Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Varför skulle svenskar vara mer jämställda?

Tv-serien Kungamordet visade att våldet mot kvinnor - oavsett om förövaren är svenskfödd eller inte - bygger på samma patriarkala strukturer. Det anser Gudrun Schyman, talesperson för feministiskt initiativ. Det görs ofta gällande att "vi" är bättre än "dem" på jämställdhet, som när folkpartiet presenterade förslaget att tvinga invandrarflickor att delta i sexundervisning. Det är helt fel väg att gå, skriver Schyman i dag.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I serien Kungamordet på SVT uppmärksammades mäns våld mot kvinnor. Där slår finansministern Gert Jakobsson, som spelas av Reine Brynolfsson, sin fru. Till slut sätter hans fru, som spelas av Marie Richardson, stopp för både misshandeln och för makens eventuella statsministerpost. Sheraye Esfandyari spelar den kurdiska praktikanten Yasemin, som jobbar för Gert och som nästan mördas av sin familj för att hon inte vill bli bortgift. I båda fallen handlar det om mäns våld mot kvinnor - och det handlar om samma unkna patriarkala strukturer.

I samhällsdebatten görs ofta gällande att "vi" (svenskar) är bättre än "dem" (invandrare).
Nyligen presenterade folkpartiet ett förslag om att avskaffa den rätt som ger elever möjlighet att i undantagsfall få slippa viss undervisning i skolan om speciella skäl föreligger. Folkpartiet vill alltså helt avskaffa den möjligheten och i stället tvinga invandrarflickor att delta i sexundervisning. Men den här typen av retorik och partipolitiska utspel riskerar att öka de främlingsfientliga krafterna i Sverige. Det faktum att en utredning, doktorsavhandlingen "Utbildning på (o)lika villkor" av Sara Högdin, 2007, visat att mer än var fjärde utlandsfödd flicka hindras från att delta i idrott, simning eller sex- och samlevnadsundervisningen, är en viktig signal till diskussion i en svår fråga.

Hur gör vi när föräldrarnas rätt att bestämma över sina barns uppfostran kolliderar med barnens rätt till en allsidig undervisning? Enligt internationella konventioner har familjen rätten att låta barnen gå i skolor som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelse. Är verkligen en skärpning av lagen lösningen på den konflikten? Ska flickorna simma i bassängen med kläderna på? Ska det bli polishämtning till sex och samlevnadsundervisningen? Är inte dialog att föredra framför konfrontation? Kanske kan ökade resurser ge möjlighet till delade grupper?

Frågan tål alltså att diskuteras men det är också viktigt att se hur problemet beskrivs. Själv får jag problem med folkpartiets retorik (som jag utgår ifrån är ideologiskt förankrad) när de argumenterar för avskaffandet av rätten till undantag. Folkpartiet tycks mena att "svensk-svenskar" är mer jämställda än inflyttade personer. "För flera av dessa flickor (läs invandrarflickor) kan skolans samlevnadsundervisning i själva verket vara en plats att få diskutera frågor om jämställdhet, som inte annars diskuteras i hemmet." (DN-debatt 6/3). Folkpartiets retorik leder till en tanke om "vi" svenskar som jämställda och "ni" invandrare som ojämställda. Tanken om "vi" och "dom" är precis den retorik som främlingsfientliga krafter brukar använda sig av för att tala om oss själva som förträffliga och invandrare som sämre. Det går inte att blunda för att folkpartiets val av retorik (och ideologi?) ligger farligt nära sverigedemokraternas och Dansk Folkepartis politik.

Dessutom är all undervisning i skolan ålagd att ha ett jämställdhetsperspektiv. Läroplanen ger ett tydligt budskap om att skolan ska motverka stereotypa könsroller och ge flickor och pojkar en likvärdig utbildning. Men finns det någon undersökning som visar att skolans, speciellt sex- och samlevnadsundervisningens, samtal om jämställdhet är bättre än de samtal om jämställdhet som förs hemma vid en del köksbord hos invandrade personer? Hur är det möjligt för folkpartiet att dra alla invandrade personer över en kam - som om invandrade personer skulle vara en homogen grupp? I Sverige finns det både "svensk-svenska" och invandrade familjer som lever i oerhört patriarkala mönster och som absolut inte praktiserar jämställdhet - varken vid köksbordet eller i något annat rum. Att osynliggöra pluralismen i vårt samhälle, genom att klumpa ihop vissa grupper som homogena och mindre jämställda än "svenskar", är högst problematiskt och riskerar att öka rasismen.

En bättre problembeskrivning ges då i tv-serier som Kungamordet. Kvinnomisshandlare är ingen homogen grupp. Och det patriarkala våldet mot kvinnor tar sig olika uttryck men finns överallt i samhället; i alla samhällsklasser och oavsett kulturell bakgrund.

Gudrun Schyman
Talesperson för feministiskt initiativ