Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför tiger regeringen om förföljelsen av kristna?

När ska regeringen Löfven erkänna Seyfo, folkmordet på armenier, assyrier, syrianer och pontiska greker? undrar Lars Adaktusson.
Foto: CARL-OLOF ZIMMERMAN/TT
Lars Adaktusson, utrikespolitisk talesperson för Kristdemokraterna.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

Att kristna är världens mest förföljda religiösa grupp förbigås med tystnad. I regeringens utrikesdeklarationer 2014 till 2018, när IS folkmord pågick i Irak, nämndes inte vid något enda tillfälle att det var kristna som våldtogs och avrättades. 

Varför inte ta tillfället i akt och bryta tystnaden på minnesdagen av Seyfo? skriver Lars Adaktusson (KD). 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Mörka kapitel i mänsklighetens historia knyts samman i ett enkelt minnesmonument i Armeniens huvudstad, Jerevan. Sju ord med bokstäver i svart, en gång uttalade av Adolf Hitler, möter besökaren: 

”Vem kommer i dag ihåg utrotningen av armenierna”? 

Förmodad glömska och tystnad från omvärlden ingick i Nazitysklands cyniska planläggning av Förintelsen. Minnesmonumentet i Jerevan finns för att visa på motsatsen – och hedra 1,5 miljoner oskyldiga människor som förlorade livet i samband med Seyfo, det folkmord som genomfördes i Osmanska riket 1915. 

Turkiets orimliga linje

Övergreppen mot armenier, assyrier/syrianer och pontiska greker är ett av 1900-talets värsta illdåd och ett dystert faktum som inte sällan betraktats som en historisk kuriositet. Det gäller främst i Turkiet där det fortfarande i dag är straffbart att erkänna folkmordet och det egna landets ansvar för det som skedde. 

Tystnaden är en av orsakerna till att omvärlden svek när Islamiska staten 2014 mördade, våldtog och förslavade den kristna befolkningen i Irak

Detta är ovärdigt och ohållbart, folkmordsförnekandet borde för länge sedan ha ersatts av en genuin försoningsprocess där de historiska arkiven hade öppnats och övergreppen erkänts. Sedan länge borde Turkiet ha uppfyllt sina folkrättsliga åtaganden vad gäller skyddet av kristet kulturarv och bevarandet av historiska minnesmärken knutna till assyrier/syrianer.

Kristna är hårt pressade i dag

Att erkänna folkmordet 1915 är att hedra minnet av de människor som berövades sina liv, men det är också en påminnelse om vår tids förföljelse av kristna. I Turkiet är kristna i dag hårt pressade av växande muslimsk nationalism och extremism. Den internationella organisationen Open Doors larmar om omfattande diskriminering, om ett växande antal våldsincidenter mot assyrier/syrianer och om ”starkt förtryck och fientlighet” i främst sydöstra Turkiet. 

Martin Luther King har sagt att ”den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”. Sanningen i påståendet illustreras av västvärldens passivitet kring det som drabbar och genom åren har drabbat kristna i Mellanöstern. 

Tystnaden är en av orsakerna till att omvärlden svek när Islamiska staten 2014 mördade, våldtog och förslavade den kristna befolkningen i Irak. Tystnaden bidrog till ett regelrätt folkmord på de grupper som genom århundraden levt och brukat jorden kring Nineveslätten och Mosul.

I grunden en fråga om anständighet  

Att minnas är att ta ansvar och visa respekt, men det är också att dra slutsatser och agera så att ondskan inte upprepas. Alltfler regeringar och nationella parlament erkänner att det var folkrättens värsta och mest avskyvärda brott som begicks 1915. Europaparlamentet har erkänt folkmordet, Sveriges riksdag har fattat samma beslut, men den svenska regeringen vägrar. 

Ett officiellt erkännande av det armeniska folkmordet är i grunden en fråga om anständighet och ett sätt att visa solidaritet med offren och deras anhöriga. Hittills finns inget som tyder på att regeringen vill inse detta, tvärtom är det ignorans och ointresse som präglar den svenska inställningen. 

Inte ens IS talade man klarspråk om

Att kristna är världens mest förföljda religiösa grupp förbigås med tystnad. I regeringens utrikesdeklarationer 2014 till 2018, när IS folkmord pågick i Irak, nämndes inte vid något enda tillfälle att det var kristna som våldtogs och avrättades. 

I april infaller minnesdagen av Seyfo. När offren och deras familjer hedras, när övergreppen och lidandet lyfts fram öppnas möjligheter till reflexion och självprövning. Regeringen borde ta vara på den möjligheten; det är hög tid att bryta tystnaden, erkänna folkmordet och handfast agera mot förföljelsen av kristna. 

Så att det oerhörda som hände, inte händer igen.


Av Lars Adaktusson (KD)

Riksdagsledamot, utrikespolitisk talesperson