014 fick Sverige skarp kritik från FN för att Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inte införlivats i svensk lag. Vid samma tidpunkt fick vi också kritik för inskränkningar i den personliga assistansen.
LÄS MER: Hjälp mitt barnbarn, Försäkringskassan
Det finns starka skäl att tro att den kostnadsökning vi ser, till stor del kan förklaras av naturlig utveckling. Det är redan klarlagt att en övervägande del av kostnadsutvecklingen beror på folkökning, att assistansen får behållas efter 65, att assistenternas löner ökat och att livslängden hos assistansberättigade blir allt högre. Den frihet som LSS syftade till att skapa gör också att fler i dag tar vara på de möjligheter som ges att leva ett liv som andra. Att arbeta, ha ett socialt liv eller engagera sig i föreningsliv.
I dag, torsdag, är ansvarig minister kallad till Socialutskottet. Då har hon chansen att redovisa hur regeringen kommer att agera. Om inte regeringen frivilligt ändrar lagen ligger ett förslag på utskottets bord som kan tvinga dem. Oavsett vilket behövs en lagändring nu.
Emma Henriksson (KD)
ordförande Socialutskottet
Lars Ohly
ordförande Funktionsrätt Sverige
