Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför vill inte S införa bidragstak?

Bidragen tränger undan pengar som behövs till skolan, sjukvården och omsorgen. Sverige är i stort behov av reformer, skriver Benjamin Dousa. På bilden finansminister Magdalena Andersson (S).Foto: KARIN WESSLEN/TT
Benjamin Dousa, förbundsordförande för Moderata ungdomsförbundet.Foto: MUF

Dagens bidragspolitik är ett hån mot alla som faktiskt jobbar och anstränger sig. 

En familj med fyra barn i Stockholmsområdet som lever på försörjningsstöd kan få 33 014 kronor i månaden, skriver Muf:s ordförande Benjamin Dousa.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Socialdemokraterna har nu haft regeringsmakten i fem år och kombinerat en politik av hög asyl- och anhöriginvandring, tillsammans med västvärldens sämst fungerande integrationspolitik. Statsminister Stefan Löfven lovade under valrörelsen 2014 att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet, men resultatet är nu det rakt motsatta. Vi ligger i den absoluta botten med länder som Spanien och Grekland, och vi är ett av bara tre länder i hela EU där arbetslösheten i stället ökar. 

Sverige behöver tuffa bidragsreformer – men varför vill inte Socialdemokraterna införa ett bidragstak?

Hög invandring och generösa bidrag

Hög invandring med fri tillgång till generösa bidragssystem hänger ihop med utanförskap och segregation. Socialdemokraternas bidragspolitik fräter på tillit, sammanhållning och trygghet i det svenska samhället. I områden där få jobbar, som i exempelvis min egen stadsdel Rinkeby-Kista, ökar möjligheten för kriminella gäng att växa och ta över.

Bidragen tränger även undan pengar till skolan, sjukvården och omsorgen. Bland annat kommer den stora invandringen från länder med låg utbildningsnivå att fördubbla statens kostnader för grundskyddet i pensionssystemet. I dag uppgår kostnaderna till cirka 43 miljarder. Pensionsmyndighetens prognos visar att kostnaden fördubblas fram till 2060, det vill säga öka till cirka 86 miljarder. 

Att enbart fem procent av de nyanlända lyckas etablera sig på arbetsmarknaden är en katastrof.

Enligt tankesmedjan Timbro är Sverige redan i dag det EU-land som spenderar mest arbetsmarknadspolitiska medel som procent av BNP på anställningssubventioner. För 2017 beräknades summan för subventioner, på totalen, till 18,7 miljarder kronor vilket är en ökning med över en miljard från 2014. 

Folk borde göra rätt för sig

Kommer man hit ska man också förväntas att göra rätt för sig. Det måste vara grundregeln. Det verkar även Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet tycka i teorin, då målet är att nyanlända ska jobba eller utbilda sig efter två år. Men insatserna har knappt gett effekt – i dagsläget har endast var tjugonde nyanländ en anställning utan subvention efter två år. 

Att enbart fem procent av de nyanlända lyckas etablera sig på arbetsmarknaden är en katastrof. Särskilt när Svenskt Näringslivs beräkningar visar att en genomsnittsperson i yrkesaktiv ålder som inte är sysselsatt kostar det offentliga 71 000 kronor om året. 

33 000 i månaden – vilket hån!

Dagens bidragspolitik är ett hån mot alla som faktiskt jobbar och anstränger sig. En familj med fyra barn i Stockholmsområdet som lever på försörjningsstöd kan få 33 014 kronor i månaden. Om en av föräldrarna börjar städa, köra buss eller får jobb inom hemtjänsten, minskar den samlade inkomsten till 32 994 kronor, och om båda föräldrarna börjar arbeta heltid ökar den endast till 34 364 kronor enligt riksdagens utredningstjänst. Vill regeringen på allvar lösa integrationen så behövs ett bidragstak.

Det är uppenbart att Sverige är i stort behov av jobb- och bidragsreformer. Regeringen själva räknar med att socialbidragen kommer att öka med nästan 14 procent kommande åren. Därför behövs en integrationspolitik med lägre bidrag och skatter, höga förväntningar och krav, och som betonar den enskildes eget ansvar.

 

Av Benjamin Dousa

Förbundsordförande Moderata ungdomsförbundet